- Om jag har någon religion så är det nog "lugn och ro"... Inte så dumt egentligen.
Nu undrar man vem "den där gamle gubben i spegeln" är och allt går faktiskt lite saktare än när ungarna var små. Då var det verkligen full rulle hela tiden. Jag minns att jag då en kväll tittade mig själv i spegeln och frågade:
- Existerar du som egen individ...?
När man nu ser tillbaka på den tiden så minns jag den ändå som ovanligt lycklig och "hel". Tiden går och man fattar inte hur fort det går...
Men, det är nog för väl att tempot inte är lika uppskruvat längre...
John Prine skrev redan 1971 (eller kanske tidigare) den definitiva sången om åldrandet:
You know that old trees just grow stronger
And old rivers grow wilder every day
Old people just grow lonesome
Waiting for someone to say "Hello in there, hello"
- John Prine
Inom oss sprudlar ännu den där rastlöse 17-åringen, men nu tar det lite längre tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar