2017...

Ja, då är det dags att lämna 2017 bakom sig och det har verkligen varit ett år som stuckit ut... Hade jag vid förra nyåret anat vad som skulle vänta framför mig hade jag kanske sprungit och gömt mig... Inte för att det varit så hemskt, utan mer för att det varit så omvälvande...

Något av det positiva:
- Möten som berikat, störtat om och utvecklat mig och visat nya vägar att ta sig fram...
- Kreativitet och skapande: Aldrig har jag skrivit så mycket och bra, fotat så flitigt och fått en del resultat, utvecklat förmågan att kombinera de två...
- Musikupplevelser: Två konserter med Jackson Browne i Skottland, med Mats och Christine i Göteborg, och massvis med andra höjdare som fått mig att nästan sväva...
- Yogan som gör mig nästan helt fri från symptomen av min sjukdom under några timmar...
- Massvis av nya läsare på bloggen och nya rekord: 289 besök en dag förra veckan...!
- Att jag vågat det jag aldrig trodde jag skulle våga...
- Att jag nästan helt slutat oroa mig...
- Förmågan att stanna upp och bara ta in och vara närvarande...

Och det negativa då...?
- Det mesta ligger kanske utanför mig själv... men när jag ser människor som går på knäna av det hårda klimatet, hatet och vilsenheten i tillvaron blir jag så frustrerad...
- När utvecklingen, eller snarare invecklingen, i samhället rent allmänt och i skolan i synnerhet, går åt fel håll: Då undrar jag vad som krävs för att vända skutan mot något vettigare...
- Alla påbörjade projekt som jag inte hinner med...
- Att inte kunna styra när hjärtat tagit med mig på sina snåriga stigar...
- Att ibland inte nå ända fram när jag så gärna vill det...
- Stressen av hur timglaset allt snabbare rinner ut...

Alla ni som bidragit till mitt 2017:
Tack för all kärlek, alla berikande möten, all berörande musik, alla ord, alla bilder, alla tankar och all uppskattning... Ni anar inte vad det betytt för mig...



PS nummer 1:
Tänk att jag skulle skriva en sång tillsammans med Morgan Erina...!! Ibland kan det hända saker snabbt som man inte alls ser komma... Jag har för ett tag sedan gjort om och förbättrat videon och jag skulle bli väldigt glad om du ville ”gilla” den...

För den är ju ”mitt lilla barn” som nu får söka sig vidare...

PS nummer 2:
Sitter här med en svullen fot, har förbenat ont och svårt att ta mig någonstans...