Skogen - En plats i våra hjärtan...

Det diskuteras nu en del om våra skogar... Äntligen...! Det är hög tid att vi nu ifrågasätter om det är viktigast att vi bevarar en levande skog för kommande generationer eller om det är viktigast att de som äger skogen har rätt att göra vad de vill för att tjäna så mycket pengar som möjligt, även om de därmed sätter naturens balans helt ur system och på sikt utrotar vår främsta naturresurs. De inser tydligen inte att de begår ett mord mot kommande generationer, även deras egna barn... Men de tjänar pengar, och de har friheten att göra "vad de vill"...

Jag blir rasande arg, men mest förtvivlad, när de försöker övertyga oss om att äganderätten är mycket viktigare än "romantiserande" om skogen. Vem är det som är romantisk egentligen...? Deras illusion om att virkesplantager är bättre för djur och männsikor försöker de pådyvla oss med tvivelaktiga och ofta lögnaktiga argument. Fast, det är ju klart. granbarkborren och alla vildsvin gillar den skyddslösa ensidiga plantageskogen. De vilda grisarna trivs med att inga människor stör dem i dessa täta ogenomträngliga "skogar".

Tror man verkligen att vi är helt korkade? En mördad skog blir inte mer levande för att man sätter upp skyltar om "Naturvård" eller ständigt påstår att svensk skog "mår väldigt bra"...

En sak som min pappa lärde mig: Om någon gång på gång ivrigt måste tala om för dig att något är bra för oss, då kan vi vara väldigt säkra på att det är bra för DEM...!

Under rådande pandemin har många i vårt land upptäckt att man inte behöver åka så långt för att uppleva natur och välbefinnande. Folk vandrar i skogen, möts via promenader, badar året om och man kan skönja att vi håller på att närma oss en mer harmonisk livssyn. Men, när man åker dit nästa gång kan skogen vara borta och ersatt av sönderkörda livlösa kalhyggen. Många gråter av förtvivlan. Ännu fler känner uppgivenhet. Långt borta sitter en rik typ och räknar sina pengar och verkar må bra av detta...

Jag vet att det finns ansvarsfulla skogsägare som driver sitt skogsbruk på ett helt annat sätt. All heder åt dem! Men när jag gång på gång ser nermejade skogar så är det knappast bara att vi "inte är tillräckligt insatta i ämnet" och att skogarna avverkas bäst av de "kunniga" ägarna som "kan sin skog". Om det är "kunnande" och "ansvar" så är jag ta mig fan påven...!

Ska det verkligen behövas en revolution för att de ansvariga ägarna och deras allierade på Skogsstyrelsen ska vakna upp? Jag tycker inte det. Bara en liten bit god vilja och ett ansvars- tagande för mer än sin egen avkastning, skulle räcka till en stor förbättring.

Jag inser att det är pengar som styr. Pengar och pengar allena. Här och nu, inte sen. ”Går det inte ihop ekonomiskt och finns det inga pengar så är det bara så”, sägs det. Men, vad händer då om det går illa med miljön? Med miljön finns det inga nyemissioner. Med miljön finns det ingen som köper upp konkursbon och startar om från början. När miljön inte tål mer är det helt kört! De stora förlorarna är våra barn och kommande generationer. De stora vinnarna på kort sikt är de profitörer som tjänar stora pengar på sin verksamhet. Den största fördelen för dem är dock att de slipper se sina barnbarnsbarn i ögonen och medge: ”Vi körde bara på i vår iver att tjäna stora pengar. Vi tänkte inte alls på er!”

Några ord av Rolf Edberg (1912-1997) får sammanfatta: "När vi plundrar jorden ägnar vi oss helt enkelt åt en indirekt form av kannibalism, mer makaber än någonsin den direkta, därför att den drabbar ännu ofödda generationer".