Eric Andersen 80 år

Idag fyller Eric Andersen, ännu en av mina husprofeter, 80 år. Det var Eric som redan 1966 skrev "Thirsty Boots" och han har varit en följeslagare under alla år som gått sen dess.

Hans känslor, varsamt porträtterade i hans utlämnande sånger, har ofta stämt så väl med de känslor jag själv har fightats med...

De flesta skriver bara ett fåtal låtar av sådan kaliber som Eric Andersen har skapat mängder av: "Moonchild River Song", "I Shall Go Unbounded", "Blue River", "Violets of Dawn", "Salt On Your Skin", "Time Run Like A Freight Train", "Picture In My Heart", "What Will You Do With My Heart", "It Starts With A Lie", "Rain Falls Down In Amsterdam", "Belgian Bar", "Is It Really Love At All", "Six Senses Of Darkness", "Wind And Sand", "You Can't Relive The Past", "Come Runnin' Like A Friend", "No Man's Land", "Lie With Me", "Jonah" och "Close The Door Lightly When You Go"... Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst...

Det räcker att Eric Andersen tar ton med sin djupa röst för att den melankoliska stämningen ska infinna sig, men det finns också en kraft i Erics musik som alltid känns lika äkta. Som t.ex. här i "Irish lace", en låt som Basse Wickman först spelade in, men som senare hamnade på "Ghosts Upon The Road", en av Erics allra vassaste skivor.


It's a wonder to me now
Why anybody ever tries
Like a silence that keeps screamin all the time
It's a wonder that we haven't lost our minds
- Eric Andersen

Men Eric är en romantisk person och tror trots allt på kärleken:


Love came to me like a stranger
Creating the warmth of a brand new friend
Time has no limitations
Love will meet again
- Eric Andersen

Grattis på 80-årsdagen Eric, och tack för all musik du förgyllt mina dagar och nätter med...!