Magnus Lind dog i slutet på december och nu har jag äntligen tagit mig tid att skriva något, för det måste jag... Det är som om jag sitter på en hemlighet...
Magnus Lind var med och formade två grupper: Aston Reymers Rivaler och Perssons Pack.
Med sitt fyndiga sätt att spela dragspel så satte han fart på musiken och snitsade till soundet. Hans betydelse för dessa grupper är alldeles uppenbar.
Vad de flesta inte känner till är att han gjorde två egna skivor i slutet av 1980-talet. Den första, "Tecken och Spår", är så.där, medan den andra, "I Speglarnas Tid", tillhör mina mest spelade skivor. Den är som ett dynamitpaket av längtan efter kärlek och frustrationen av att inte finna den hur man än bär sig åt.
Det är faktiskt inte så mycket dragspel utan mer innerliga bekännelser till medryckande rytmer och intressanta arrangemang. I stort sett varje låt är originell och har ett starkt, ärligt uttryck. Lyssna på "Det blir lugnt i natt", om ett "par" som ger sig ut till Fårö för att se om de kan få till det. En riktigt stor låt...!
Vi öppnade våra själar och vi visade våra sår
Dukade upp och tog en öl i natten
Den finns en Per, finns en Mattias
Det finns en Barbro, det finns en Siv
Men du log ändå när du lade dig tätt intill
- Magnus Lind
Magnus Lind gjorde alltså en fantastisk skiva och väldigt få märkte det. Allt känns så rätt och uppriktigt. Men man kan ju inte alltid ha rätt, Magnus sympatiserade visst med ett lag som jag inte minns namnet på... Men när det gäller musik hade han en fingertoppskänsla att beskriva ett kärlekstörstande storstadsliv som fattig musikant. Det känns fint att han några år senare fann den stora kärleken i Marie Nilsson i Ainbusk.
Vi är löv på samma gren
Vi är stammar i sammma jord
Det borde vara en garanti
för att inte falla överbord
- Magnus Lind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar