Men mina idoler var Rolling Stones, lite smutsigare, bluesigare... Ni vet, det var viktigt när man var ung, det där med vem som var bäst... Så jag höll på Stones. Alltid. Även när de ibland inte alls fick fram något bra.
Visst lyssnade jag en hel del på Beatles med... Men då var det John Lennon som oftast fick min uppmärksamhet. Ett geni med ett riktigt stort hjärta. Och George Harrison gjorde ju några få underbart starka låtar. Så, för mig kom Paul lite i skymundan...
Men visst: Paul är utan den minsta tvekan en av de största artisterna och bästa låtskrivarna. Det verkar ju dessutom som han var kittet som höll ihop gruppen.
Han kunde knapra ihop låtar med enkla melodier som växte och som var bättte än det mesta på den tiden: "All My Loving", "Love Me Do" "Hey Jude", "Penny Lane" och fyndiga "When I'm 64". Även de hypervackra "Here, There and Everywhere", "The Long and Winding Road, "Yesterday" och "Golden Slumbers" är ju bara så otroligt fina. Men det är de lite tuffare "Get Back", "Back In The USSR" och tidiga "I Saw Her Standing There" som jag gillar allra bäst.
Paul's solokarriär är ju så diger att det är svårt att få någon slags överblick. Men "Band On The Run" är riktigt bra! "Let Me Roll It" och "Picasso's Last Words" är mina favoriter.
Stort GRATTIS Paul !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar