Whitehorse bygger sin musik på motsatser: Det är både enkelt och komplicerat, det är stökigt och mjukt, harmoniskt och oroligt. Med arrangemang som på slutet av sextiotalet: Melodierna i fokus, men ett sound som börjar bli mer komplext. Kommer till och med att tänka på John Lennon när man räknar in en låt.
Låter det som virriga tankar av en förvirrad själ? Försöker bara förklara att det här är bra, vansinnigt bra...!
Whitehorse är Luke Doucet och Melissa McClelland. Två kanadensare. Två röster som passar så otroligt bra för varandra. Två gitarrer, där Luke väsnas så behagligt emellanåt. Sånger av kvalitet och styrka. Ett framförande som hoppar upp i knät på dig och biter sig fast.
"Dear Irony" måste vara en av de vackraste duetterna på ett bra tag, med gitarrspel både på tvären och längden:
Det är tuffare än parets tidigare skivor, men samtidigt uttrycker sången och melodierna så mycket harmoni att jag sköljs med in i ett välbehag. Kontraster, ja... Kan man sjunga "You fake your death and I'll fake mine" så rörande vackert, då är det lätt att bli berörd och ryckas med utan ett uns av kontrollbegär...
Läs mer här:
Whitehorse på Six Shooter Records - Mest om den nya skivan.
Whitehorse hemsida - med biografi, skivor och annat.
7 videor på CBC - Live på CBC från januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar