När jag nu nästan ett år senare åter ska se dem, på det fina arrangemanget Näshulta Kulturdagar, så har jag stora förväntningar, men ändå blir jag otäckt överraskad av hur enastående bra och suggestiv dessa två tjejers musik är.
Det utsökta kompet med bas, slagverk och lite keyboard, är smakfullt, effektivt och fyller ut och dekorerar utan att ta bort fokus från det sound Hanna Enlöf och Ylva Eriksson skapar med sina gitarrer och stämmor.
Det är svårt att hitta rätt ord som beskriver Good Harvests musik, men det jag skrev förra året stämmer ganska bra:
"Det är fantastiskt att få höra två så unga tjejer så samspelta både med sina röster och sina gitarrer. De fyller i, lägger till och väver ihop alltihop till en suggestiv porlande bäck av toner och klanger. Det är både mjukt och intensivt, både imponerande och skickligt, men framför allt slår det mig hur närvarande de är på alla sätt. Man skulle ju kunna tycka att det låter lite lika, men jag fascineras av soundet, av klangerna och den energi de utstrålar. Deras gitarrspel flätas ihop och blir så hypnotiskt vackert och så effektivt att jag häpnar. Staffan Wiklander på bas och Björn Sima på trummor kompletterar lyhört, men det är ändå Hanna och Ylva som är den självklara centralpunkten och man följer bara med..."
Joni Mitchells "Woodstock" framförs med endast två gitarrer och två röster, omtumlande vackert och känsligt. Jag tror Joni själv skulle blivit rörd av denna fantastiska tolkning.
Rubriken ovan kan ju verka motstridig, men det är just så jag upplever denna härliga musik.
Att Hanna och Ylva inte är mer kända är för mig helt obegripligt. Men kanske den nyinspelade skivan, när den ges ut framåt hösten eller vintern, kan bli det som verkligen ändrar på den saken.
Good Harvest förtjänar verkligen allt beröm och all tänkbar framgång...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar