Robert Wahlströms piano inleder, nästan lite i stil med Mike Oldfields "Tubular Bells", innan Annika Fehlings närgångna, lite viskande stämma smyger sig på. Sedan strömmar porlande gitarrer in, spelade av Christer Jonasson Tolv (som han numera heter) och Annika Fehling.
Det är vackert och fascinerande, med lite mystik, och man drömmer sig lätt bort och vävs in i stämningen.
Jag har sagt det tidigare, men vidhåller att AFT måste vara ett av de absolut mest spännande och nyskapande banden just nu.

Så fint att läsa. Tack Tom!
SvaraRadera