22 år är en avsevärd tid. Och det känns länge sen jag körde ut alla grejor i skytteltrafik till det inköpta huset ute på landet. Ändå har tiden gått så väldigt fort...!
Men här ute i byn har jag:
- sett mina barn växa upp och bli flygfärdiga...
- upplevt härliga tider och smärre katastrofer...
- med tiden blivit ganska händig...
- fallit ner 4,5 meter från en byggnadsställning...
- sett grannar och vänner flytta ut och flytta in...
- kunnat lyssna på musik mitt i natten utan att störa någon...
- varit med när åskan en morgon tog båda datorerna på övervåningen...
- kurat av rädsla när vintervindarna slitit i taket...
- sett stormen slita av den stora granen på mitten...
- funnit tjusningen med årstidernas växlingar...
- känt hur stressen rinner av mig när jag kliver ur bilen...
- slagit rot för första gången i mitt liv...
och nu väntar jag på att backen ska bli full med blåsippor igen...

Jag är avundsjuk, Tom, skulle gärna bo på landet. Hoppas jag en dag kan pensionera mig i en liten stuga någonstans.
SvaraRadera