Ta tre musikanter, utan begränsningar och låt dem leka sig igenom en kväll...
Aly Bain, Ale Möller och Bruce Molsky är en smått osannolik konstellation. Aly Bain, fiolspelaren med den känsliga vänsterhanden och den hoppande stråken, är född i Skottland, men uppvuxen på Shetlandsöarna. Bruce Molsky är en amerikanare som länge spelat 'old-time music' och som hanterar både fiol och banjo. Ale Möller, den svenska world-musikern som spelar på allt som går och inte går att spela på, är navet som binder samman alltihopa.
Tre supermusiker med en stor repertoar att välja från. Tre musikanter som inte gör sig till utan är naturligt avslappnade och ibland blir fyndigt roliga ändå. Först delen innehåller mest låtar i bländande fart. Det svänger och Aly Bains stråke hoppar som bara han kan få den att göra. Det är inte bara imponerande, det är bra. Den enda invändning en icke-spelman som jag kan ha är att det emellanåt kan bli aningen likartat. Det här är musik som jag kan bli lite uttråkad av på skiva, men på scen är det en helt annan sak.
I början på andra set tar Bruce Molsky fram en gitarr och det visar sig att han även är en bländande gitarrist...! En riktigt fin komposition, där Ale Möller förgyller med någon slags flöjt, fast man kan aldrig veta när det gäller Ale, det kan vara ett avklippt plåtrör eller en del av ett avgasrör...
Sedan följer en av de vackraste instrumentala låtar jag hört, där Aly Bain's känsliga fingrar och stråke smeker fram de vackra tonerna. Sedan kommer fler snabbare alster och även några med sång av framför allt Molsky.
En bländade kväll, full av spelglädje och en ruskigt stor portion virtuositet...!
Jag avslutar med ett 34-årigt klipp med en betydligt yngre Aly Bain:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar