John Tams har lätt att sätta sig in i hur det är att komma till ett nytt land och får avlsuta den här mini-serien med en positiv uppmaning:
Run for cover, find another town along the road
You're flying blind
You've seen the small-town losers
Left out in the cold
Shelter is the one thing on your mind
These are hard-times for winning
Harder if you lose
You've got nowhere left to try
Every day's engraved into the soles of you shoes
Just to find a place to lie
Come in, lie easy lay down your weary brow
You're welcome here kind stranger
You're in a safe house now
I said, you're welcome here kind stranger
You're in a safe house now
- John Tams
En ruskigt gripande sångtext av Ronny Eriksson. Den som efter att ha hört den här berättelsen fortfarande tycker att vi ska kasta ut alla flyktingar... Nej, då vet jag inte vad jag ska säga...
Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå mer
Flaggan den postar jag väl till regeringen
Flaggstången den ska jag fan hugga ner
Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet. Ajöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det dom eller vi, som mest saknar själ
- Ronny Eriksson
Sånger som välkomnar, del 5 - "Don't want to know"
Glen Hansard och Markéta Irglová i The Swell Season tolkar John Martyn's "Don't want to know" så mästerligt att budskapet känns i varenda nerv...!
Yes, it's getting hard to listen
Hard for us to use our eyes
Cause all around that gold is glistening
Making sure it keeps us hypnotized
And I don't want to know about evil
I only want to know about love
- John Martyn
Jag återvänder till några fler förstående sånger om invandring och flyktingar. Steve Knightley, andra halvan av Show of Hands, bidrar också. "Exile", även kallad "No Going Home" har alltid berört mig mycket. Dramatik, känsla och inlevelse till en riktigt fin medlodi.
I feel a shadow passing over me, that could stay for ever more
Like a wave I'm breaking far at sea, there's no-one to hear the roar
And the days are drifting into seasons, they're the hardest I have known
A million spaces in the earth to fill, but there's no going home, no going home
- Steve Knightley
Frågan är dock om inte Kathryn Roberts & Kate Rusby gör den definitiva versionen på sin duo-skiva 1995:
I'm searching rumours with my hollow plans, when all I wanted is what's mine
I'm lost and lonely in this foreign land. I'm left too far behind the lines
I want to tear down these walls between us, and I can't make it alone
A million spaces in the earth to fill, here's a generation waiting still
We've got year after year to kill, but there's no going home
No going home
- Steve Knightley
Nedanstående artikel av Per Acke Orstadius är visserligen från 2010, men så "spot-on" att det är skrämmande. Vad ska vi ha för nytta av en skolinspektion som inte lever som den lär? Skolforskare är överens om att man ska bygga på det positiva, det som fungerar, för att kunna få någon att fortsätta utvecklas. Enbart klander medför i stället hinder för utveckling. Det är ju ganska simpelt att förstå att den som bara får kritik ofta mår dåligt, får sämre självförtroende, tappar motivationen och lär sig att framgång handlar om att få andra att framstå som ännu sämre genom att sänka dom utmed fotknölarna...
När man inte ser till hela människan får man ytliga resultat och det är som att spruta lite färg över rostskador på en gammal bil, så att de inte längre syns. En vacker yta med dolda brister...
En mer genomtänkt ideologi jobbar på längre sikt med varsamhet och ödmjukhet för de individer som ska lära sig något och får dem att utvecklas till ansvarsfulla människor som förstår de krafter som skapar kreativitet och motivation.
När inte Skolinspektionen anammar sådana grundläggande pegagogiska kunskaper, utan ensidigt kritiserar de som jobbar enträget för att få eleverna att utvecklas och växa, och på så sätt nå bättre resultat, då är det illa, mycket illa...!
Sånger som välkomnar, del 3 - "Nameless Kind of Hell"
Ännu en låt om hur det måste kännas att fly: Phil Beer och Albion Band, där han var med några år, beskriver det verkligen med stor inlevelse: (Fel låttitel på klippet)
When you’ve been out on the road
and your heart is full of music
and you know you’ll never lose it
Think about it for a while
Or if you’ve ever been low
Someone’s giving you a hard time
and it’s looking like a bad sign
You still got somewhere to go
Nobody wants to live their life out in the cold
No one to love you and no one to have and hold
They may be strangers
but they have their tale to tell
They may be victims
of a nameless kind of hell
- Phil Beer
Sånger som välkomnar, del 2 - "Jag undrar hur det känns"
Pär Engman och hans Engmans Kapell undrar hur det känns att möta fientlighet och inte vara välkommen. Det undrar jag med... Med tanke på hur vi röstat i Sverige borde många fler tänka sig den tanken...
Att vissa bär ett tungt förakt
för det annorlunda, det är rädslans makt
De vågar inte se nå't fel i det som dom har lärt
Där ute blåser fel sorts vind
som river upp en storm och gör dig blind
för sanningen att varje liv är lika mycket värt
Och jag undrar hur det känns
för alla dom som tvingas ge sig av
från sitt hemland över ett okänt hav
Dom som flyr från nöd, från förtryck och död
för en chans att rädda sina barn
Alla dom som kommer som dom är
och som borde vara välkomna här
men får möta mer av fientlighet och misär
- Pär Engman
Dagarna efter valet har gått fort och vi vet ännu inte vilken regering vi ska få... Men vi vet att främlingsfientligheten har nått nya nivåer... Det skrämmer mig...! Det gör mig konfunderad hur mina medmänniskor tänker... Nya barriärer byggs upp... "Vi och dom"... Är det verkligen så vi ska ha det...?
Här kommer nu några sånger som har en annan infallsvinkel, en humanare livssyn och som förstår mycket, myckert mer...
Jag börjar med Doug Ingoldsby's "Us and Them". Det finns inget vi och dom...1 Bara en enda planet...!
There is a family in another country
No running water in their homes
A rugged life, way too hard for you or me
No grand possessions of their own
Through this prism, from our own reality
And all the stories we've been told
How can I feel that they're a threat to me?
With all I have and all I own?
Listen to the TV, all we've heard
Over and over, twisted words
Day after day, again and again
Twisted words say it's, Us & Them
Just Us & Them
Just like that family in that country
We love our children and our homes
Hurting them won't bring us safety
Why don't leave those folks alone
Here's a word for the commentators
Who fill our heads with all this noise
And one for your corporate masters
We're on to you "good old boys"
Turn off the TV, listen to the wind
Over and over and over again
Clear your head, measure your words
Children learn from what they've heard
Turn off the TV, listen to the wind
Over and over and over again
Clear your head, measure your words
It ain't Us & Them, it's just one world
All one world, all one world
- Doug Ingoldsby & Eugene Ruffalo
Vilken dag! Jag har sagt det förut, att jag mer och mer tror att möten kanske är det viktigaste här i livet. Möten med eldsjälar som brinner för sina övertygelser, som satsar allt vad de kan på det de tror på och som vill genomföra sina drömmar utan att trampa på någon annan.
I dag träffade jag först Maria Chergui, gruppledare för V i Eskilstuna. En engagerad och ödmjuk kvinna som brinner för frågor som miljön, skolan, jämlikhet och rättvisa för alla, även för de missgynnade i samhället. En kvinna som är beredd att ställa upp för allas rättigheter att bli sedda och respekterade.
Senare var jag och en vän på konstutställning på Wäsby Magasin utanför Torshälla. En kollega och vän, Annelie Lindholm, ställer ut sina akvareller. Jag hittade nya favoriter jag knappt såg förra gången jag var där. Gillar verkligen en del av hennes motivval och tror att hon kommer att utveckla sin egen stil ännu mer. Några exempel på hennes målningar:
Utställningen håller öppet till och med den 29 september, så missa inte...!
När du ändå är där på Wäsby Magasin, unna dig att gå in på "Blommor & Brie" och köp några riktigt delikata ostar. Du är säkert värd något alldeles extra gott! Chatrin Jakobsson har tidigare sålt ostar inne i Eskilstuna, men satsar nu för fullt på sin butik och gör det med en trevlig och personlig inställning. Och vilka ostar...!
Väl hemma lite enkel kvällsmat, och god ost förstås, tillsammans med min själsfrände sen 40 år. Det är en rikedom att ha en vän som man ömsesidigt känner så väl...!
Senare sitter jag här och chattar, delar tankar och upplevelser med en ny själsfrände, tror jag... Också en härlig rikedom!
Jag blir varm om hjärtat när jag tänker på dessa olika möten idag. Personer som gör att jag känner tillhörighet och gemenskap. Livet är inte så tokigt trots allt...
Runrig's "This Day" passar ovanligt bra idag:
We all open morning doors
Go walking out with destiny
All around, familiar faces
Voices ringing out warm and near
They take us to the moment
And the dance that leads us
Bless this day
I say, I pray
We'll take this day
For always
- Calum & Rory Macdonald
Sid Griffin, mest känd för sitt medlemskap i rock/americana-gruppen The Long Ryders och i bluesgrasskonstellationen The Coal Porters, gästade Nyfors Biografbar på fredagskvällen.
Griffin är tveklöst en mycket fascinerande berättare och varje sång hade sin långa eller korta historia, både roligt och intressant. Därtill spelar han melodiskt och fyndigt på sin akustiska gitarr och jag får känslan av att Roger McGuinn har inspirerat honom ganska mycket. Jag får ofta under kvällen för mig att "So You Want To Be A Rock'n' Roll Star" är under uppstart, men det är hela tiden en annan låt. Griffins egna låtar är helt ok och en del riktigt bra, men vi får även höra några covers. Sjungandet är väl inte hans starkaste sida, men han gör det klart godkänt och kompenserar med inlevelse och en stark närvaro.
Konserten inleds med att Sid får ett mobil-samtal från sin fru och han håller upp mobilen vid mikrofonen så att alla kan höra samtalet. Fler roliga mobil-inslag kommer senare, bland annat med ett visst översättningsprogram. Här "If I Were A Bramble" från kvällen:
Griffin spelar två set på nästan en timme och när han är klar blir det därför inget extranummer, men däremot en hel del prat med folk i publiken. Kvällen innan spelade han Gene Clarks "I'll Feel A Whole Lot Better" som extranummer och den hade jag gärna också velat höra...
Sid Griffin har även jobbat som musikjournalist för tidningen "Mojo" och därtill skrivit böcker om Bob Dylan och Gram Parsons. Här ett intressant inlägg om Gene Clark från BBC Radio 6:
Igår fick Jackson Browne som första artist genom tiderna ta emot Gandhis fredspris vid en ceremoni i New haven. I ett långt tal så sade han bland annat detta:
"We need to look beyond our individual battlegrounds and see the bigger picture. The United States must rejoin the world and put the planet first".
"Inclusion means including other's dreams in our own".
"The Unied States may soon be counted as the graveyard for democracy, but if we even have a democracy at this point is an open question".
"The voting is always going to be controlled by the already rich and the already powerful".
"I think this award is for believing in peace in spite of its absence in so much of the world".
Kloka och modiga ord av en klok och modig man. Egentligen borde väl en del av detta vara en självklarhet, men innan vi når dit så behöver vi de som visar vägen...
Vad passar bättre än Jacksons översättning av Carlos Varela's "Walls and Doors":
That's how it's always been
And I know you know it
There can be freedom only when nobody owns it
- Jackson Browne / Carlos Varela
Here in the conscious world
We place our theories down
Why man must bring us to our knees
Before he sees the weakness of his sinful plan
The power in his hand
Will never touch a friend
Throw your hatred down
- Neil Young
Alltså, nu vet vi att massvis med svenskar är beredda att offra demokratin, miljön, kvinnors jämlikhet, kulturens bredd och all medmänsklighet... Bara för att visa sitt missnöje, sitt hat mot det som är annorlunda och sin självgoda brist på ödmjukhet... Jaha... Jaså... Men vad ska de göra sen då...?
Tämligen snart så kommer vi bli tvingade att ta bättre hand om vår miljö, bygga upp en tillväxt på annat än ekonomisaka faktorer, och börja se vad lite medmänsklighet och ödmjukhet kan utveckla, där hat, egoism och våld inte har en chans att lyckas... Men det börjar bli ont om tid nu...
Så rusa på, in i er återvändsgränd, med eller utan någon tro på era medmänniskor, med eller utan järnrör, med eller utan något som helst perspektiv... Men förvänta er inget stöd från mig!
Jag tänker gå ut i mörkret, känna den friska luften, ta in naturens läkande lugn och fortsätta tro på kraften som finns när människor möts och bestämmer sig för att samarbeta.
Jag tror inte någon vettig människa väljer parti på grund av valaffischerna. Eller är folk så dåligt insatta, så lite intresserade, eller så omedvetna?
Någon sa: "Om det inte kan stå motsatsen är det ett tomt, innehållslöst budskap". Så sant...!
Men det går ju även att dölja en del av budskapet genom att utelämna det. Låt oss titta på några valaffischer: Vad det står och vad som är dolt i tystnad:
L: ”Skolan först” - All forskning har fel, vi vet bättre...
SD: ”Vi vill att Sverige håller ihop” - Fast först ska en jädra massa typer bort, om det så ska behövas järnstänger...
S: ”Jag vill ha ett Sverige där de som kan jobba ska jobba” - utom när vi säger upp dem, som i Eskilstuna...
M: ”Nu tar vi tag i Sverige” - och släpper fram SD om det behövs, bara vi får mer makt...
Dessa tre är däremot klockrena:
V: ---Övertid---(överstruket) Tid över! och ---Bra för stunden---(överstruket) Bättre för framtiden!
MP: ”Nu – Klimatet kan inte vänta”
C: ”Framåt – För medmänslighet”. Men, ”Landsbygden ska utvecklas, inte avvecklas” känns skumt från det parti som är bland de sämsta på miljöfrågor, enligt Naturskyddsföreningen.
KD, då? Det är väl ingen som bryr sig längre?
Strawbs dåvarande trummis skrev 1976 "A Mind Of My Own" och det är fortfarande en av de bästa politiska låtarna...
No, don't bother telling me,
I can see it all for myself
I was born with a mind of my own,
I intend to keep it free.
- Rod Coombes
I dessa valtider så kommer tillväxtdyrkarna alltid fram och talar om ”sanningen”, om hur viktigt det är med tillväxt och hur omöjligt det är att få något att fungera utan den. Den benämns kort och gott ”tillväxten”, trots att det ensidigt handlar om ekonomisk tillväxt…
Om du tillhör dom som tror att vi kan köra fortare och fortare och fortare och bli mer och mer effektiva i all oändlighet, då kanske du ska läsa en saga i stället. De brukar ju på slutet ha någon slags vishet att ta till sig och ingen hävdar att de har den odiskutabla sanningen...
Jag tror att vi måste formulera om begreppet tillväxt på ett nytt sätt!
Det finns säkert någon som avfärdar allt detta som romantiskt dravel... Jag vill dock tro att vi kan nå längre om vi tillsammans beslutar hur vi vill ha det, mycket längre än om pengarnas marknad styr och ställer i en vansinnig fart, där du och jag inte finner någon tillhörighet och inte räcker till i konkurrensen…
Ännu mer av det som orsakat problemet har aldrig löst något hittills i historien, och lär aldrig göra det heller. Alltså är det dags att pröva något annat…!
För sju år sen skrev jag här på bloggen: Kör man fortare och fortare och tror att man aldrig behöver sluta accelerera, då blir det till slut omöjligt att kontrollera framfarten... Det bara är så, även om marknads-krafterna låtsas som om det inte vore så... Den "heliga" och "odiskutabla" tillväxten kan inte fortsätta i all evighet. Vi står förr eller senare inför en spännande politisk utmaning och ett nödvändigt nytänkande. Jag väljer att se det som en möjlighet!
Runrig får dekorera med en gammal låt som är lika bra idag: "Recovery" från 1981. Det är Rory Macdonald som sjunger och spelar allt utom fiol.
Kanske både vi och naturen kan må bättre om vi bestämmer oss för det... Än finns det stora möjligheter! Rösta så dessa förstärks, inte så de försvagas eller försvinner...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
