Jag tycker nämligen att det är en ovanligt liten samling nya skivor jag kom i kontakt med under det gångna året. Men, här är några jag absolut vill nämna:
Årets skiva: Watkins Family Hour - "Vol. 2"
En ruskigt fin och stämningsfull skiva med syskonen Sara och Sean Watkins, med hjälp av en del gäster. Av dessa märks i synnerhet Jackson Browne och den nya inspelningen av klassikern "The Late Show" är bland det finaste jag hört på mycket länge. Men det finns många fler höjd-punkter på detta inspirerade album. "We Were Meant To Be Together" och "Grief and Praise" är låtar jag kommer att återvända till regelbundet.
Fler kandidater till årets album:
Victoria Vox - "Nirvana In REM"
En mycket ambitiös skiva med 10 låtar inspirerade av några konstverk av Fred Stonehouse. Victoria Vox, eller Victoria Davitt, som hon egentligen heter, har samarbetat med konstnären och lyssnat på hans livserfarenheter och därefter skapat dessa låtar med sina egna reflektioner. Själv spelar hon ukelele. Starka låtar, fina arrangemang och härlig sång. Det lyser av kvalitet rakt igenom...!
Dom som aldrig ger upp - "En hyllning till Magnus Lindberg"
Magnus Lindberg var en gyllene särart i svenskt musikliv med sina kantiga sånger och sin hesa röst. Till viss del är det väl i och för sig så att Magnus egna inspelningar är de bästa, men här finns ju en sådan låtskatt att det faktiskt är omöjligt att inte ryckas med...
Fou Parle - "Sentimentalsjukhuset"
Fou Parle var med i punkbandet "Råttorna" på 80-talet och heter egentligen Mikael Karlsson. Attacken i framförandet och attityden har han tagit med sig från punken. Det är snitsigt och effektivt spel på både elektriska och akustiska gitarrer. Det är helt enkelt rejält "klös" i musiken och det stämmer bra med den mörka stämningen i texterna.
Dan Navarro - "Horizon Line"
Stark uppföljare till "Shed My Skin" från 2019. Starka låtar med mycket eftertanke, snyggt producerat med flera små läckra solon och känslig sång.
Anders F Rönnblom & Bravado Bravado - "Wisdom Of The Ancient Ones"
Första Bravado Bravado-skivan på mer än 30 år. Här finns knappast en enda ointressant låt och man upptäcker nya finurligheter för varje lyssning.
Eliza Gilkyson - "Songs From The River Wind"
Eliza skriver som alltid starka låtar och hon sjunger med en röst som tränger sig på och berör på djupet. Hon framför fina reflektioner om den tid vi lever i och trots allt mörker runt omkring oss så sprider hon positiva förhoppningar om bättre tider.
Årets Dylan-tolkningar: Nitty Gritty Dirt Band - "Dirt Does Dylan"
NGDB med tre nya medlemmar tolkar Dylan och de gör det mycket bra. Det är faktiskt inte så mycket country denna gång, utan lite mer rock och blues, med ett tätt komp som sitter precis som det ska utan att bli förutsägbart. Jeff Hanna är klart underskattad som gitarrist och vem kan motstå när Jimmie Fadden plockar fram sitt känsliga munspel...?
Årets Folkrock: Tobias Bäckstrand - "Heal"
Folkrock som även ibland gränsar lite till country-rock. Musik som man blir glad och effektiv av. Mycket stark debut!
Årets skönsång 1: Nina Åkerblom Nielsen - "Tid"
En klassiskt skolad sångerska och kompositör som inte bara sjunger för att det ska låta bra, utan även vill att vi ska lyssna på vad hon har att säga. Visst finns det djup i hennes texter, men framför allt så finns det hopp, vardaglig glädje och förundran.
Årets skönsång 2: Marketa Irglova - "Lila"
Första skivan på många år med denna kloka och jordnära kvinna. Hon flyttade för tio år sen till Island, gifte sig och skaffade tre barn. Mitt i vardagskaoset har Marketa funnit en fridfullhet och sakta börjat återuppta sin egen karriär igen. Säljs enbart via hennes Bandcamp-sajt.
Årets blues: Larkin Poe - "Blood Harmony"
Tungt och äkta med systrarna Rebecca and Megan Lovell. Den senares lap-steel är som en jordfräs vilsen på grus...
Årets Live-skiva: Dawes - "Live from the Rooftop (Los Angeles, CA 8.28.20)"
Dawes är för mig nog den mest spännande gruppen på länge och deras "Stories Don't End" är fortfarande den bästa skivan på 2000-talet. På grund av pandemin kunde de annars flitigt turnerande medlemmarna inte spela tillsammans på ett bra tag och när de i augusti förra året gav en konsert på ett tak i Los Angeles var det första gången de åter spelade ihop och Taylor Goldsmith beskriver det så här: "This was the first time we played together since the world had shut down. So playing together felt radioactive. I remember this song ('Somewhere Along the Way') in particular felt ecstatic to me".
Årets återutgivning: Sandy Denny "Gold Dust"
Sandys sista konsert finns till slut äntligen på LP. Denna utgåva släpptes på "Record Store Day". Tyvärr saknas 6 låtar från CD-versionen som Jerry Donahue restaurerade för många år sen. Men detta är ändå i en klass för sig själv. Odiskutabelt...!
Årets box: Plainsong - "Following Amelia - The 1972 Recordings & More"
Plainsong är ovanligt aktuella med ny bok och ny box med 6 CD-skivor, båda utgivna under det gångna året. Gruppen bildades först 1972 av Iain Matthews och Andy Roberts och var en grupp som var oerhört mycket bättre än någon begrep när det begav sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar