Uppsala Konserthus är verkligen en skapelse som är oerhört trevlig att besöka. Akustiken är otroligt bra och det är gott om plats för benen och stimulerande för ögonen . Jag har tidigare hört Lars Winnerbäck i den stora A-salen och konstaterade att det mycket väl kan vara den finaste och bästa konsertlokal vi har i hela landet. Nu var det fullsatt, 180 personer, i B-salen och omdömet blir lika bra där.
På scenen stod Annika Fehling och där satt Christer Jonasson Tolv, som spelade akustisk gitarr och lapsteel. Hans spel på det sistnämnda förstärkte de fina men vardagliga dikterna av Sonja Äkesson, som Annika sjöng och ibland läste. Det var tydligt att publiken uppskattade dessa brännheta, idag lika aktuella dikter, nästan hundra år efter att de skrevs.
Annika Fehling visade att Sonjas dikter betytt mycket för henne och hon sjöng och spelade sina tonsättningar så att det kändes ända in i ryggmärgen, så närvarande och så känsligt att alla i publiken lyssnade och nästan höll andan.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar