Jackson Browne - Edinburgh Festival Theatre, Edinburgh 2017-06-18
Jackson Browne - Royal Concert Hall, Glasgow 2017-06-19
Ja, då har jag nu sett och hört Jackson Browne för 15:e och 16:e gången... Det har ju gått några dagar nu, men intrycken från mitt första Skottlands-besök känns fortfarande alldeles påtagliga och påverkar mitt sinne helt märkbart. Skottland gav mersmak... Jackson Browne infriar som vanligt alla förväntningar med råge...
Först, alla fakta: Bandet:
Jackson Browne – sång, gitarr, piano
Val McCallum – gitarrer och stämsång
Greg Leisz – gitarr, lap-steel, pedal-steel
Jeff Young - keyboards, sång
Mauricio Lewak – trummor
Bob Glaub – bas
Alethea Mills - stämsång
Ja, vad kan man säga...? Detta band är så tajt och ändå finns det utrymme för improvisationer och allt sitter på ett fantastiskt sätt...! Jag föredrar Val McCallum framför alla andra av Jacksons gitarrister, med undantag för David Lindley förstås. Val McCallum har ett sådant starkt uttryck och en explosivitet som vida överglänser både föregångaren Mark Goldenberg och vikarien Shane Fontayne från senaste Stockholms-konserten. Greg Leisz är strålande han med och de har ett fint samspel... Jeff Young: Så oerhört betydelsefull...! Mauricio Lewak: Ett under av dynamik och lyhördhet...! Och vilken energi och vilken glädje...!! Bob Glaub gör ett storartat jobb i skymundan och Alethea Mills har en fantastisk röst...
Set-lists:
Edinburgh: Del 1: Just Say Yeah, The Long Way Around, Fountain of Sorrow, Call It a Loan,
I'm Alive, For Everyman, Walls and Doors, For a Dancer, Doctor My Eyes.
Del 2: Your Bright Baby Blues, Sky Blue and Black, That Girl Could Sing, Love Needs a Heart, Which Side, A Piece of the Pie (Randy Newman cover), The Barricades of Heaven, These Days, In the Shape of a Heart, The Pretender, Running on Empty och Take It Easy.
Glasgow: Del 1: Just Say Yeah, The Long Way Around, Before the Deluge, Looking East,
I'm Alive, For Everyman, Walls and Doors, For a Dancer, Doctor My Eyes,
Del 2: Your Bright Baby Blues, These Days, Something Fine, Somebody's Baby, In the Shape of a Heart, Sky Blue and Black, The Barricades of Heaven, Jamaica Say You Will, The Pretender, Running on Empty och Take It Easy.
Visst finns det låtar jag skulle velat höra, men det är två imponerande låt-listor där det var världspremiär för Jackson att spela Randy Newmans "A Piece of the Pie". Jo visst, det är låten där Randy Newman sjunger om Jackson Browne... Det var nästan lite konstigt att se Jackson sjunga om sig själv... Extra fina versioner av "For Everyman" (förstås), "Walls and Doors" (fast Jackson glömde säga namnet på låtskrivaren Carlos Varela båda kvällarna) och "Sky Blue And Black" var helt magisk båda gångerna...
Vad mer...? Fullsatt i båda städerna... Fin dekor...! Jackson var på ett strålande humör och språkade spontant om allt möjligt... Allra roligast var det i Glasgow när det ropades på "Stay" och det tog ett tag innan Jackson förstod vad "Stee" var för låt... Sedan kom han tillbaka till "Stee" några gånger och skrattade på sitt oefterhärmliga sätt...
Det känns fånigt att jämföra två så här fantastiska kvällar och säga att någon var bättre än den andra. Men, kanske ändå Glasgow var något lite mer fantastisk... Men det kan ju bero på att vi såg Val McCallum bättre då... I Edinburgh stod han delvis bakom en stor högtalare som något skymde vår sikt...
Vad mer att säga? Jo, jag är lycklig när jag ser och hör Jackson Browne...! Och jag blev även lycklig av att se glädjen hos min vän, som nu fullt ut förstår storheten med denne man...
Jag själv tror ATT jag förstår det, men ändå inte riktigt HUR... Det bara känns så rätt och det är som att få en extra stor spruta av energi, värme och förståelse för mina medmänniskor...
Jag tror allvarligt att världen vore bättre om alla, eller åtminstone fler, lyssnade på Jackson Browne...
torsdag 29 juni 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVisst vore världen bättre om fler lyssnade på JB!
SvaraRaderaInstämmer till fullo angående McCallum, Goldenberg är för tråkig, både musikaliskt och på scen, Fontayne är tvärtom, han tar för stor plats med sina hårdrocksliknande solon. M är perfekt, följsam gitarrist och fin scenpersonlighet. Jag är också väldigt svag för Greg Leisz.
Vi får hoppas JB hinner med en sväng till Sverige med detta band.
Jo, och att de då spelar "Our Lady of the Well"... Och "For Everyman"...! Förstås...!!!
SvaraRadera