Det är lätt att tycka om Mona Wallins skiva. Jag tänker att låtarna hänger ihop, att det finns ett speciellt sound genom hela skivan och även om låtarna är bra är det främst helheten som berör. När jag sedan läser vad Mona säger om sin debutskiva stämmer det perfekt:
songs to the cover of the album. Everything about the record mattered back then, not just weather the song would be played on the radio or not. This record has through the whole process always been about more than writing songs. It has also been about me and my journey to reconnect to myself. I always have been able to do that by spending time in the wilderness. Nature humbles me”.
Detta hindrar dock inte att flera låtar är väldigt tilltalande i sig själva. "Cold Came Back" sitter direkt och jag kan höra den om och om igen utan att tröttna. "Gold Dust" har ett djup och är kanske albumets absoluta höjdpunkt. Avslutande "Higher Grounds" knyter samman hela skivan med sin avskalade hudnära stämning.
Erik Ivarsson bidrar med sympatiskt och engagerat gitarrspel och får verkligen en del låtar att lyfta ordentligt. Men även hans spel underordnar sig helheten. Det låter enkelt att beskriva, men är inget annat än stor konst att åstadkomma.
Några länkar:
Mona Wallins hemsida - med många länkar och härliga bilder.
Mona Wallin på Soundcloud - Här kan du även höra underbara tolkningar av bl.a "Summertime", "This Land Is Your Land" och "I'm So Lonesome I Could Cry".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar