Ännu ett bottennapp

Det här handlar faktiskt inte om Sveriges vackraste fotbollslag Djurgården... Det handlar inte heller om att jag här på bloggen för en gångs skull touchar gränsen för det osmakliga... Nej, det handlar om Thatcher. Igen. Jag hade lovat mig själv att aldrig mer nämna kärringskrället nu när hon ligger i marken... Men så får jag höra vad hennes begravning kostat: Minst 100 miljoner! Av skattemedel. Jag frågar bara: Är det verkligen nödvändigt?

De gruvarbetare som hon negligerade och som hon uppmanade polisen att bokstavligen slå ner med våld, de skulle i lön under en livstid inte komma upp till en liten bråkdel av den summan... Om de haft sitt jobb kvar... Jag kan tänka mig vad de känner nu. Bara för att någon är död och varit vid makten behöver ju inte media höja denne till skyarna och svälja allt hon ställde till med, som om det aldrig inträffat...

Jag vet att demens är en fruktansvärd sjukdom och Maggie hade det säkert inte så lätt mot slutet. Och nu kommer det osmakliga som plötsligt dök upp i min skalle: Hon hade säkert fattat vettigare beslut om hon hade haft demens redan under sin tid som premiärminster...! Jag vet att det är lågt, men inget mot hur hon behandlade gruvarbetarna och andra knegare.

Avslutar för alltid inlägg om Maggie härmed, med den förträffliga hyllningen till gruvarbetarna som Latin Quarter fick till i "The Men Below" 1987.


Imagine, having to fight
To work two miles down from the air and the light
And imagine, having to plead
That a job that can kill, is a job that you need
- Mike Jones

Hela texten och bakgrundsfakta finns på Latin Quarter's eminenta hemsida.