1996 stod jag på Sjöhistoriska muséets gräsmatta i Stockholm då Eagles gav en utomhus-konsert en ljummen sommarkväll. Strax innan de började en akustisk avdelning hade vi flyttat fram för att se lite bättre. Don Henley's "The Heart of the Matter" tog vid. Jag hade alltid gillat Henleys elektriska solo-version, men detta tog mig med storm. Marken verkade ostadig och jag vet att jag stod där och tårarna rann nerför mina kinder, av både frustration och över att bli berörd djupt in i själen. En ny styrka fanns oväntat och vägen tillbaka hade börjat...
EDIT: Borttagen video: Annan länk finns här!
Och: En elektrisk live-version!
The more I know, the less I understand
All the things I thought I'd figured out
I have to learn again
- Don Henley
En av de riktigt stora sångerna! En ödmjuk skildring av vikten att förlåta, hur omöjligt det än kan verka. En uppgörelse med dig själv och ett ställningstagnade att gå vidare. Trots allt...
Intressant tema om kärleks-strul!
SvaraRaderaMen du har väl glömt Blues-fasen? Saknad och självömkan!
Och sista fasen borde väl vara att finna kärlek igen?
Kanske det allra vackraste jag har hört live.
SvaraRaderaTårarna rann på mig också, bara av skönheten i sången.