Avslutning efter 35 år...

Skolavslutning igen och min sista... Nu blir det pension...! Efter 35 år på samma arbetsplats, vilken i och för sig förändrats avsevärt under alla dessa år: Vad säger man då?


All good things got to come to an end
But I want you to remember
All wild deeds live on
All good times
All good friends
- Jackson Browne

Det var ju aldrig tänkt att jag skulle bli lärare, men lärarvikariat var ett möjligt sätt att försörja sig på när jag muckade 1978. Jag höll på att ge upp den första rasten när min 3:a var omöjlig att få ordning på. Stannade kvar i klassrummet och funderade på vad jag skulle göra. Då såg jag fåglarna de målat och satt upp på väggen. Under en fågel stod det med kantiga bokstäver: "Bofimp". Då bestämde jag mig för att stanna kvar och några veckor senare så tänkte jag att lärare kanske var ett tänkbart yrke...

Efter ytterligare fyra år som obehörig lärare hade jag bestämt mig och skaffade mig nödvändig behörighet på Lärarhögskolan i Linköping. Snart vidareutbildade jag mig till speciallärare och pluggade lite extra om dyslexi, vilket skulle bli min huvudsyssla under många år. Nyckeln till att få eleverna att lyckas trots sina svårigheter hittade jag i ett varsamt bemötande och genom att använda lättlästa böcker, som vi läste högt och reflekterade kring. Det går inte att ta miste på den genuina glädjen när en elev trots svårigheter har besegrat sin egen rädsla att misslyckas, erövrat sitt eget självförtroende och nått resultat som de aldrig trodde att de kunde nå.

Med tiden blev det mer och mer datorer och hur dessa kunde hjälpa dyslektiker. Sen, när jag på grund av sjukdom gick ner i tjänst, först till 75 procent och senare till halvtid, så blev datorerna ett tag min huvuduppgift och Stålforsskolan blev lite av pionjärer när det gällde användandet av talsyntes, rättstavningsprogram och inlästa läromedel.

För drygt fem år sedan frågade min dåvarande chef om jag ville ta över skolans bibliotek inför höstterminen. Det blev riktigt inspirerande och precis den utmaning jag behövde inför mina avslutande år på jobbet.

Vårterminen 2012 startade jag med bildlärarna tävlingen "Månadens bild" och vi har sedan dess 36 gånger delat ut pris i form av två biobiljetter till de kreativa eleverna som skapat fantastiska bilder, oftast foton, till de olika teman vi hittat på. Redan i maj 2013 gjorde jag ett bildspel med några av bidragen vi då fått in:



Jag har inte alltid varit så förtjust i den utveckling, eller kanske inveckling, som skolan och högstadiet haft under min tid som lärare, men jag hoppas att jag har varit lite av en motvikt i rådande vindar.

Livet, och lärarjobbet, handlar för mig om möten och det är den belöning som jag känner allra tydligast när det nu är dags att kliva av: Alla dessa fantastiska människor jag mött och fått lära känna: Elever som kämpat i motvind, ödmjuka lärare, annan tålmodig personal, men även flera chefer och föräldrar. Alla individer jag fått möta och en del som stannat kvar i mitt liv och hur vi fortsatt utvecklas tillsammans. All glädje och alla skratt. All frustration som vi lyckats vända till något bättre. Alla gånger jag lyckats nå fram genom att ändra infallsvinkel. Allt jag lärt mig om hur vi människor reagerar.

Ett stort TACK till er alla...!!

--- --- --- --- --- ---

Några länkar till det jag skrivit om skolan:

Glädjen att få lyckas

Nationella prov är en felprioritering

Liberalernas skola är just den skola jag INTE vill ha!

Ny utmaning ger nya vidder

Betyg säger inte allt

Betyg för 10-åringar

Fler möten och precis vad jag tror på

Möten - vad gör dem bra eller omöjliga?

På utbildning mot våld

Svengelskan throwar upp

Till sist ett möte jag aldrig kommer att glömma, med något av det finaste någon sagt till mig:
Du fick mig att inse...