Ibland händer det att jag går ut i regnet och under paraplyet kan jag känna ett lugn, en sällsynt harmoni. På något sätt infinner sig ett tillstånd av total närvaro i nuet och inget annat betyder något just då.
Detta har skildrats enastående av Anders F. Rönnblom i hans "vårregn".
Nu är det ju inte vår... Än sen, känslan är den samma...!
"Vårregn" finns på första "Bravado Bravado"-plattan, en skiva som aldrig tycks tappa sin lyster. En verklig favorit att ständigt återvända till.
I "Norrländska Vatten" finns åter den där harmonin och där finns dessa tänkvärda rader:
Men ju mer jag tror att jag är fri, ju mer slås jag i bojor
Och ju längre bort från stan jag flyr, ju trängre känns skogens kojor
Vem har inte sina egna fängelser?
Hemliga platser där det ryms tunga ok och osynliga kedjor
Så mycket mera hindrande ju mindre dom syns
- Anders F Rönnblom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar