När Björn Rothstein bakom trummorna släpper loss i "Hon sköt en yuppie idag" kommer jag på mig själv att undra hur många armar karln egentligen har. Trumslagen kommer snitsigt och kristallklart, både grundslag och dekorativa utsvävningar i en ständigt varierande ordning...
När så bandet kommer in igen så fortsätter Jesper Lindberg, Fabian Månsson och Anders F själv att väva samman sitt spel och svarar varandra så att allt smälter samman och bildar en mycket suggestiv helhet där man lyhört kompletterar varann. Det är så suggestivt och jag kommer att tänka lite på Neil Young och tidiga Crazy Horse när de utvecklade "Down By The River" till ett glödande känslospröt.
Anders F Rönnblom har flera hundra låtar att välja bland och varierar låtlistan en hel del från kväll till kväll. Det tog ett par låtar innan det började hända saker, men när Anders bytte till elgitarr så infann sig snart en magisk stämning. Musiker som verkligen kan spela, men som därutöver även har roligt, är lyhörda och kompletterar och inspirerar varandra, då händer det något speciellt...
Då spelar det ingen roll att alltför få har tagit sig till Biografbaren denna kväll. De som är där är så lyckliga att de är just där. De trivs, släpper loss och det till och med dansas på slutet.
Jag är övertygad om att ingen längtade det minsta efter varken studentfirande eller champions league-finalen på TV.
Jesper Lindberg (steel, banjo), Anders F Rönnblom (gitarrer, sång), Björn Rothstein (trummor), Fabian Mansson (elgitarr) och Björn Aggemyr (bas).
Vilket band...! Vilken kväll...!
🎶🙂
SvaraRadera