Bob Dylan 80 år

Now you're telling me
You're not nostalgic
Then give me another word for it
You who are so good with words
And at keeping things vague
- Joan Baez

På några få rader sammanfattar Joan Baez mycket av Bob Dylans storhet. Därmed inte sagt att det bara handlar om hans sångtexter. Det finns så mycket mer där: Melodisinnet, insikterna, mystiken, klokheten och en sjusärdeles känsla.

Jag tänker inte gå in på nån djuplodande granskning av denne musikskapare. Låt mig bara konstatera att ingenting hade varit vad det nu är utan honom.



När han fick Nobelpriset 2016 skrev jag:
"Dylan är en poet, en iakttagare med en sällsynt förmåga att få till det, att få det melodiöst och med ett knivskarpt innehåll, som samtidigt är så vagt att du tycker att det skulle kunna handla om dig själv.

Där finns de politiska texterna. De som uttrycker precis allt, utan pardon eller omskrivelser. Alltid med förslag och lösningar för männsikans bästa... "Blowin´in the Wind", "Masters of War", "License to Kill", listan skulle kunna göras lång...

Där finns kärlekssångerna som är så öppenhjärtligt poetiska och ändå aldrig förfaller till självömkan eller hat: I uppbrottets stund skrev han "Sara", så oerhört starkt skildrat. Vem skulle kunna författat "It Ain't Me Babe" förutom Dylan...? "Idiot wind" är väl något bitter,
men minst lika mycket riktad mot sig själv... Därtill finns hyllningarna till de älskade, som i "Love Minus Zero, No Limit", med högklassig poesi och skildrat med fascinerande glöd.

Och så finns där alla de andra: Små noveller, iakttagelser eller vykort om vad han ser och upplever: "I Shall Be Released" "Knockin’ On Heaven’s Door", "One Too Many Mornings", "Senor", "Simple Twist of Fate", samt otaliga andra..."

Jag har alltid varit mest förtjust i två olika perioder av Dylans skapande: Den tidiga akustiska med alla dessa fantastiska låtar och så utgivningen i mitten på 70-talet med de tre skivorna "Blood on the Tracks", "Desire" och "Street Legal". Vilka mästerverk...!

Efter detta har jag bara då och då blivit begeistrad av hans utgivning, några ganska bra skivor och några riktigt suveräna låtar. Till saken hör väl att hans utrycksfulla röst har med åren blivit lite väl entonig och grumlig. Men vilken sångskatt han fått ur sig...!



Denna dag tänker jag också på Gene Clark som lämnade oss för 30 år sen, på Dylans 50-ärs dag. Vad passar då bättre än "For A Spanish Guitar", som Dylan har sagt är "en av de bästa låtar som skrivits".