Men det är under hans tid med Chrsitine Collister, musikaliskt och privat, som han och Christine gjorde några helt suveräna skivor, briljanta pärlor som inte många når upp till...
Det var ett tag sen jag följde med i hans senare produktion, men nu har han slagit ihop sina påsar med Liz Simcock och... För det första så är Liz ingen Christine, men ändå en helt ok sångerska. Det som märks är i stället vilka bra låtar Gregson fått ihop, varenda en känns som en liten möjlig hit. Det är svängigt och finstämt om vart annnat, snyggt arrangerat och ruskigt hemtrevligt... Tveklöst en av årets mest tilltalande skivor...
En lågmäld saxofon förgyller flera låtar på ett mycket snyggt sätt...
Ändå så längtar jag efter den dynamit som Christine Collister tillförde Gregsons låtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar