De flesta tiggarna registrerar man bara, en del får något ibland, men den här fastnade på näthinnan och jag tänkte att hon måste vara en av de vackraste kvinnor jag sett...
När jag handlat och kom ut satt hon och höll på att nästan svälja en hel banan hon just fått av någon annan. I pappersmuggen fanns inte ett enda mynt. Jag sa att jag gärna ville ge henne något, men att jag inte hade några pengar. Hon tittade på min matkasse och sa: "I am so hungry, so very hungry..." Jag såg att tårarna nästan var på väg... Jag gav henne lite bröd och några tomater, och fick ett stort "Tack" och jag kunde inte låta bli att tala om för henne att hon var "very, very beautiful". Hon log blygt men skakade lite på huvudet och frågade försiktigt om hon kunde få schampoo-flaskan hon såg i min kasse. Hon lyste upp när jag gav henne den och hon höll den som hon fått ett stycke guld. "Tack så jätte mycket" sa hon och sken upp och log lika vackert igen.
Jag gav henne en klapp på kinden och sa "take care" och gick mot bilen varm om hjärtat. Jag tänkte något om "Vad är det för samhälle vi skapat?"... Ska det vara så svårt...?
Väl hemma plockar jag fram Ulf Lundells mästerverk "Xavante" och trycker fram till sista låten "Gruva". En skräckbild av vart vi är på väg om vi inte gör något... Och en vacker, rädd flykting finns med. Känner fortfarande mig varm och ser den vackra kvinnan med flätan och den glädje hon visade...
Jag måste hitta ett nytt hem i en annan värld
En ny bild, att annat språk, en ny tid
Ingenting blev som jag tänkt det
Och nu är jag här
Där du antingen ger upp eller tar strid
Affischer överallt på mitt lands kropp
Vem drar ut kniven som svärdet ur stenen?
Vem kan tända ett nytt, ett annat slags hopp?
Vem sätter upp en ny pjäs på scenen?
- Ulf Lundell
Ska det vara så svårt...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar