Underligt...!

Visst är det underligt: Du tror du "kan" en skiva och återvänder till den med jämna eller ojämna mellanrum. Så plötsligt så finns det en låt där på slutet som du aldrig riktigt lagt märke till och den träffar mitt i prick....!

Marti Jones har alltid berört mig på ett speciellt sätt och hennes stämma tillsammans med Don Dixons snitsiga produktion och finurliga arrangemang har alltid känts så fräscha...



"We're All Be Gone" avslutar hennes debutskiva "Unsophisticated Time" från 1985 och denna eftertänksamma sång har undgått min uppmärksamhet, tills nu.... Kan det bero på att jag nu befinner mig i en annan livssekvens...?

Hur som helst fascinerar det mig att musik lever sitt eget liv och ibland så möts vi...