Ny fantastisk EP med Morgan Erina

Morgan Erina - "Lady" EP - Indiegogo 2016

Morgan Erina är New York-tjejen som fann kärleken och flyttade till Pittsburgh. Hon utgjorde där ena halvan av duon Broken Fences, som gav ut sitt sensationellt starka debut-album 2012, det årets klart bästa skiva som jag ser det (Läs mer här: Broken Fences - Årets upptäckt !!).

Året efter kom vinyl-EP:n "Stormy Clouds", men sen tog det slut, både personligt och musikaliskt. (Läs mer här: Broken Fences nya EP). Maken till harmonier som flyter samman till en enhet kanske vi aldrig får höra igen...!

Sedan dess har Morgan fortsatt göra musik själv och det finns mängder av låtar hon gjort att lyssna på, både på Soundcloud och You Tube. I oktober förra året släpptes den fantastiska singeln "October" och nu har hon gett ut en EP med hjälp av Indiegogo. Hon har också fått fin hjälp av musikerna Nathan Zoob och Mark Dignam, samt sångerskan Brooke Annibale.

EP:n innehåller fyra nya låtar och så "October". Jag faller pladask för Morgans låtar, så enkelt självklara, men ändå spännande och känslomässigt utlämnande. Inledande "Ask Me" börjar med en akustisk gitarr och Morgans fantastiska röst, både ljus och mörk på något konstigt vis. Snart strömmar trummor och elgitarrer in och ljudbilden blir tilltalande komplex utan att ta bort fokus på melodin och rösten.

"Beautiful Thing" är något lugnare men lika vacker och suggestiv. Titellåten "Lady" är EP:ns lugnaste låt, men lika fascinerande. "Runner" sticker ut med sin melodi och sitt budskap, kanske den låt jag tycker allra mest om för tillfället. "October" avslutar och är bland de vackraste sånger jag vet just nu. (Läs mer: Morgan Erina - Nu på egen hand med ny singel).



Om det finns någon som helst rättvisa borde den här EP:n bli spelad om och om igen av en riktigt stor mängd musikälskare... Du kan dra dit strå till stacken genom att börja med att köpa "October" för $1 på Bandcamp! Jag har svårt att tänka mig att det skulle finnas något bättre du kan köpa för den summan...!

Snart kommer "Lady" att finnas att köpa på CD Baby. På Spotify kan du lyssna på "October" och dessutom på Broken Fences två skivor. Det vore ovanligt dumt att låta bli...!!!

Länkar:
Morgan Erina på Bandcamp - Lyssna och köp...!

Morgan Erina's hemsida - med länkar och mycket läsvärd blogg.

Morgan Erina på Soundcloud - med mer än 25 sånger att lyssna på.

Morgan Erina på YouTube - med fler än hundra låtar...!

Broken Fences hemsida - får vi ju inte heller glömma...

Dylan 75 och Gene Clark saknad i 25

Bob Dylan fyller 75 år idag. Det finns inte ord att förklara denne mans betydelse för rock-musikens utveckling och han har skrivit en mängd sånger av sådan kaliber som många bara gör en enda under hela sin livstid...

Här är en låt som sällan nämns bland hans bästa, men som berör i varenda tum: "Girl From The North Country" från 1969 som duett med Johnny Cash. Efter 2.07 sjunger de olika text-rader, men fortsätter ändå. Dylan i ett nötskal...



Idag är det också 25 år sen Gene Clark dog... En av de största i min värld. En låtmakare och poet av rang, och så denna röst...! Känslan personifierad. Det fanns en mörk melankoli i mycket som Gene Clark skrev, även i dessa positiva och optimistiska sånger:

En tidig version av "One In A Hundred" med Byrds-gänget i full färd:



Looking at tomorrow
Let your troubles
Fade and fly into the sun
- Gene Clark

Och så en liveversion av "Feelin Higher" med Gene och Roger McGuinn från 1978:



Tack Bob...! Tack Gene...!!

Det gamla oranieträdet

Mitt i ett hav av gullvivor och förgätmigej står det gamla oranieträdet. Den stora starka grenen som en gång bar två gungor och båda barnen är sedan länge borta och hålet efter grenen går nästan halvvägs in i stammen... De stora saftiga äpplen trädet då bar har ersatts av mindre och färre äpplen av skiftande kvalitet... Trädet är gammalt och närmar sig sakta men säkert slutet, men det blommar...!! Rikligt, utan minsta tvekan...!!

Än finns det liv, nu är det ännu en vår och här ska blommas som bara den...!!

Så vad betyder ålder? Det handlar om attityd och om perspektiv...



För ett par år sen frågade grannens då fyraårige tjej hur gammal jag var. Jag svarade 58, som jag ju var då. Lilla Elsa satte fingret i munnen och grubblade innan hon frågade:
- Är man vuxen då...?
Jag svarade att jag nog var det, men att jag fortfarande tycker mycket om att leka ibland.

Vad skulle jag svarat idag...? Känner ju mig bara yngre och yngre..! Så jag skulle nog svara:
- Jag vet inte om jag nånsin blir riktigt vuxen, en liten bit av bus och lust att upptäcka mer finns ännu kvar...

Så än är det liv i både kropp och knopp...! Det går lite långsamt ibland, men so what...??

Det enkla och just då...

Jag höll på att skriva något om det enkla, det lilla i livet, som oftast är det viktigaste....

Jag tänkte plocka med "Step Inside This House" med Lyle Lovett, skriven av Guy Clark. Två snubbar jag allltid respekterat utan att lyssna så mycket på, utom just den här låten som är så lysande bra på alla sätt...



I'll show you all the things that I own
My treasures you might say
It couldn't be more then ten dollars worth
That brighten up my day
- Guy clark

Just då nås jag av nyheten att Guy Ckark gått bort, och det känns nästan otäckt...

RIP Guy och ett innerligt tack för en av mina favoritlåtar...!

I will be here...

Att få nya vänner som berör ända in i djupet av ens innersta är en gåva, en ynnest av kraft och värme...

Att jag inte haft med Luka Bloom och hans "Diamond Mountain" på bloggen är för mig helt obegriligt, men jag var säker på att så var fallet... Men det ska härmed rättas till:



I will be here when you need me
I will be here in the pouring rain
I will be here on Diamond Mountain
- Luka Bloom

En stor låt som jag aldrig kan få nog av...

En natt för länge sen

För många år sen tillbringade jag en natt i ett tält med en tjej jag knappt kände. Hennes tält hade blivit genomvått och oanvändbart. Hon fick ju plats i mitt ganska stora tält, så…

När hon sedan frös så hon skakade frågade hon om jag kunde värma henne… Den natten var något alldeles speciell och senare försökte jag formulera ner det hela och för en gångs skull fick jag nog till det:

Kanske de allra finaste mötena är de som bara är, utan förväntningar, utan ha-begär, utan behov att erövra…?

Vaknar med öppet sinne

Vaknar denna morgon med öppet sinne och varm i hjärtat...

Vill ge alla er där ute något fint... Det får bli en av mina absoluta favoritlåtar:
"Man borde" med Mats Klingström och Anders Bergman.



Bättre finns inte...!

Alive in the world

I want to live in the world
Not inside my head
I want to live in the world
I want to stand and be counted
With the hopeful and the willing
With the open and the strong
With the voices in the darkness
Fashioning daylight out of song
And the millions of lovers
Alive in the world
- Jackson Browne

Det finns dagar man vaknar och bara känner närvaro... Allt faller på plats... Livet är både bräckligt och starkt samtidigt.

Det är då man tar sats mot nya mål... Ännu en bit på väg...

Mick Greenwood slutar aldrig att beröra

Mick Greenwood - "To Friends" 1972



En skiva jag köpte mycket billigt på chans för länge sedan. Lyssnade utan att imponeras, men det blev några fler lyssningar ändå...

Någon gång på vägen förvandlades Greenwood's andra skiva till en pärla, en följeslagare genom livet...

Det finns något i Mick Greenwoods röst, hans låtar och hans väsen som gör detta så angeläget. Och så bra att det fortsätter att beröra mig längst in.

Nära att missa...

Ken Dunn & Gypsy Starfish - "The Great Unknown" 2015

Det var mycket nära att jag stängde av i första åten: En ohämmad hyllning till USA utan minsta eftertanke... Ingen dålig melodi, men en text som får cola-reklamen att verka djup...
Nog om det... Jag var kladdig om fingrarna eftersom jag börjat fixa lite mat, så skivan fick rulla...

Följer gör nio utmärkta alster med egen prägel. Lite blues, lite americana, lite folkmusik, lite singer-songwriter. Ken Dunn sjunger "ful-snyggt", arrangemangen sitter klockrent och allt växer på lyssnaren. En riktigt bra skiva som jag lätt kunde missat om jag följt min impuls.



"Cross of Lorraine", "Fukushima Nightmares", "Shifting Sand" och "Stay By My Side" vill jag höra om och om igen. Jag skulle kunna nämna fler...

Jag kommer att tänka på en gammal favorit-skiva, Mick Greenwood's "To Friends". Det är beröm av stora mått, åtminstone i min värld...

Jag och ABBA...

När jag var i London 1974 vann ABBA med Waterloo några kvarter bort och hela karusellen satte fart. Jag avskydde ABBA, de stod ju som typexempel för hur de kommersiella krafterna urvattnade musiken. Jag skrattade gott när någon svarade Stikkan Anderssons hot om att flytta utomlands om inte skatterna sänktes. med att personligen erbjuda sig att skjutsa honom till flygplatsen...

Det var då det... Om jag då vetat att det skulle komma Ace of Base och annan själslös smörja och slå dunderaktigt i hela världen...

Men med tiden har jag lärt mig att respektera ABBA, de gjorde ju faktiskt en del bra låtar och de var väl inte så kommersiella, i alla fall inte värre än de flesta andra. Och så skall jag erkänna att jag i smyg gillade "Knowing Me, Knowing You"...



När de mycket begåvade Josienne Clarke och Ben Walker (som jag skrivit alldeles för lite om på bloggen) nu gjort en version av "Knowing Me Knowing You" håller jag på att skratta så jag knappt får luft.

Vet inte varför, men det är det roligaste på länge...