Kevin O'Regan - Vilka skivor av mogen debutant!

Det är inte klokt var internet kan leda dig...
och ibland har man turen att hitta exakt rätt! Jag ströletade efter en ovanlig live-skiva och råkade komma till Kevin O'Regan's hemsida. Men där blev jag kvar, och efter ett mail att jag ville köpa båda hans skivor, så skickade Kevin dem och sen dess har jag spelat dem igen och igen.

Kevin har sysslat med musik sen tonåren, men först nu, efter många år som lärare, har han satsat på musiken och resultatet blev två skivor på mindre än ett år, "Never Look Back" och
"Mean Little River". Tala om mogen debutant! Kevin skriver ypperliga berättelser, tänkvärda iakttagelser och funderigar, ofta om kärlek.

Musiken lyfter hans låtar, en slags folkrock med briljanta insatser av musiker som Pete Zorn på sax och Clare Trivett på fiol. Båda får stort utrymme och dominerar ljudbilden i några låtar var. Deb Sandland får sjunga en sång på varje skiva och gör det givetvis i en klass för sig.

I övrigt är det varierande men intressanta arrangemang vare sig det är fullt band eller mer akustiskt. Kevins vänliga röst sprider värme och ödmjuk medmänsklighet. Ett litet stänk av
Al Stewart eller en tidig Richard Digance röstmässigt och en del Magna Carta musikaliskt, men framförallt väldigt brittiskt.

Det var mycket länge sen jag hörde så direkt tilltalande och värmande musik av en för mig tidigare okänd artist.

Länkar:
Kevin O'Regans hemsida - Låten "Crystals of Ice" spelas automatiskt, och under fliken "Music" kan du lyssna på fem låtar till. Missa inte "Chase Your Dreams" med fullt ös eller den något sorgliga "The Fragrance of Your Perfume"!

Kevin O'Regan på MySpace - Här finns ytterligare låtar:
>Your Aching Heart.mp3 "Your Aching Heart" - med Pete Zorns makalösa saxofon
Never Look Back.mp3 "Never Look Back" - tänkvärda och kloka iakttagelser
The Mountains by the Sea.mp3 "The Mountains by the Sea" - med Deb Sandland som gästsångerska.

Tillbakablickar

Mina husprofeter börjar bli gamla. Leonard Cohen sjunger "I know my days are few" och Loudon Wainwrights kommande album "Older Than My Old Man Now" lär vara en samling om åldrande och död. Iain Matthews ser tillbaka mer subtilt med denna undersköna låt från kommande skivan med jazzpianisten Egbert Derix, "In The Now":



Iain har ju sett tillbaka förr också. "Every Crushing Blow" från 1992 innehåller många
kloka ord och iakttagelser om hur vi lever våra liv:



You know when you go back to that place
That you left in such a hurry
Your heart remembers everything so clear
And you'd love to rerun all the times
When you could have said I'm sorry
- Iain Matthews

Men kanske det inte är något nytt. Jackson Browne skrev "These Days" när han var sexton...

Och tänk vilken kraft som finns att hämta genom att försöka förstå och se sammanhang!
Iain Matthews får demonstrera även detta med sin "Joy Mining":



Joy Mining, don't despair
Just dig in deep, it's waiting there
Joy mining, don't look back
Get off that straight and narrow track
- Iain Matthews

Skicka Reinfeldt på kurs i logik!

Jo, då har Fredik Reinfeldt ju sagt att vi borde jobba tills vi är 75 år, eller mer...

Lite fakta:
- Vi har nu en arbetslöshet på drygt 7% officiellt, men då syns inte de dolt arbetslösa....
- Bland ungdomar (15-24 år) varierar siffran mellan 20-30%.

Ett av våra största problem är att våra unga går utan jobb, utan daglig gemenskap och det kan leda till uppgivenhet och utanförskap. Vi MÅSTE skapa fler jobb åt de unga!!

Om de äldre jobbar längre... Ökar det på något sätt antalet arbetstillfällen åt de yngre? Tvärtom! Min fråga är då hur politiker tänker... De tror att vi ska jobba ännu mer och öka intäkterna för de fåtal som äger hela skiten. Men: Visa mig ett enda kapitalistiskt land som har fått fram jobb åt alla! Bara ett enda, tack!

Det ligger i systemet att vissa ska förlora, alla kan inte vinna. Så är det, så kan man tycka det är bra eller inte, men försök inte lura i mig att "alla lag kan vinna Allsvenskan om de bara tar i ordentligt". Något lag måste komma sist... Detta kallas logik och det är en bristvara i samhället och i synnerhet bland de styrande!

Ren logik medför att om vi inte har tillräckligt med jobb, så får vi dela på dem som finns. Fler med jobb, färre utslitna, färre som lever på bidrag, och framför allt: Större framtidstro hos de unga!

Inser inte de folkvalda vilken vinst det vore (även ekonomisk!) så får vi väl välja några andra! Och på kort sikt: Skicka Reinfeldt och de övriga i Alliansen på en 3-årig kurs i logik! Jo, jag vet, det räcker antagligen inte med 3 år, men om de är borta från sina jobb så blir det en positiv sido-effekt: Färre beslut som gör livet surt för alla dom som nu utsätts för rena häxjakten.

Man kan ju undra om arbetets värde och pris:

You've got to have a heart...

... to have a broken one!



Denna bittra fras och det medryckande gitarrspelet i "Broken" fick mig att lyssna om och om igen på Melissa McClelland och Luke Doucet som "Whitehorse" och deras EP med samma namn. Visst är det härligt när musik man först inte lägger märke till efter några lyssningar sitter som gjuten och du gillar det rakt upp och ned och kommer på dig själv när du går omkring och nynnar på låtarna...



Detta kanadensiska par har gett ur skivor var för sig tidigare, men samarbetar nu som
"Whitehorse". Bra melodier som vinner i längden, direkta poplåtar med snitsiga arrangemang, jag kommer att tänka på T-Bone Burnetts både aviga och enkla sätt att skapa musik. Visst kunde jag vara utan de ibland distade rösterna och haft deras riktiga sång i stället, men det spelar inte så stor roll. Jag blir glad och får energi!

Länkar:
Whitehorse hemsida - med videon ovan och lite till.
Hemifrån om Whitehorse - och massor av annan bra musik!

Glöd som glädjer i vinterkylan

Svinkallt så det mer än räcker, lågkultur på TV nu igen, ny s-ledare som är positiv till kärnkraft, för att inte tala om de korkade "stjärnor" som vill ta över efter Obama...

Det vore lätt att bli frustrerad och gå i ide... men så dyker det upp ett nytt klipp med en snart 59-årig "tant" med en glöd utan like: Nanci Griffith ger sitt stöd till "Occupy Wall Street" med sin nya låt "Hell No, I'm Not Alright":



Glädjen sipprar in igen och hjulen rullar vidare. Se vad en enkel låt med innehåll kan göra! Lägg också märke till Maura Kennedys härliga "gitarrsolo typ Buddy Holly".

När vanliga människor i staterna börjar gå ut på gatorna och säga vad de tycker igen, tvärs emot vad de förväntas göra, med risk för sina jobb och karriärer... Då finns det hopp!

Nej, inte Lisa!

Så var det dags att fylla tidningarna och TV-tablåer med det fullständigt meningslösa och innehållslösa igen. Mer än halva befolkningen kommer att se på TV och sedan samtalas det i varenda personalrum... Varför bry sig? Jo, jag vill inte att mina pengar via TV-licensen ska sponsra ren dynga och dessutom i överflöd. Tänk er att vår svenska television i månader enbart skulle lyfta fram skräplitteratur, eller bara ha matprogram om fet snabbmat, eller att varenda fixa-det-själv program skulle handla om hur man kan fuska vid renoverandet hemma så att det garanterat INTE håller... Men när det gäller "musik", då går det bra att i två månader bara lyfta fram det ytligaste masspoducerade utan egen identitet!! Och sedan så kan man lyfta fram dansbandsmusik månaderna efter...

Aina Rasool skrev för några år sedan i Eskilstuna-Kuriren:
Tillgjord musik som får mina öron att blöda
"Vare sig det är en sorglig eller glad låt så står artisten där på scen med ett stort fånigt leende på läpparna, blicken mot kameran, och sjunger med oslagbar energi fast utan känsla." Läs hela artikeln! Bättre kan det inte sägas!

Till min fasa har jag upptäckt att Lisa Miskovsky ska vara med i år. Om jag hade gjort en förteckning över artister som jag var bergsäker på att de ALDRIG skulle kunna nedlåta sig att vara med i skiten, så skulle Lisa varit med på listan. Hur kan du Lisa, VARFÖR?



Kan man sjunga "Back To Stoneberry Road" så här känslosamt i Nyhetsmorgon 2008, och några år senare... Undrar just om tuffa Lisa inte blivit tacklad med huvudet före i hockey-rinken eller krockat i snowboard-backen...

När jag dessutom läser att Helena Bergström ska vara med och leda skiten... Ännu en person som jag trodde hade bättre omdöme...

Bojkotta eländet! Avstå! För det är väl inte så du egentligen vill spendera lördagskvällarna i några månader? Finns det verkligen inget bättre du kan välja? I så fall är det verkligen större kulturell kris än jag befarat!

PS: Är det bara jag som blir illamående av alla dessa cirkulerande kameror, blinkande lampor, roterande golv, dimridåer och andra irriterande effekter? Var tusan ska jag fästa blicken? Känner mig som en illa behandlad badminton-boll och blir spyfärdig. So what? Risken att jag skulle missa något sevärt är ju obefintlig...

Latin Quarter 21 år senare

I mitten på 80-talet lyssnade jag mest på brittiskt folk-rock och folklig akustisk musik.
Kjell Alinge spelade flitigt Latin Quarters "Radio Africa", "No Rope As Long As Time" och
"America For Beginners" på radion och det gjorde mig nyfiken. När jag sen hittade debutalbumet "Modern Times" var jag såld och jag lyssnade gång efter gång. Kommande skivorna "Mick and Caroline" och "Swimming Against The Stream" har även de lyskraft som finns kvar än idag.

Men framgångarna uteblev och bandet splittrades och jag minns min besvikelse att folk inte fattade det som var uppenbart för mig. Steve Skaith fortsatte göra några skivor i gruppens namn och sedan i Steve Skaith Band.

Nu, 21 år senare, har fem av medlemmarna återförenats och gjort en ny skiva, "Ocean Head". Jag var orolig att mina försiktiga förväntningar aldrig skulle kunna infrias, men... Nu har jag de senaste dagarna lyssnat frenetiskt och det här är så vidrigt bra att det bara är att inse:
En svårslagen aspirant till årets bästa album!

If I believed in God I would ask him
Could we start all over again
That’s what I would ask him…..
Do without the kings and those who strive
To live above the rest
And can ‘truth’ mean what it says
And not what power thinks is best.
- Steve Skaith

Bandets texter (oftast av Mick Jones) är lika angelägna som förr: Politiskt brännheta, men fulla av ödmjuk mänsklighet. Frustration över världens tillstånd, men även över förlorad kärlek, men ännu finns kampviljan kvar. Både Steve Skaiths och Yona Dunsfords sång är intensivt närvarande. Musik med rytmer och melodier som känns självklara.

EVEN SUPERMAN by Latin Quarter (Reunited)
Even Superman’s no more
But can you answer the question
‘What did we invent him for?’
Even Superman’s expired
Too weak to wrestle with the world that he inspired
- Mick Jones

Länkar:
Latin Quarter på Bandcamp.com - Här kan du lyssna på hela albumet i förväg och sedan köpa det. Alla texter finns också här.

Radio Africa - Latin Quarters hemsida med bl.a alla texter och om vad som inspirerade dem. Därtill massvis med artiklar, intervjuer och bandets historia, med mera.

En klok 77:åring söker vidare

Leonard Cohen, 77 år, har kommit med en ny skiva, "Old Ideas". Livserfarenheten formligen porlar fram i detta eftertänksamma och melankoliska verk. Rösten är ännu djupare, ofta pratar han nästan fram sången.



Men han berör, lika mycket som någonsin... Och förmedlar någon slags harmoni, konstigt nog... En stor skiva från en mästare. Allt annat är en underdrift!

NPR:s hemsida - Här kan du förhandslyssna på hela skivan !

Allting är som vanligt

"Inget nytt under solen" höll jag på att skriva som rubrik, men då hade det ju blivit fel.
För just nu dyker det upp ny musik både här och där, och en väldans massa bra upptäkter invaderar en vardag där det lunkas på i gamla fotspår, aningen trist, men ganska tryggt...

Rolf Carlsson är väl inget bra artist-namn, men det här är riktigt snyggt i all enkelhet:



Får väl kolla upp både herr Carlsson och Kristin Evegård lite mer när jag hinner bland alla måsten och rutinmässiga vanor...

Fem personer spelar på samma gitarr

Fem personer och en gitarr... lite trångt, men det blir ju riktigt bra:



Vet knappt något alls om "Walk off the Earth", men de ska enligt uppgift vara egensinnade kanadensare som gör roliga videos, med massvis av spelglädje och tokiga påhitt, se själv:

Backin Up Song! - Instrumentbyten och annat överraskande...

Someone Like You - Se hur ukulelen kommer!

Men, det finns innehåll också: Sarah Blackwood (som verkar vara gäst-medlem) visar det tydligt med denna gripande och ödesmättade ballad:

Thierry Henry !!!

Välkommen hem, Thierry Henry! Inget mer behöver sägas...

Blues Run The Game

Jag är kanske inget "blues-freak", men jag uppskattar alltid när en blueslåt kommer på en konsert. Jag tycker att Paul Butterfields spelning på Cambridge-festivalen 1984 är bland de mest känsliga jag sett. En röst och ett munspel som kunde slita ut varje känselspröt ur din kropp och få dig att tappa andan.

Riktigt bra blues ska för mig vara baktung, varje takt ska släpa någon bråkdel av en sekund, som om svanskotan släpade i marken och plågades varje steg... Trumspelet ska vara lite segt och får inte bli hurtigt. Blues ska göra ont och rispa sår i själen... och på så sätt läka den.

Blues Run The Game - Spellista på Spotify !

Här är min blues-lista på Spotify, en blandning av akustisk spelkänsla med stålrör, ylande elgitarrer, darrande munspel och spruckna röster, samt förtvivlan, frustration, en olidlig längtan bort och hem, en desperation av känslor du inte står ut med, om du inte får spela och sjunga ut alltihop!

Jag vet att blues kommer från de färgade, jag vet att min lista till övervägande delen utgörs av vita musiker... men de är de jag lyssnar på, de är de jag känner till... Men, erkänn, en jädra massa känsla finns i dessa 55 låtar! En kur att ta till vid lågvatten-nivå...



Men jag hittade inte allt på Spotify... Min irländske vän Barry McCabe får därför vara front-figur för bluesen med "Full moon on Main street". På Barrys hemsida kan du lyssna på alla, och ladda ner flera av, hans låtar, bl.a "Adam & Eve", en enastående kärlekslåt. Missa inte heller samarbetet med Davy Spillane på säckpipa på albumet "The Peace Within" eller den tänkvärda balladen "Prisoners of Conscience".

Warren Haynes - modig gitarrist

Warren Haynes från förra inlägget förtjänar verkligen lite mer uppmärksamhet här på bloggen! Han måste vara världens modigaste gitarrist, eller besatt av utmaningar. Hans självförtroende kan det ju inte heller vara något fel på. För vad säger man om en man som ersatte självaste Jerry Garcia i Grateful Dead (när de återuppstod som "The Dead" ett tag efter Garcias död).
Innan dess ersatte han Duanne Allman i Allman Brothers Band då de återbildades. Han har också ingått i Dickey Betts Band, Dave Matthews Band och Phil Lesh & Friends. 1994 bildade han sin grupp Gov't Mule och han uppträder dessutom gärna akustiskt solo och med sitt eget Warren Haynes Band. Sedan 1989 arrangerar han sitt "Christmas Jam" där alla intäkter numera går till "Habitat for Humanity" som bygger bostäder till behövande världen över. En riktigt hårt arbetande man alltså.

Jag måste bara bjuda på en låt till från "Live at Bonnaroo", fast här från en nyare show 2011: U2:s "One" blir en exploderande fyrverkeripjäs i hans händer!



Vill du höra mer av Warren Haynes solo?
Live at Gathering of the Vibes 1997 - Ladda hem hela konserten (MP3 eller FLAC) gratis och lagligt! (Haynes är positiv till att inspelningar sprids via internet.)
Warren Haynes - Solo Acoustic Performance 199706-26 Early Show - 63 min på You Tube
Warren Haynes - Solo Acoustic Performance 199706-26 Late Show - 80 min på You Tube
... eller med band:
Warren Haynes Band - WERS-FM Studios Boston 1993 - 75 min med band på You Tube

Till slut ett par videos med Warren Haynes, i Gov't Mule och The Allman Brothers Band:

Att bygga och att rasera

Det kan ta en väldig tid att bygga upp något... och vi människor kan ibland på bråkdelen av en sekund rasera alltihopa. Det slår mig: Vore det inte bättre om det vore tvärtom?

Ett träd kan behöva 30-40 år för att växa upp. Med dagens skogsmaskiner kan man fälla, kvista och kapa ett fullvuxet träd på 15 sekunder. Att bygga upp ett förtroende kräver tid och varsamhet. När vi tror att det är orubbligt, då kan några ord i affekt tillintetgöra alltihop. Till slut är det väl så att allt vi format och lärt oss i våra liv utplånas och försvinner för alltid. Det sista är väl inte mycket vi kan göra något åt, men visst vore det annars bra om vi tänkte först och agerade först därefter.

Warren Haynes får sprida välbehag med några låtar från "Live at Bonnaroo", inspelad 2003: Det tar nog många år att utveckla en sådan känsla, men vilket klös i både fingarar och röst!!!



Hör hur han förädlar Eagles "Wasted Time" och Radioheads "Lucky":



Tack och lov så upptäckte jag den här skivan till slut! Musik med sådan känsla stärker utan like, det är vad jag kallar att bygga upp!

En bra start !

Det nya året inleds med uppfriskande ord till spirituell musik:

Here's to lights and virtues
Here's to truths yet to be known
Knowledge to light the darkness
The search for things of your own

Here's to lights and virtues
Here's to reaching higher ground
A life of hope and purpose
Here's to strength yet to be found
Honor -- though it goes unrecognized
And truth -- though liars abound

The pleasure of love and friendship
The courage to be alone
- Jackson Browne



Låt oss se möjligheter! Ge det en chans!