Grateful Deads "Black Muddy River" tillhör de absolut vackraste, mest rörande sånger jag vet. En sång om döden som lika mycket blir en sång om livet.
Robert Hunters lyrik är så talande, allt så ogripbart vackert skildrat... Jerry Garcias gitarr solar återhållsamt men lika ofattbart vackert. Det finns en bubblande frustration blandad med en mystisk tillit som gör denna sång så gripande.
Det har gjorts flera fina covers, men de når inte alls upp till originalet. Sierra Hull gör dock det bra, en annorlunda version med bluegrass-stuk. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar