För tredje sommaren i rad blev det en tur med ångbåten Blidösund då Elliott Murphy stod på scenen, ensam med sin gitarr, ett gott humör och en uppskattande publik. När Elliott efter några låtar började spela en del av sina mer karakteristiska alster så lyfte det och höll sig kvällen ut. Det slog mig hur otroligt många låtar han har med sig, som redan i introt känns igen med en tonföljd eller en melodislinga som griper tag och som förefaller alldeles unik. De flesta skriver ett fåtal sådana sånger under sin karriär, Elliott körde några av sina på rad och ändå hann han inte med några av de allra bästa...
Kvällens höjdpunkt blev "You Never Know What You're In For", den fösta låt jag en gång hörde med honom och den känns lika angelägen och attraktiv än. "Green River", "Cange Will Come" och många fler är inte långt efter. När det mot slutet var dags för "Wild Horses" bjöd han upp Basse Wickman på scenen och Basses härliga "pipa" lyfte denna gamla klassiker till ett av kvällens bästa nummer.
Några dagar innan i Malmö försökte Elliott sig på "A Touch of Kindness" och "Caught Short In The Long Run", se videoklippet ovan, och nu hade han repeterat in den första. Det är bara att tacka! Den andra är nog för mig hans allra mest lysande låt och borde tillhöra de självklara valen varje kväll... Du vet, ju mer man får, ju ännu mer vill man ha...!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar