Lyckad final på årets "Picnic i Parken"

"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-27

Vilken succé årets "Picnic i Parken" har varit! Folk i alla åldrar samlas och samsas i all enkelhet på de gröna ytorna, i solen och under de stora träden. Man äter, pratar och skrattar... Därtill får man mestadels lokalt förankrad musik och ibland några tillresta dragplåster. Man får även fint väder. För 16:e onsdagen i rad som man arrangerat "Picnic i Parken" var det fint väder. Det är ju verkligen helt otroligt...!

Avslutningskvällen bjöd på lokal musik, men full av kvalitet och bredd.

Stefan Jarl
Dagens överraskning var att Stefan Jarl kom oanmäld upp på scenen och sjöng sin egen sång "Picnic i Parken". Du kan höra den här.

Sam Albie
Mycket duktig keyboardist, endast 21 år gammal, men med en känsla för det stämningsfulla och jag tror att han kan ha en lysande framtid med att komponera t.ex. filmmusik.

Bosse Lundkvist med vänner
Bosses musik ska väl helst upplevas i en mindre lokal där folk verkligen lyssnar. Men jag tycker det gick riktigt bra ändå. Janne Elvi på gitarr, Thomas Opava på slagverk och Adam Nätt på bas bistod Bosse förtjänstfullt. Så duktiga musiker och sådan kvalitet lyser alltid igenom. Lyssna på Bosses nygamla "Än Är Natten Inte Dag":



Eskilstuna Sommaropera
Oväntat lyckat inslag som verkligen visar bredden på utbudet.

Mike Beat & His Hopeless Strummers

Micke Byström med sitt stora band avslutade med ett riktigt "drag" och spelade många covers av Americana-stuk. Janne Elvi stod åter på scenen, men denna gång med en elektrisk gitarr. Bästa låt var för mig Tom Petty's "Wild Flowers".

Nu ser vi fram emot nästa sommars "Picnic i Parken"...!

West of Eden bredare efter 27 år

West of Eden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna 2022-07-23

Det är tio år sedan West of Eden spelade i Eskilstuna, men igår var de äntligen tillbaka igen och spelade hos Fristadens Café och Våffla på Rademachersmedjorna.

Det är otroliga 27 år sedan gruppen bildades i Göteborg. Förutom förgrundsfigurerna Martin och Jenny Schaub har Ola Karlevo på trummoer varit med hela tiden. Lars Broman på fiol anslöt 2009 och Martin Holmlund på bas fyra år senare. Gitarristen Henning Sernhede har varit med sedan 2016 och hans spel på elektrisk gitarr har verkligen tuffat till gruppens sound en hel del. Jag kommer osökt att tänka på Simon Nicols spel i Fairport Convention.

Men det är förstås Jenny Schaubs stämma som är gruppens kännemärke och som särskiljer dem från alla andra folkrockare i Sverige. Det är få förunnat att ha en så karakteristisk och stark röst i förgrunden.

Sedan gruppen breddade sitt utbud och gjorde skivan "Taube", där de tolkade vår store skald
på ett både hedrande och lite utmanande sätt, så har de blivit lite mer lättsamma för publiken, som nu känner till en del av låtarna. Hur bra gruppens egna låtar än är så kan ju en kväll med enbart nytt material bli lite svårsmält.

Låt oss hoppas på många fler år med West of Eden, det är alltid en fröjd att se och lyssna på dem. Men låt det inte ta tio år innan nästa besök i "Smestan"! Kanske den nya satsningen på musik hos Forsbergs i Rademachersmedjorna kan ta hit dem igen?

Tredje onsdagen

"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-20

Massvis med folk i Stadsparken i Eskilstuna även denna tredje onsdag, trots rekordvärme och risk att smälta bort... Den stora skillnaden var väl att folk nu huvudsakligen höll sig i skuggan. Men artisterna på scenen hamnade mitt i prick...

Denna gång nöjer jag mig med en kortare genomgång av de som framträdde på scenen:

"Stugan" med "Darkstar"
- Elektronisk musik. För en gammal slagverkare som jag så är det fortfarande så sterilt att höra elektroniska trummor. Inget mer att tillägga...

Sophie Hanson & Richard Alex
- Countrypop, eller ska vi kalla det americana, med Sophie Hanson, som tveklöst har en bra pipa, och Richard Alex på gitarr och bra sång även han. Han behöver dock bättra på snacket mellan sångerna. Klart bästa låt för kvällen: "Brother", en jättefin komposition av Sophie och snyggt framförd. Här (med start vid 19.03) hör vi "Brother" från en streamad konsert i april för drygt två år sedan.



Heikki Kiviaho & Kent Norberg
Det vill säga halva "Sator" i en halvakustisk variant. De blev snart förstärkta av "Krille" på trummor. Trevligt och medryckande. Kvällens överraskning var en snygg cover av Americas gamla hit "Sister Golden Hair".

Solala
Tre skönsjungande mansröster i finurliga och glada arrangemang, enbart kompade av sig själva på "kökspercussion", alltså de prylar de råkade ha hemma i köket när de för 10 år sen började sjunga tillsammans. Imponerande och fyndigt, men i längden undrar jag hur de inte tröttnar på varandra och alla ord som jagar de föregående. Men underhållande var det verkligen...

Nästa onsdag är det sista gången för i år. Vi ser redan fram emot nästa år...!

Barn i nuet

I går öppnade jag köksfönstret och såg hur två av grannarnas barn i 5-års-åldern rusade nerför uppfarten, fulla av glädje och förväntan. De nästan flög fram, med ostoppbart spring i benen och upptåg i sinnet... Hundra procent i nuet, så levande man kan bli...

När förlorade vi vuxna den känslan? Hur kan vi locka fram den igen?

Kanske kulturupplevelser kan bistå oss...? Jag kom osökt att tänka på den här härliga låten med Magna Carta:



Man kan verkligen ta på känslan som Danny, pojken i sången, har just då när han kommer springande...

Chris Simpson 80 år

Chris Simpson fyller 80 år idag. Många undrar säkert vem det är... För mig är han och hans grupp Magna Carta en av de viktigaste musikaliska personligheterna.

När jag hörde "Time For The Leaving" på radion 1971 så förändrade det mitt liv högst drastiskt. Sen dess har jag en speciell kärlek till avskalad akustisk musik. Mina gamla rock-skivor åkte ut. De har senare hittat tillbaks igen, men kärleken till akustisk musik har blivit kvar.



Redan 1969 startade Simpson Magna Carta. 53 år senare är det dags för de slutliga avskeds-konserterna. De görs i Holland som blivit ett slags andra hem, där gruppen alltid varit populära och högt ansedda. Det är inte lite att man undrar varför holländare har en så utvecklad smak. Flera av mina favoriter som Gene Clark, Iain Matthews och Eric Andersen har likt Magna Carta
i detta land fått den uppmärksamhet de så väl förtjänar.

Magna Carta förknippas ofta med akustisk musik och det är väl på sätt och vis korrekt: De var ju "unplugged" långt innan begreppet ens uppfanns. Egentligen har väl deras bredd med så varierade musikstilar legat dem lite i fatet. I England betraktas de ofta som för popiga för folk-musikanterna och för folkliga för listföljarna. Chris Simpson har hur som helst släpat runt sina medmusiker i minst 78 länder. Det finns nog 40-50 skivor, många av dem har på senare år varit samlingsplattor med delvis tidigare outgivet material.

Åtskilliga musiker har kommit och gått och flera har ibland kommit tillbaka en tid. Några av de mest betydelsefulla:
- Glen Stuart - Stod för stämsången och berättandet de första sex åren innan han lämnade för att öppna en djuraffär.
- Davey Johnstone - Ypperlig gitarrist som hade stort inflytande på de skivor han var med på. Värvades sedan till Elton Johns band där han spelar än idag...
- Pick Withers - Var med ett kort tag innan han blev uppskattad trummis i Dire Straits.
- Tom Hoy - Den fd Natural Acoustic Band-medlemmen inspirerade till en ny kreativ period.
- Doug Morter - Ännu en duktig gitarrist och sångare som tillförde energi och kvalitet. Är nu med på de avslutande spelningarna.

Men mest betydelsefull är så klart Chris Simpson själv, med en ovanlig förmåga att hitta bra melodier, skriva finurliga texter och läckra gitarrslingor och en röst som verkligen får mig attt lyssna. I ärlighetens namn har det mesta av rösten gått förlorad, men han skorrar vidare så gått det går...

Song for John" med Magna Carta har länge varit en sån där reflekterande sång jag ständigt återvänder till och som alltid får mig ätt förundras...



And I saw through your eyes, that the snow it lay whiter
That the deeps they were deeper, the summers ran dry
And the rivers were oceans, deep rolling in splendour
The trees they were giants, that talked with the sky
...
For time and a river - they roll on together
Who knows where we're going to, or where we came from
- Chris Simpson

Lyssna speciellt (efter c:a 2.44) hur Tom Hoy och Robin Thyne gestaltar en rullande våg med akustiska gitarrer och slagverk. Vrid upp volymen och låt dig sköljas med...

Uppriktigt och känsligt

Cohen-kväll med Mats Klingström & Hasse Larsson - Bio-huset, Mariefred 2022-07-11



Mitt under konserten med Mats Klingström och Hasse Larsson i idylliska Mariefred får jag en stark känsla av att jag är lycklig och har allt jag behöver. Bredvid mig sitter vänner som jag känt i evigheter och de står ännu ut med mig. På scenen står en annan vän och sjunger djupa sånger av Leonard Cohen till ett suveränt samspel på gitarr och kontrabas. I mitt sinne dyker minnesbilder upp och jag lever med i varje sinnesstämning.

Första delen består helt och hållet av Leonard Cohen-tolkningar och de känns både självklara och näst intill självlysande. Det uppstår snart en varm känsla av gemenskap i rummet.

Efter pausen får vi en mer blandad kompott med Mats översättningar av Bob Dylan, JJ Cale och Tom Waits, men även tre av Mats egna låtar. De står sig mycket väl i sällskapet och jag skulle vilja påstå att "Jag kan flyga fastän jag sitter still" och "Sydkorsets Stjärna" är bland de finaste sånger som skrivits i detta land. Så fantastiskt bra är de... Både Cohen och Dylan skulle varit stolta över dem om de hade skrivit dem.

En sån här kväll innehåller så mycket värme och känsla, sådan speglädje och inlevelse att det räcker länge....



PS: Båda klippen är från Kröns Trädgård på Väddö 2018, men visar en bra bild av hur det lät i går kväll i Mariefred.

"Picnic i Parken" tillbaka...

"Picnic i Parken", Stadsparken, Eskilstuna 2022-07-06

Efter att ha tvingats att ställa in två år i rad, så var då "Picnic i Parken" tillbaka. Folk strömmade till Stadsparken med korgar och filtar, och det blev en ordentlig succé med nytt publikrekord...!

Det spelar faktiskt mindre roll vilka som spelar, det handlar nog mer om gemenskap och om att mötas. Första kvällen i år höll dock riktigt hög klass!

I korthet:
Christer First
Den 'gamle' hårdrockaren klev ut på scenen oanmäld och vräkte ur sig en egen distad version av "Du Gamla Du Fria". Häftig start på kvällen...

"Andra Trion"
Tre tjejer (Josephine Thunell, Hannah Jarl och Emma-Karin Maurin) vred och vände på sina röster till lågmält komp. Imponerande och skickligt utan att vara pedantiskt. Gillade det jag hörde!

Jasmine Kara och Dan Göransson
Vilken energi!!! Om man kunde koppla in denna energiska tjej skulle hon lätt försörja hela stan med ström. Fyndigt och rytmiskt, inte minst tack vare eskistuna-sonen Dan Göranssons snitsiga spel på akustisk gitarr. Se bild ovan.

Jesper Lindell med band

Tät americana med ett sound som lät som det kom från "over there". Jesper sjunger bra och hans uppmärksammade "Moving Slow" från 2019 satt som pricken över i. Ska man invända mot något kan det kanske vara att en del låtar lät lite lika, men så är det ju ofta när man inte hört något tidigare. Nya skivan innehåller några riktigt fina sånger, så denne Jesper och hans band kommer vi säkert att få höra mer av.

Thomas Di Leva
Jag känner den största respekt för denne fredsälskande och kärlekspredikande person. Men... Folk sjöng med och "gick bananas". Lite väl klatschigt och snudd på patetiskt för mina öron. Men det spelar mindre roll... Di Leva gjorde många i publiken rent ut sagt saliga, så det räcker ju långt...

Jag tror att Eskilstuna mår bra av detta arrangemang. Att bara få mötas och lyssna på lite bra musik, de flesta med lokal anknytning. Ingen kommers, ingen reklam eller något tjafs. Bara en sommarkväll, bra musik, glada människor och fint väder, som arrangörerna hitills alltid haft. Även denna gång!

Imponerande och angeläget

Karin Kardia med band - Royal, Eskilstuna 2022-07-02


I wanna be true to me
And be the best I can be
- Karin Kardia

Denna målsättning känns verkligen passande för Karin Inggårde, nu med artistnamnet Karin Kardia. Hon sjunger väldigt bra med en övertygande utstrålning och en trovärdig ödmjukhet. Hon skriver bra låtar med genomtänkta texter. Hon leder sitt band med spännande, varierade arrangemang. Hon redigerar sina videos och hon syr sina scenkläder själv.

För knappt två veckor sen gjorde hon och hennes band en kort radiokonsert, se här ovanför, och programledaren Svante Ekberg öste beröm över hennes musik. Efter att nu ha sett henne med band för första gången är det bara att instämma i hyllningarna.

Det känns orättvist att sätta begrepp som debutant på henne, hon har ju trots allt hållit på med musikskapande i mer än 20 år. Efter att tidigare mest ha lirat rock så har hon nu utvecklat sitt uttryckssätt med något så ovanligt som att utnyttja ett sparsmakat sound för att skapa starka och återhållsamma arrangemang som förstärker trovärdigheten och som gör mig säker på att detta är ärligt utlämnande.

Hennes band övertygar, men tar aldrig för sig på helhetens bekostnad. Jimmy Romans delikata gitarrspel skapar mängder av "småljud" och stämningar och skulle kunna lyftas fram något mer i ljudbilden. Carolina Johansson har en mycket fin ton i sin fiol och förstärker låtarnas budskap. Dan Jisei på ståbas/elbas, Lenne Lehtonen på trummor samt Madeleine Zanotto på stämsång och slagverk gör soundet komplett. Ett mycket följsamt band som kan konsten att hålla igen lite för att på så sätt stärka helheten och framhäva Karins starka sång.

På nedanstående inspelning från förra året har Karin ett helt annat band, men tydligen har hon så stor inverkan på sina medmusiker att man skulle kunna tro att det till stor del vore samma band:



Lördagskvällens konsert inleddes med lite musikmeditation då de inbjudna gästerna Daniel Suurna och Fiorella Garibaldi spelade på olika skålar, flöjter och slagverk och det hela övergick snyggt i Karins "Stay Open". Vi fick senare även höra två helt nya låtar, "I'll Give Up" och "Who Am I", båda med stor potential att bli framtida höjdpunkter. Vi fick även se premiärvisningen av den nya videon "Been Dreaming" och kvällen avslutades med en fin liveversion av samma sång.

Nästa konsert blir en mer akustisk variant i Karins uppväxtort Mariefred den 27 augusti. Hoppas fler passar på att se och höra henne då...! Du lär inte ångra det...

Karin Kardias nya video

Jag var på en härlig konsert i går kväll med Karin Kardia, nytt artistnamn för Karin Inggårde. Hon och hennes band imponerade stort och jag nästan glömde värken i ryggen (efter plantering av två nya fruktträd här hemma).

Det var dessutom premiärvisning av "Been Dreaming", hennes nya video: Verkligen proffsig och dessutom en riktigt bra och angelägen låt...



Så i väntan på att jag ska få tid att skriva ner lite fler intryck från detta fina framträdande så får ni se hennes nya video.