Han kommer in på scenen en minut efter de andra i bandet, frågar om någon har lite tejp till notstället, ser sig omkring och verkar inte ha någon koll på något. Tittar på stolen, går runt och efter ett tag sätter han sig och de kan börja. Han får ibland fråga gitarristen Jesper Wihlborg om nästa låt och om gitarren är stämd... Men jag tror att han har betydligt bättre koll än det förefaller. Jag tror att John Holm är blyg och vill vara udda, vill vara sig själv och att han inte bryr sig det minsta om hur folk uppfattar honom.
Men det finns en spröd ärlighet som gör att det funkar ändå... Han vinner respekt hos den stora publiken (nästan fullsatt) och hans frasering och röst finns där fortfarande. Det är som om han känner varenda ord och verkligen står för dem än idag.
Men det är Jesper Wihlborgs härliga spel som får allt att hänga ihop och John Holm kan koncentrera sig på sina låtar och sina texter.
Så här lät "Tid För Kärlek" i Östersund för några dagar sedan:
Spinning Jennies var förband med sin bluegrass/country-influerade musik. Fräscht och glatt, men det är något som saknas. Det är först i sista numret jag verkligen kan ta till mig deras musik. "Hon bor i Hammarbyhöjden" får mig att skratta av vissa särskilda skäl...
Måste ta med en version av John Holms odödliga "Maria, Många Mil och År Från Här".
Varken bild eller ljud är perfekt, men framträdandet är helt underbart:
Ärlighet och innerlighet vinner alltid...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar