Det är givetvis helt omöjligt att prata sommarsånger utan att ta med Lovin' Spoonfuls "Summer In The City", en av 60-talets, ja kanske hela 1900-talets, bästa låtar. Stadens puls vibrerar låten igenom, dammet yr och människorna skyndar vidare.
På 2:a plats: Lovin' Spoonful - "Summer In The City":
Kanske är det den bästa sommar-sången? Om inte, beror det bara på den helt förträffliga vinnaren - spännande fortsättning följer!
Jag utmanar ödet och utnämner några av de bästa sommarsångerna... Nåde den som föreslår "Sommarlider" med Gyllene Lider eller Tomas Lidéns "Sommaren me' Kurt", eller vad den nu heter. Den sistnämnde bland de uslaste sånger som skrivits i detta land...!!! (Har förvanskat namn och titlar lite, så ingen ska söka på Google och komma hit...)
På 3:e plats: Nitty Gritty Dirt Band – "Sarah in the Summer":
Kanske ännu mer en "driving song", Jimmy Ibbotson skrev denna sång av glädje när han körde för att träffa sin dotter.
Nr 4 -10 utan rangordning: Don Henley -Boys of Summer Kinks – Sunny Afternoon Mungo Jerry - In the Summertime Seals & Crofts - Summer Breeze Grateful Dead – Dancin in the Streets Tom Robinson Band - Long Hot Summer Dar Williams - Summerday
Plats 1 och 2 kommer snart...
Jag har säkert glömt någon, så kommentera med era förslag...
Vaknade i morse av att regnet piskade mot rutan, tog mig upp och väl nere i köket satte jag på radion för att få en väderprognos. De frenetiskt hurtiga och överpratiga herrarna på Radio Sörmland gick mig på nerverna, så snabbt stängde jag av. Öppnade i stället fönstret lite grann och släppte in den förföriskt friska luften. Nu blev det bättre...!!
Nu på kvällen: Äntligen semester...! Inte en tanke på jobbet på flera veckor... Tredje raka segern för Djurgården... Tänker på att det är sommarlov...! Ingen väckarklocka på morgonen, spontana infall och utflykter, kasta av kläderna och bada näck i nån sjö, tid för vänner, tid för mig själv, tid för all musik som väntar på att bli spelad. Det är härligt att höra folk säga att det är en underbar dag idag!
Hade inte hört Moby Grape's "It's A Beautiful Day Today" på evigheter, men den träffar fortfarande mitt i prick.
Clarence Clemons klarade inte av den stroke han fick förra veckan... utan lämnade oss 69 år gammal.
Clarence blåste in glädje och kraft i Springsteens musik och jag tänker oundvikligt på denna pruttiga video med så mycket spontanitet och ren skir glädje att man rycks med utan pardon.
För 5 år sedan fick jag kontakt med en ung amerikansk låt-skrivare när han på Yahoo's "Everyman List" (en grupp Jackson Browne-fanatiker) berättade att han spelat in en EP och att Mark Goldenberg (Jacksons gitarrist) spelade gitarr och hade producerat.
Än i dag tycker jag att dessa fyra låtar lyser av sprudlande intensitet och närvaro. Lyssna på "Lost Hope" och "Will I Find My Way Again"! Vilka låtar och vilken kille!
Här är en färsk live-version av "Will I Find My Way Again":
Kenny fortsatte spela och spela för att slå sig fram och hoppades få något slags skivkontrakt. Med en sån demo-EP kan man tycka att skivbolagen borde stått på kö, men verkligheten är en annan... Nu har Kenny berättat att han hoppas att allt tagit fart igen. Under tiden har han bland annat lagt ut massvis av riktigt bra Jackson Browne covers på You Tube, men tyvärr verkar de inte finnas kvar. Jag har sparat några på min hårddisk och hans version av "The Birds of St. Marks" håller hög klass. Han har också nått en del framgång med sin "Thankful For You (The Wedding Song)".
Lyssna också på hans "War Song (Why Did You Take Me Away From My Home?)":
Så är det snart dags för lediga dagar igen, ännu ett år har passerat, alltså ett arbetsår. Semester. Naturen in på knuten och för en gångs skull har man tid att stanna upp och iaktta. För ett par dagar sen kom en igelkott spatserande på gräsmattan, omedveten om att vi satt ett par meter bort och följde den med blicken. Ingen stress... bara leva i nuet, här och nu... Långt bort från stadens betong och vansinnestempo.
Neil Young var bara 23 när första soloskivan släpptes. Mogna iakttagelser och tillbakablickar i "Here We Are In The Years":
Om man nu bara alltid kunde vara så klok och närvarande i nuet...
Värmen börjar kännas som en i raden av många heta klibbiga sommardagar. När det blir mer än 25 grader söker jag upp skuggan och tycker att det räcker. Visst uppskattar jag fint väder, men livet måste ha fler ingredienser än att hålla rätt temperatur!! Blir det för varmt så blir jag stillasittande och då händer det alltför lite...
För mig är fina sommardagar att käka frukost ute i den friska morgonluften (ja, förmiddags-luften då). Att känna vinden fläkta. Och dessa underbara kvällar då luften åter infinner sig uppfriskande och mindre kvalmig, svettig och... jo, påfrestande. Blir det för varmt lider jag.
Så nu längtar jag efter lite regn. Inget går upp mot hur regnet kan rensa luften från det jag inte tål i värmen. Att gå ut efter ett regn, så friskt, så härligt! Eller varför inte spatsera under ett paraply och ta del av regnet. Det kan faktiskt vara vackert, Dar Williams har så rätt i sin "Beauty of the Rain". Som att känna regnet nästan, eller så dagdrömmer jag igen...
Seems my dreams are the wings of a spirit
This vessel's sails can't fill without
From its wind comes the light of inspiration
And the darkness of doubt
Gales of anger that wane into the calm
Please take me drifting far away
From the wordy and worldly explanation
Of the space we call today
- Gene Clark ("Silent Crusade")
Gene Clark hade en unik förmåga att uttrycka sig - i ord, melodi och sång. Än idag har han inte fått det erkännande han aldrig strävade efter, men så väl förtjänade.
John Einarsson skrev för några år sen boken "Mr. Tambourine Man: The Life and Legacy of The Byrds' Gene Clark". Mycket läsvärd för den som är det minsta intresserad av Gene Clark. Och nu finns att läsa:
Jag sträckläste denna hyllning och rekommenderar den varmt! Läs... och lyssna och låt dig fascineras av Gene Clarks kloka iaktagelser trots allt mörker och längtan runt omkring honom.
Låtskrivande är ett infall en viss liten stund, känslan och närvaron, sen så försvinner "det"... Det gäller att fånga det direkt! Hittade detta intressanta klipp där Neil Young så inlevelsefullt berättar om Dylan, låtskrivandet och känslan som dyker upp och sen snart är borta:
Han ville egentligen inte svara på frågorna och sen lägger han ut det som pricken över i...! En del har en sällsynt förmåga att uttrycka sig så fyndigt och så expressivt att ämnet är färdigskildrat direkt. Eller vad säger ni alla låtskrivare där ute?
"Nobody sings Dylan like Dylan", sägs det... Men tänk vad många covers som lyft fram de melodier man inte upptäckte förrän andra spelade in dem! Här är några av mina favorittolkningar av kända och mindre kända Dylan-alster:
Tom Hoy i Magna Carta - "Tomorrow Is A Long Time"
Luka Bloom - "Make You Feel My Love"
Christy Moore - "The Lonesome Death of Hattie Carroll"
Neil Young med Grateful Dead (!) - "Forever Young" (!)
Jerry Garcia Band - "I Shal Be Released"
Shawn Colvin - "You're Gonna Make Me Lonesome When You Go"
Bob Dylan fyller 70 år idag och det kan vi läsa överallt. Denna oberäknelige, geniale låtskrivare har ett sällsynt expressivt sätt att använda ord, här mycket bra sammanfattat av Joan Baez: "Then, give me another word for it You who were so good with words and keeping things vague" - Joan Baez "Diamonds and Rust"
Jag har alltid varit mest förtjust i två perioder i Dylans skapande: Den tidiga akustiska med alla dessa fantastiska låtar och så utgivningen i mitten på 70-talet med skivorna "Blood on the Tracks", "Desire" och "Street Legal". Vilka mästerverk! Efter detta har jag bara då och då blivit begeistrad av hans utgivning, några ganska bra skivor och några riktigt suveräna låtar. Till saken hör väl att hans utrycksfulla röst har med åren blivit lite väl entonig och grumlig. Men vilken sångskatt han fått ur sig!
En av mina favoriter är "Oh Sister": Vilken dramatik med denna melodi, dessa ord, Scarlet Riveras magiska fiol och Emmylou Harris stämma som på något sätt ändå lyckas följa Dylans oberäkneliga utbrott, troligtvis inspelat i en enda tagning.
Det skrivs om Dylans födelsedag, som sagt... Men inte många ord om att det också är 20 år sen Gene Clark gick bort, han hade ovett nog att lämna oss på Dylans 50-årsdag...
Gene Clark var på många sätt väldigt lik Dylan och hans poetiska ådra och melodisinne gav oss skivor som "White Light", ett album Dylan skulle varit stolt över att ha gett ut, och nog hade klassats som ett av Dylans bästa. Men nu gavs det ut av Gene Clark och är förbipassat till att bara vara älskat av alla de som upptäckt Gene Clark, och det är alldeles för få. Minst sagt. "Rough and Rocky" har samma magik som "Oh Sister" ovan, samma frustration och samma längtan att bli förstådd:
Det har spleats in miljontals covers av Dylans låtar och "Knockin' on Heaven's Door" kanske är den som har tolkats flest gånger... Men lyssna på Gene Clark och Roger McGuinns känslo-samma version från 1978: Jag blir mållös...
Ännu en Dylan låt, "Tangled Up In Blue", där orden bara väller fram och knappt får plats och ändå lyckas Dylan både följa melodin och få det att låta spontant. Så jädra bra!
Gene Clark kom att bli "The Tambourine Man" efter Byrds hit 1965 med Dylans "Mr Tambourine Man", här ett kort klipp fån samma år:
Ett kort tag hade Gene ett "Byrds Trribute Band" och här är de med "The Tambourine Man". Kolla in frisyrerna!!! Oj oj oj, bara Gene själv ser normal ut....
En nyare men riktigt häftig video med både Roger McGuinn, David Crosby och Dylan själv:
Sandy Denny var sångerskan med den helt unika rösten och med en så känslofylld tolknings-förmåga att varje gång hon sjöng en sång blev resultatet så personligt och oefterhärmligt att det blev helt unikt. Att hon dessutom skrev sånger som berörde riktigt djupt, att hon var en mycket expressiv lyriker och att hon dominerande vilket sällskap hon än omgav sig med, säger ju ännu mer. För mig är Sandy i en klass för sig själv, det finns ingen annan tjej som ens är i närheten. Det är bara så.
Länge fanns endast en amatörinspelning av "Solo" som enda bevarade videoclip. Senare upptäcktes de tre solosångerna från BBC och några hyfsade videos med Fotheringay. Inte för att det inte gjordes några TV-inspelningar, utan för att BBC var så fattiga att man under några år på 70-talet tvingades spela över gamla band för att kunna göra nya inspelningar. På så sätt raderades en hel show från Yorkshire med Fairport spelandes stor del av "Rising for the Moon". Ibland kan blotta tanken på detta kulturmord få mig att vilja stortjuta.
För några dagar sen dök detta korta clip upp helt oväntat:
Tror jag redan sett detta minst tjugo gånger och häpnar varje gång... Att över huvud taget få se det! Hur Sandy sjunger så otäckt närvarande att jag ryser! Ett mirakulöst fynd som ger hopp om att det kan finnas ännu mer någonstans...
Hela sju miljarder ska regeringen under en fyraårs-period satsa på att förbättra skolan. Det låter ju bra... Under samma tid lägger man 280 miljarder på jobbskatteavdrag.... Ibland är kommentarer helt överflödiga!
Regerigen förtjänar definitivt inte någon musik, men här är från Hyde Park under "March for the Alternative" den 26 mars 2011: Show of Hands leder allsång i "We're All In It Together":
Ännu en säsong och inga titlar. Arsenal spelar i sina bästa stunder en fotboll andra lag bara kan drömma om... men stolpar och ribbor är i vägen och urusla domare förstås... men de slarvade bort många poäng, så de har bara sig själva att skylla...?? Eller... Är de förföljda av högre makter: Stolparna ”stal” titeln från Arsenal! Svart på vitt: Om inte stolparna varit i vägen hade Arsenal vunnit ligan för några veckor sen, 13 poäng före United och 12 före Chelsea...
Lyssna på den stackars fotbollsspelaren i Al Stewarts sång, han som blev ihågkommen för sin stolpträff! -"He should have passed the ball"! Men just det är väl knappast Arsenals problem...
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
