Julen 1965

På julafton 1965, då jag var nio år, fick jag min första bandspelare, en gråfärgad Ferguson spolbandspelare med lock som bara kunde stängas om man tog bort banden. En helt ny era inleddes och brorsan och jag började spela in massvis med låtar från radion. Först via en mikrofon och några månader senare köpte vi en sladd och slapp hålla tyst då vi spelade in... Teknikens under, föreföll det!

Vi bodde i källarens gillestuga och när de där uppe ville något ropade de i trappan:
- Det är mat!
Var det mitt i ett viktigt radioprogram smög vi ut och svarade:
- Det är pop!
Inget mer, vi var upptagna och kunde inte komma upp, diskussion överflödig. Tror att familjens liv delvis styrdes av våra inspelningar...



På nyårsdagen spelade jag in alla låtar på "Tio-i-topp" utom "Positively 4th Street " med Bob Dylan! Idag är det nog den låt jag skulle klassa högst. Så visst är smak något som förändras och utvecklas! 46 år senare sker det fortfarande och kan överraksa mig ordentligt ibland...

Fast "Positively 4th Street" är allra bäst i Byrds version med Skip Battins puttrande bas och Clarence Whites spretiga men så rörande gitarr. Enastående originellt och attraherande!
Det är bilder på fel upplaga Byrds till videon, bara Roger McGuinn var kvar 1970 då "Untitled" gavs ut. Än idag ett makalöst album!



Ferguson skrotades för många många år sen, men en del spolband har jag fortfarande kvar.