Melankoli med Richard Thompson

Richard Thompson skapade, som jag nämnde i förra inlägget, några låtar som verkligen satte stor prägel på mitt 80-tal. När jag såg honom hösten 1982 i Linköping spela den nya sången "How I Wanted To" fick det direkta konsekvenser: Jag visste omedelbart att jag var tvungen att berätta för en tjej att jag var kär och det blev framfört kort därefter...

Richard Thompson gjorde bra skivor på löpande band och de två inledande sångerna på "Across A Crowded Room" var som fundamentala prototyper på hur musik skulle låta för att beröra mig: Suggestiva, med en melankolisk underton du inte kunde undgå att ta till dig.

"When The Spell Is Broken" tillhör de där sångerna som får mig att vibrera av välbehag. Det är mörkt, fullt av förtvivlan och bitterhet, men det gör fortfarande ont och berör intensivt.


Love letters you wrote
Are pushed back down your throat
And leave you choking
When the spell is broken
- Richard Thompson

"You Don't Say", som följer direkt efter, är en snabb svängig sak, som släpper fram Christine Collister och Clive Gregson på fullständigt briljant sång... Thompson själv spelar gitarr som gurglar av liv och känsla.



"When The Spell Is Broken" och "You Don't Say". Två fantastiska låtar som på 80-talet passade som handsken för en vilsen sökare...