Ice Quartet, bestående av de tre gitarristerna Christer Jonasson Tolv, Mats Klingström (båda från FJK) och Peter R. Ericson (Anders F. Rönnblom, Monica Zetterlund m.fl.) samt slagverkaren Jonas Sjöblom spelade mot slutet av 1990-talet in en EP med stöd av de svenska artisternas och musikernas intresseorganisation SAMI. Men medlemmmarna hade många andra projekt på gång, så gruppen vittrade sönder och inspelningen glömdes bort.
Kim Alge Pennström, som sköter bokningen åt bl.a. FJK, hittade en CDR och började rota i det hela och till slut så hittades alla sex låtarna som spelades in då för cirka 25 år sen. Gruppens medlemmar insåg nu att det här var ju riktigt bra och man bestämde sig för att ge ut EP:n och man började även att spela igen för att se om magin fanns kvar.
Det råder inget som helst tvivel om den saken för oss som bevittnade och hörde den första konserten efter återföreningen på Skebopuben, långt ute på landet norr om Norrtälje. Det blev en känslofylld kväll med stimulerande och suggestiv musik. De instrumentala låtarna, "Is" av Mats Klingström, "Falköga" av Christer Jonasson Tolv och en sång som jqg inte minns namnet på, som Peter R Ericson komponerat, var alla så makalöst vackra, trots, eller kanske mer tack vare, den suggestiva frihet som de tre gitarristerna visade varann när man spelade, solade, improviserade och utbytte toner, med både stor lyhördhet och utan att bre ut sig på de andras bekostnad. När man spelar på detta sätt finns utrymme för magi och allt kan sväva iväg till oanade höjder.
Grunden för att göra detta spel möjligt skapades till stor del av den skicklige men också lyhörde slagverkaren Jonas Sjöblom. Ibland fick jag lust att räkna hur många armar, fingrar och ben han hade, för det var många rytmer, mycket kompljud och små finesser han bjöd på, utan att förta känslan av att han lade ut en grund för de andra att bygga sina utflykter på. Därtill hanterade Jonas även diverse olika flöjter som tillförde intressanta klanger och stämningar..
Det är näst intill omöjligt att sätta en stämpel på sådan här musik. Här finns till exempel inslag av rock, visa, jazz, folkmusik, blues och allt möjligt annat, men jag vill nog kalla det hela för "suggestiv musik". Den måste kanske upplevas för att man ska förstå vad jag menar...
Vi fick höra alla spåren från EP:n och de är ruskigt bra allihop. "Blå Blå Skyar", som Christer och Mats skrivit ihop, framstår mer och mer som en riktig favorit här hemma. Den är inget annat än suverän och Christer sjunger som om allt kan brista när som helst, men istället så syr refrängen ihop det hela så harmoniskt och läckert.
Skebopuben är ett mysigt ställe och har en imponerande lista över vilka som spelat där. Tyvärr var en del i publiken lite högljudda denna lördagskväll. Men, till exempel under den lågmälda "Falköga", lyckades man faktiskt få dem att tystna när musikens kvaliteter smög sig på. Det vet jag inte om jag någonsin upplevt så tydligt förr. Det är kraft det...
Vilken tur att den här musiken inte förblev glömd i en dammig hylla...!
Tack för dina generösa reflektioner, Tom!🙏🎶🎶🎶🎶
SvaraRaderaTom, med dina ord och formuleringar uppfattar jag verkligen din upplevelse av musiken. Möjligen beror det på att musiken och det samspel Ice Quartet också fascinerade och berörde mig 🙂. Via din blogg hittar jag spännande och bra lyssning.
SvaraRaderaTack🙏