med Eastwick, Vagabond Ways, Lindboms Akustiska, Erik Brodén och Engmans Kapell
Ännu en folkrockfestival i Enköping och man åker hem i natten fylld av musikaliskt ös och glad som en lärka. Som vanligt ett proffsigt arr av Enköpings Musikklubb och Klara Hall. Medelåldern i publiken är väl inte särskilt låg, men jag kan ta gift på att bättre drag kan ingen ungdom i världen skapa fram.
Eastwick började och i år hade de bättre flyt och de skapar en intensitet med sina akustiska instrument. Jens Ganman har klös i rösten och Katarina Åhlén ger musiken ett stadigt flyt med sin cello. Jag undrar ändå om de, åtminstone på denna typ av spelningar, inte skulle vinna på att ta med en slagverkare...
Vagabond Ways fortsatte och gjorde en helt formidabel spelning. Det svängde och det satt och blev mer stökigt än på skiva. Rytmsektionen med Patricio Cabezas och Niklas Lindström är helt suverän och ger utrymme för Christer Jonasson, Totte Bergström och Basse Wickman att växelspela med sina gitarrer. Basse dansade runt barfota och vem kunde stå still när de tog fart? Inledande "Still Running" visar att det går att få fram stämning direkt, "When The Eagle Flies" fortsätter att växa till en av mina absoluta favoritlåtar och "City Lights" var bättre än någonsin. Gör dig själv en tjänst och lova att gå och lyssna på detta suveräna band!
Lasse Lindboms Akustiska var nästa gäng på scen och det blev många kända örhängen både från Lasses egna projekt och andra kända låtar. Men att spela Eagles "Take It Easy" utan att nämna vem som skrivit den var en fadäs, speciellt eftersom Micke "Nord" hade en Jackson Browne-T-shirt på sig. Som helhet snyggt och bra, men lite profillöst och kanske inte så mycket folkrock...
Erik Brodén fortsatte och denne 'mystiske' man, som inte ger ut några skivor, imponerar med både sitt gitarrspel och sina låtar. Det verkar som karl är född att stå på scenen, så naturlig talang har han att få kontakt med publiken och trollbinda den. Josef Zackrisson stod för basspelet och kanske kunde han fått göra något nummer från sin skiva, enligt Brodén den bästa skiva som getts ut i Sverige...
Engmans Kapell var sista band ut och de gav en tight och ösig konsert med ett flöde av gung, ös och drag. Bas och trummor ger en imponerande svängig grund och hela bandet är så tajta och samspelta att man flyger med... Vare sig det är egna låtar, eller Pogues "If I Should Fall From Grace With God", eller gamla "Whiskey In The Jar", så sitter det så jädra tajt och med ett drag som det är omöjligt att inte dras med av... Ett suveränt live-band som alla i Enköping vet mycket väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar