Sånger som välkomnar, del 4 - "No going home"
Jag återvänder till några fler förstående sånger om invandring och flyktingar. Steve Knightley, andra halvan av Show of Hands, bidrar också. "Exile", även kallad "No Going Home" har alltid berört mig mycket. Dramatik, känsla och inlevelse till en riktigt fin medlodi.
I feel a shadow passing over me, that could stay for ever more
Like a wave I'm breaking far at sea, there's no-one to hear the roar
And the days are drifting into seasons, they're the hardest I have known
A million spaces in the earth to fill, but there's no going home, no going home
- Steve Knightley
Frågan är dock om inte Kathryn Roberts & Kate Rusby gör den definitiva versionen på sin duo-skiva 1995:
I'm searching rumours with my hollow plans, when all I wanted is what's mine
I'm lost and lonely in this foreign land. I'm left too far behind the lines
I want to tear down these walls between us, and I can't make it alone
A million spaces in the earth to fill, here's a generation waiting still
We've got year after year to kill, but there's no going home
No going home
- Steve Knightley
torsdag 27 september 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar