Vad att vänta på fredag...

Hur blir det på fredag? Ryktet säger att Jackson och Lindley först kör ett akustiskt set tillsammans och efter pausen blir det hela bandet förstärkt med Mr Dave.

I Sheffield igår inledde Lindley med en egen halvtimme och spelade även covers av både Springsteen och Warren Zevon.

Recensionen från Sheffield förtäljer inte om ryktet ovan var sant, men följande låtar spelades i alla fall:
Doctor My Eyes
In The Shape Of A Heart
Your Bright Baby Blues
Time The Conqueror
Giving That Heaven Away
Before The Deluge
Sky Blue And Black
For A Dancer
Running On Empty
Take It Easy

Törs man hoppas på att "Our Lady of the Well" följde direkt på "Take It Easy"? Som den gjorde på Cirkus 1996. En riktig höjdare...

En vecka kvar...

Nästa fredag spelar Jackson Browne och David Lindley i Stockholm.
Hittade några underbara klipp från 1986. Något yngre men redan då engagerade
i att göra den här världen bättre för alla dess invånare.

"Pretty Girl Rules The World" - en charmerande bagatell med ovanlig infallsvinkel.

"The Crow on the Cradle" - Lyssna på nerven i Lindleys fiol. Fullständigt enastående!!

"How Long" - om Israels ledare hade lyssnat kunde den senaste veckan sett annorlunda ut!

Ett par låtar till från Japan:
For Everyman - Japan Aid 1986
You Can Get It If You Really Want It - Japan Aid 1986

120 miljoner kronor

Vad skulle 120 miljoner kronor räcka till? 500 personer skulle kunna få ett hyfsat jobb. Lärartätheten skulle kunna öka betydligt i de kommuner som ligger sämst till. Vilket skulle leda till lägre kostnader på flera olika områden i framtiden.

Men vad gör Sverige? Lägger rubbet på en enda familj! Dessutom är just denna familj så rika så de skulle kunna klara sig väl så bra på egen hand. Orättvist! Därtill kan kungen köra på en bil bakifrån och smita.
Ostraffbar som han är kliver han bara över i Säpos bil och kör vidare. Han som blev påkörd av knugen fick däremot blåsa...!

Det var väl nån i den där familjen som skulle gifta sig? Kostnaden sägs ligga på minst 65 miljoner, men uppgifterna varierar... Är någon enda persons bröllop värt att sno åt sig så mycket av våra skattepengar? Den som påstår det borde sätta sågspånen i rotation och betvivla sin egen omdömes-förmåga....

The king drank the wine
now he thinks he can take the cup
- Murray McLauchlan

Själv tänker jag inte bry mig de minsta om detta penningslukande uppblåsta party. Låt dom som vill ha eländet betala det! Jag betalar gärna skatt för barnomsorg, skola och vård, men inte för några rika knösars onödiga bröllop. Kan man inte vara lite moderna och vara sambos? Eller särbos, det fiins ju många kungliga slott som står tomma. Och kostar pengar.

Poor man wanna be rich
Rich man wanna be king
and a King ain't satisfied
till he rules everything
- Bruce Springsteen

Sveriges mest underskattade band

- Fan va bra dom är!
- Det måste vara Sveriges mest underskattade band!

Den okände mannen på toaletten på Blidösund är så upprymd av den konsert han just hört att han måste delge mig vad han tänker. Eftersom jag sett FJK minst 25, kanske 30 gånger, så är jag inte så svår att övertyga...

Att två gitarrer och en bas kan låta så mycket, att det kan svänga så ruskigt, alla dessa härliga solon, fantastiska stämmor i mängder, avspänd scenkänsla, humor och spontanitet, och ändå djupa poetiska texter, samt en låtskatt som innehåller några av de bästa låtar som skrivits i vårt avlånga land.

Kvällens höjdpunkt blir Mats "Man Borde" som fyller mig med klarsynthet och jag darrar av välbehag.
Men det gamla mästerverket "Ormen" och Christers "Väntar På En Vän" och "Ett Litet Steg" är inte långt efter... Och den från Bruce Cockburn översatta "Midnattståget" är alltid en favorit på scen.

Dessa klipp är från Blidösund den 23 september 2009 och jag länkar till allihop:



Några hundra åskådare fick en helkväll och mannen på muggen kunde inte för sitt liv fatta varför inte fler gjort den upptäckt han själv just gjort...

I kväll sitter säkert några miljoner och ser schlagerfestivalens urvattnade och innehållslösa skit.
Jag fattar ingenting och tänker tyst för mig själv: - Kulturskymning!
Samtidigt försöker jag undvika tankarna om de "dumma svenskarna" och deras näst intill obefintliga intresse att utforska den rikedom som finns runt omkring oss.

Länkar:
Christer Jonassons hemsida - med ännu mer musik att upptäcka.
Anders Forsslunds hemsida - med kalender för dig som vill se FJK livs levande !
Mats Klingström - Knäckande bra! - en liten översikt över Mats egen utgivning. Fast "Resfeber" är bäst !

Nightdrive home

Det är alltid en speciell känsla att köra hem i mörkret på natten efter en fantastisk kväll i Stockholm. Intryck av musik, människor och känslor att sortera och reflektera kring. Vägen breder ut sig och trafiken är så gles och du äger nästan vägen för dig själv. Det går lätt alldeles för fort och ändå blir man plötsligt omkörd av nån galning som susar förbi och snabbt är bortom synfältet.

Känslan man hade under konserten att "nu har jag allt jag behöver, livet är fulländat" finns fortfarande kvar och trots att man vet att den kulturella baksmällan trolligtvis kommer att besöka dig morgonen efter så gör det ingenting. Livet bara rullar på, pratet och reflektionerna i bilen är ovanligt insiktsfulla och klarsynta. Livet leker. Om så bara för några timmar. En känsla att återvända till och hämta energi från.

Ny Sandy Denny box i höst

Jag trodde att det mesta Sandy Denny skapade i sitt alltför korta liv redan var utgivet. Men nu har nyheten nått mig att i oktober släpps en box med 19 CD-skivor som ska täcka hela hennes karriär.
Det lär blir dyrt, men finns det någon som är värd all uppmärksamhet så är det denna kvinnliga mästare.


Denna opolerade men ack så känsliga version kommer från BBC och han som spelar gitarr så att inälvorna roterar i kroppen heter Hughie Burns, och om honom vet jag bara att han spelat med Jack Bruce...

En hel del outgivet material är utlovat: Kanske vi kan önska lite fler enkla demo-inspelningar som den här:


Eller sånt som sorterades bort - men skulle platsat på vilken annan skiva som helst:

Här kan du läsa mer om den kommande boxen!

Arrogance, Ignorance and Greed

Banker... Jag har väl personligen aldrig haft något direkt ont av dem och jag har en jättebra kontakt-person. Så detta handlar mer om höjdarna i bankerna, eller höjdarna i vilket företag som helst. Eller alla de som utnyttjar sin makt för egen vinnings skull:



Show of Hands, d.v.s. Steve Knightley och Phil Beer, visar med all tydlighet här att den politiska protest-visan lever i allra högsta grad. En av årets klart bästa låtar hitills!

There was a storm of money raining down
It only touched the ground
With a loan I took I can’t repay
And the crock of gold you found
At every trough you stopped to feed
With your Arrogance, your Ignorance and Greed.
...
With your bonuses and expenses
You shovelled down your throat
Now you bit the hand that fed you
Dear God I hope you choke
At every trough you stopped to feed
With your Arrogance, your Ignorance and Greed.
...
I pray one day we’ll soon be free
From your absolute indifference
Your avarice, incompetence
Your Arrogance, your Ignorance and your Greed.

Länkar:
Här finns hela texten ! Ord och inga visor...
Show of Hands - Arrogance, Ignorance and Greed - En annan video av samma låt.
Show of Hands hemsida - utforska denna suveräna duo och här finns många skivor att köpa!
Longdogs - Show of Hands fans on the net - Fansens egna sida och forum.

Take a walk under my skies

Take a walk under my skies
Try to see it the way I do
If you look out through my eyes
You'll find a different point of view

Ödmjukhet och humanitet bygger på en förmåga att försöka se saker på någons annans sätt. Det är inte alltid lätt, men det kommer alltid att fördjupa din förmåga till insikt och förståelse. Samtidigt eliminerar du troligtvis risken att förödmjuka din meningsmotståndare.


"Every fact wears some disguise" sjunger den kanadensiske låtskrivaren James Keelaghan i sin "My Skies".
Så sant, så sant. För vad är egentligen sanningen...? Någon sa att "sanningen är en hop med förutfattade meningar". Klart är i alla fall att sanningen ser olika ut för olika individer. Inser vi inte det, har vi troligtvis svårt att närma oss den... Hävdar vi att vi har ensamrätt på den har vi redan missat hela poängen och placerat oss själva på en piedestal. Då kommer vi aldrig att förstå andra individers sätt att tänka... Och då kommer du aldrig kunna påverka hans åsikter!

James Keelaghan har fått utmärkelsen "Kanadas främsta låtskrivare" - och det är väl att ta i lite väl med tanke på Neil Young, Leonard Cohen och Bruce Cockburn - och han själv tycker det är skamligt att man säger så. Men det säger ändå en del om hans sånger. Nedan kan du höra låtar från hans senaste skiva
"House of Cards". Imponerande är att vara blygsam...

Länkar:
James Keelaghan berättar om och spelar My Skies
James Keelaghans hemsida - med fler låtar att lyssna på.
James Keelaghans My Space-sida - också med en massa bra låtar
James Keelaghan på Reverb Nation - ännu ett alternativ

Konsten att flytta ett berg - och få en grushög

I won't slave for beggar's pay
likewise gold and jewels
But I would slave to learn the way
to sink your ship of fools

Olika åsikter berikar och utvecklar vårt samhälle. Odiskutabelt! Men under en förutsättning: Att man aldrig, absolut aldrig, förnedrar de som tycker annorlunda, att man aldrig utan ödmjukhet anser att man själv har ensamrätt till sanningen och att alla andra är vilsna åsnor som ska ledas in på den rätta vägen...

Jag tror inte någon ändrar åsikt för att de får höra att de "är ute och cyklar" och "inget förstår"!
Sören Kirkegaard skrev för mycket länge sen: "Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där" och "Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom".

Lars Hornborg skriver mycket talande på sin blogg "om att flytta berg": "De mest motsträviga, till synes förändringsobenägna kollegorna sitter ofta på den rikaste kunskapen och erfarenheten kring vad som fungerar och vad som riskerar gå fel ..." Lyssnar inte ledarna så har de till slut inte "flyttat ett berg" utan "fått en grushög".

Bertrand Russell sa även han redan på 1800-talet:
"Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting - och de kloka så fulla av tvivel."

Länkar:
Sören Kirkegaard - Till Eftertanke
Bertrand Russell - citat
Lars Hornborg - Den ädla konsten att förflytta berg

Now I cannot share your laughter, ship of fools...

A need you never get used to

It's a need you never get used to,
so fierce and so confused
It's a loss you never get over
the first time you lose

Det är underligt hur uppiggande melankolisk musik verkligen kan vara när man är så vidrigt trött efter en intensiv tema-vecka på jobbet. Det kanske är jag som är "sick", men den tillför energi i form av förståelse, närvaro och gemenskap. Tillför glädje i form av sammanhang, tillhörighet och ödmjukhet.

Nu är det inte alls så illa, om någon tror det, det är bara livet som törnar till en när svängningarna mellan ytterligheterna växlar för fort och okontrollerat. Ibland kan man önska sig en lite halvlugn och mellangrå dag utan några överraskningar, men om det blir för ofta så blir det ju så trist att man börjar längta efter berg-och-dal-banan igen....

Mary Chapin Carpenter sa nån gång om sin huvudvärk: "I'd rather not be able to form a sentence than having a headache!" Ironi, eller ...?

Hur som helst, idag passar hennes långsamma och melankoliska "Come On, Come On" ypperligt och denna live-version från The Wolf Trap 1995 är därutöver så vacker och med ett gitarrspel som isar itu all min trötthet och vips känner jag mig bättre till mods.


Melankoli som är äkta och känslig invaderar dina tankar, helar och ger dig en försiktig tillförsikt...

Lite nytt med Sarah och Al

Kan inte låta bli att ta med lite mer nytt med Sarah Howells, denna gång med Al Lewis.
En enkel cover... men så förtjusande att jag faller pladask. Vilka stämmor och vilken känsla...



Sarah har skaffat en ny webcam så nu lär det dyka upp en del nytt... Senaste veckan har hon också lagt ut:
Communication - en cover från The Cardigans - oj, helt omöjligt att motså!

och för några timmar sedan:
New song by Paper Aeroplanes - inte helt "klar", men väldigt bra redan...

Glöm inte heller bort länkarna från förra inägget!

Det är inte var dag du får höra en blivande stjärna bjuda på hemmagjorda inspelningar...

Sarah Howells på väg...

Förra året förutspådde jag att Sarah Howells och hennes grupp Paper Aeroplanes skulle bli 2010 års stora genombrott. Nu har albumet "The Day We Ran Into The Sea" släppts för nerladdning hos de stora bolagen och EP:n "Lifelight" var först att få ordentlig distribution. Sarah och Richard har turnerat flitigt med Paper Aeroplanes, blivit spelade i radion och i juni blir det framträdande hos Bob Harris i BBC Radio 2.
Sen sätter det väl fart ordentligt!

Hennes andra projekt med Al Lewis fortsätter också och i januari spelades flera låtar in för ett blivande album med arbetsnamnet "In the Wake".

Sarahs röst fanns också med 2008 på Trance-hiten "Out of the Sky" med Lange. För några dagar sen lade Sarah ut en alldeles bedårande akustisk version av "Out of the Sky":


Fler videor:
"No-one's gonna love you" - Band of Horses cover och Sarah i en blus som får mig svag i knäna.
"Take It Easy" - Paper Aeroplanes mest uppskattade låt i en ny akustisk version av Sarah.
"Lifelight" - Officiell video, enkel, men so what?
"Freewheel" - Live från The Boardwalk februari 2010.
Langes version av "Out of the Sky" - en av otaliga olika mixningar.

Länkar:
Paper Aeroplanes My Space-sida - Ständigt rykande aktuell sida.
Al Lewis & Sarah Howells My Space-sida - Lite lugnare men ack så bra!
Sarah Howells My Space-sida - med en del andra låtar från andra projekt.

Sarah har dessutom Facebook (med snabba uppdateringar om allt som händer), Twitter, Google-grupp och allt möjligt. Snart behöver hon nog inte längre jobba halvtid som servitris...

Den omedvetna blåsippan

I min skogsbacke har det den senaste veckan börjat komma upp årets första blåsippor.

Om nå'n vecka är det som ett blått hav... Lika fantastiskt varje år!

Blåsippan vet ingenting om:

- att jag börjar jobba igen i morgon...

- att det är ganska kaotiskt på jobbet just nu...

- att jag inte hinner med allt och har mycket att jobba i kapp...

- det är lätt att bli stressad bara att tänka på allt man inte hinner...

- att jag fortfarande har vidrigt ont i hälen och varje steg är en pina...

- att det första steget när jag suttit still ett tag är som ett spjut rakt upp i hälen...

- att det här är så tvära kast mellan glädje och frustration...

Det är allt bra tur att blåsippan är så korkad och omedveten!

Ibland tänker man för mycket (??)

Det finns stunder då min fantasi skenar iväg, bilder i mitt huvud dyker upp och invaderar allt fokus, tankar ockuperar varenda vrå i huvudet... Ibland tycker jag att det stör mig, alldeles för lite blir ju gjort...
Men oftast berikar de tillvaron, nästan som om det är svårt att skilja på verklighet och fantasi. Längtan fyller mina ådror, men inte alls av saknad, utan mer av känslan av tillit och rikedom, att inte ha någon eller något att längta efter vore ett vakuum, ett tomrum, en outhärdlig ensamhet...

Bruce Cockburn är en "vän" vars musik och texter ofta synliggör starka känslor:

In my heart there's a an image
Like looking through glass
Could be looking at me
Could be looking right past
I don't like it when
I can't tell which is true
But I wouldn't trade the world
For that picture of you

Länkar:
The Cockburn Project - kanske den mest omfattande hemsida som finns, innehåller allt du behöver veta

och mycket mer... Givetvis med alla låttexter, dessutom med kommentarer av Bruce själv.

The European Bruce Cockburn Home Page - Innehåller också en hel del om Cockburn.

Hälsporre och begränsad rörelse

Tänk vad en häl kan ställa till det! Har fått hälsporre och jag tar inte ett steg i onödan! Varje steg är som att kliva på ett spjut.... Inte kunde man tro att en häl skulle kunna få en att känna sig så liten...



Suzanne Vegas "Small Blue Thing" tröstar och värmer. Så olyckligt liten men så omskande vackert. En låt som förföljt mig i årtionden men fortfarande ingjuter förståelsen att allting inte kretsar kring mig, det finns människor och världar jag bara kan ana och aldrig kommer att besöka. Åtminstone inte så länge hälsporren satt mig i husarrest.