Det är sommar och då blir det förstås en Elliott MUrphy-resa med Blidösund. För femte året i rad för mig och sjätte för Elliott själv. Jag uppprepar vad jag tidigare skrivit:
- Elliott Murphy stod på scenen, ensam med sin gitarr, ett gott humör och en uppskattande publik. När Elliott efter några låtar började spela en del av sina mer karakteristiska alster så lyfte det och höll sig kvällen ut. Det slog mig hur otroligt många låtar han har med sig, som redan i introt känns igen med en tonföljd eller en melodislinga som griper tag och som förefaller alldeles unik. (2014)
- Ett sådant proffs som Elliott bjuder alltid på en show i högsta klass och det märks att han verkligen gillar spelningarna på den gamla ångbåten. (2015)
- Elliott har gjort flera bra skivor, men det är som live-artist han når sin högsta nivå. (2013)
- Efter pausen blev det riktigt magiskt med starka låtar framfört med en energi som kunde driva ett helt kraftverk. (2012)
Frågan är om inte torsdagskvällens spelning var den allra bästa...? Men kanske 'bara' lika bra som den jag såg förra året... Trots att vi igår inte fick höra varken "Caught Short In The Long Run", "Anastasia" eller "A Touch of Kindness". Men slutfasen med "Green River" bräcker det mesta...
Avslutar med en inspelning av "Caught Short In The Long Run" från förra året:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar