fredag 20 juli 2018

Enastående...!!

Elliott Murphy & Olivier Durand, Blidösund, Stockholm, 2018-07-19


Jag har sett Elliott Murphy snart oräkneliga gånger, men jag är övertygad om att gårdagens spelning på Blidösund tillsammans med Olivier Durand var den abslout bästa. Fullt av glädje, ett varierat låtval, inte ett oinspirerat ögonblick, men framför allt en närvaro så lysande att det blev en fullständigt enastående kväll.

I pausen pratade vi några om att det här var, från första tonen i inledande "Drive All night" (i en ny fräsch skrud), något alldeles extra bra. Om vi då hade vetat hur enastående bra andra set skulle bli hade vi nog skakat på huvudet och sagt att det var omöjligt.

Olivier är en alldeles speciell gitarrist på många sätt. Dels så använder han en akustisk gitarr och förstärker den på olika sätt. Dels, och det är det märkvärdiga, så väver han in sina solon och effekter så att det ofta är omöjligt att säga när kompet övergår i solon, utan det växer liksom fram och det blir både vackert, effektivt och imponerande.

Elliott Murphy står ändå i centrum med sina låtar, sin sång och sin närvaro. Han är också en ypperlig gitarrist och samspelet mellan Olivier och Elliott sitter verkligen efter alla deras år tillsammans. De väver in sitt spel på ett sätt som är helt unikt och det är alldeles uppenbart att de trivs tillsammans på scenen.



Det går givetrvis aldrig att bli besviken på "You Never Know What You're In For" och den kändes lika angelägen som någonsin. Det är så lätt att glömma låtens budskap, trots att vi alla delar det...

En annan låt som kändes ända in i benmärgen var "Let Me In" från senaste albumet "Prodigal Son", en rktigt innerlig kärlekssång.



En riktigt obskyr låt, "Black to Blue", framfördes för första gången och här kunde vi höra exempel på Oliviers finkänsliga spel.

Kvällen kröntes för mig när mitt önskemål om att få höra "Caught Short in the Long Run" förverkligades i en helt suverän version, där Olivier Durand's spel på sin gitarr lockade fram så vackra toner och slingor att det här måste varit den bästa version jag hört av denna makalösa sång. Det betydde något alldeles speciellt för mig, av speciella skäl, att få höra den just denna kväll. Tack!

När man sett någon spela så många gånger och ändå får känslan av det var den allra bästa gången, då säger det verkligen något. En kväll jag kommer att minnas länge och som blir svårslagen...


4 kommentarer:

  1. Anders L Johansson. Kulturgärningar i Sverige.20 juli, 2018

    Tack för dina varma ord om spelningen Tom. Jag ska framföra dem till Elliott och Olivier.

    SvaraRadera
  2. Hej Jag kan bara instämma, hörde Elliott första gången i början på 80-talet på Glädjehuset S-holm. Minns det som igår. Att så ca 35år senare för uppleva EM igen känns nästan magiskt. Jag fick en tillägnad hälsning på min Lp Aquashow känns nu helt ok

    SvaraRadera