1984 såg jag gitarristerna John Renbourn och Stefan Grossman på en workshop på anrika Cambridge Folk Festival. Ett omaka par, där Grossman analyserade varenda grepp, medan Renbourn fick fram de mest sagolika ljud på gitarren och log när han tillade: "Inte vet jag hur eller vad jag gör, jag bara spelar..." En snällare eller lugnare människa är svårt att tänka sig...
Denna harmoni avspeglade sig i hans musik: Gitarr-slingorna lindade in sig och smekte dig mjukt och lent medan Renbourns röst, egentligen ytterst begränsad, mumlade fram orden med en sällsynt känsla. Denna känsla genomsyrade varenda ton i den musik han skapade för sig själv, med kompisen Bert Jansch, i Pentangle eller i John Renbourn Group. Folk, jazz, blues, världsmusik, allt fanns med när han spelade. Oftast var det på en akustisk gitarr, men lyssna på elgitarren i "So Clear":
I onsdags kväll kom han inte till spelningen med Wizz Jones i Glasgow. I torsdags morse fann polisen John Renbourn död i sitt hem i Hawick, troligen efter en hjärtattack.
Han blev 70 år gammal. RIP John. De avtryck du gjorde genom musiken och vid alla möten lever vidare.
Even now I do remember
one thing more that is not told
Just a slightly twisted crystal heart
to keep you from the cold
- John Renbourn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar