Thorstein Bergman har givetvis sin plats i Sveriges kulturhistoria med sina Dan Andersson-tonsättningar. Däremot är det nästan ingen som ens nämner hans "För Mina Tänkta Vänner" från 1994, ett helt suveränt album, om än dystert melankoliskt. (Även uppföljaren "Står Kvar" från 2003 är en mycket hörvärd historia).
"Blues för Krismedvetna" känns hyperaktuell, som om den var skriven idag. "Alla Tillsammans" är en glad kamp-låt som man lätt tror vara en gammal traditionell sång. Hans mästerverk, "Om du nånsin kommer fram till Samarkand", finns med i en suggestiv nyinspelning. Och så finns det massvis med melankoliska låtar som rispar djupa spår i själen. Men det är bra, ruskigt bra, och mycket snyggt och snitsigt arrangerat.
"Det måste gå" skulle också kunna handla om nuläget, mitt i krisen. Och, som det står i den enda kommentaren, "slutet är genialt, instrument efter instrument skalas av tills endast en skälvande violin återstår..."
Mellan oss växer en realitet
Den är allt vi kan bygga på
Det möjliga blir till nödvändighet
Det är svårt
Men det måste gå
- Thorstein Bergman
Det där är en jättefin platta. "Ingen vill veta av dig när du faller ur" är en höjdare.
SvaraRaderaSatt faktiskt och lyssnade på LP:n Föreställning igår.
Tråkigt att han inte är aktiv längre, länge sedan man hörde något om honom.