Mitt i förödelsen

Eva Hillered med ny skiva

Eva Hillered har gett ut 9 album, fyra på svenska och snart fyra på engelska, samt en som hon gjorde tillsammans med Annika Fehling (som också har en ny skiva på gång). Jag höll därtill på att glömma samarbetet med Patrick Rydman och Janni Littlepage i gruppen True North och deras EP med samma namn.

Eva har en hög standard på sin utgivning, man kan säga att det pendlar från bra till riktigt bra. En av mina favoriter är "Heaven and Hill" från 2011. Framför allt för att den innehåller "In the Circle", en alldeles förträfflig sång, ännu förträffligare arrangerad.

Den nya skivan som släpps den 4 april heter "New Me". Den här gången har hälften av låtarna röstats fram via Evas facebook-sida, där hon lagt ut en demo i taget och vi fått kommentera. Sympatiskt och trevligt initiativ! Titellåten och "Hungry Girl" är två låtar som direkt känns attraktiva, men det är "Paradise Lost" och "The Hunt" som växer ut mest efter några lyssningar. Liksom "Hearts Beating As One", en härligt positiv kärlekssång.

Eva står för alla låtar, men på drygt hälften har hon en eller fler medkompositörer. Hon sjunger riktigt bra, speciellt på de något lugnare låtarna där hennes röst passar helt suveränt.

En riktigt bra och inspirerad skiva från en av våra halv-doldisar som förtjänar betydligt större uppmärksamhet. Känns som jag ofta skriver sådana omdömen, men det tänker jag fortsätta med så länge det tyvärr är så...

Länkar:
New Me – Ny singel och nytt album med Eva Hillered - Läs mer om nya skivan!

Eva Hillereds hemsida - Där du kan lyssna på flera smakprov från de flesta av hennes skivor.

Skolbiblioteken i Eskilstuna

Skolverket:
”Skolbiblioteket är inte bara böcker. Det är en pedagogisk resurs för undervisning och skolarbete. Skolbibliotekets verksamhet ska användas som en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens”.

Skollagen:
Beslut om ny skollag träder i kraft juli 2018 och säger så här om skolbibliotek: ”Eleverna ska ha tillgång till skolbibliotek. Biblioteket ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Vidare framgår att litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt ska främjas.”

Eskilstuna Kommun:
Gör sig av med personal och sparar kraftigt in på skolbiblioteken...

Ansvarig politiker: Moderaternas Jari Puustinen:
”Vi ska bli Sveriges bästa skolkommun”...

Min kommentar:
Visst är det bra med visioner, men... Själv tänker jag vinna Elitloppet på Solvalla. Barfota...!



Paper Aeroplanes har en helt annan syn på böcker.

Just Say I Love You

Nicolette Larson hade en lite konstig karriär: En liten hit direkt med Neil Youngs "Lotta Love", producerad av Glenn Frey om jag minns rätt, och en sejour med Neil Young som hans duett-sångare på hela "Comes A Time", kanske den gode Neils allra bästa akustiska skiva...

Trots bra recensioner och goda kontakter så fick hennes lite Little Feat-inspirerade musik inte så mycket mer uppmärksamhet. Desto mer uppmärksamhet fick Nicolette av manliga kollegor och det var flera hon hade förälskelser och/eller relationer med. Andrew Gold producerade albumet "All Dressed Up and Nowhere To Go" (en makalöst bra album-titel...!) och det är för mig pärlan i hennes utgivning. Jackson Browne bidrog med en outgiven låt, "I'll Fly Away", en stark öppning på skivan. Trots att musiken spretar åt flera olika håll, så finns det inte ett ointressant spår.

"Just Say I Love You" är den absoluta perfekta tryckaren en lyckad kväll. Visst är den lite smörig på ett sätt, men stämmorna och Nicolettes känsliga sång får mig att älska den högt och klart. Tror det är den låt jag skulle välja om jag skulle få välja en låt att avsluta en fest med... Helt suverän och bättre blir det inte när det gäller en tryckare att dansa till.



Nicolette fick därefter mindre och mindre framgångar och ett försök med ett italienskt bolag slog inte alls väl ut. Nicolettes sista skiva blev en barn-skiva, "Sleep Baby Sleep", kanske en slags reaktion på alla tveksamheter. Hon gjorde även 1992 comeback som körsångare hos Neil Young på dennes skivor "Harvest Moon" och "Unplugged".

Hon gifte sig 1990 med trummisen Russ Kunkel och fick en dotter, Elsie May Larson-Kunkel, som nu har en egen karriär.

Nicolette dog 1997, 45 år gammal, av en hjärnsjukdom. En hyllningskonsert, som även blev en skiva, spelades in och otroligt många kända artister var med. Det verkade som hon kände alla och de älskade henne, men ändå fick hon aldrig den uppmärksamhet hon förtjänade och så hårt jobbade för. Live-skivan "Live at the Roxy" släpptes 2006, 27 år efter den spelades in, och visar verkligen vilken speciell röst denna tjej hade.

"Just Say I Love You" - Nicolettes absoluta pärla, som du bara inte får missa...

Lift Your Burdens Up

Livet kunde vara bättre just nu... Vid sådana stunder, i sådana tider, gäller det att styra sina tankar rätt... Kan jag påverka det? Vad är det värsta som kan hända?

Lite perspektiv får mig oftast att se annorlunda på saker och ting... Det handlar inte om att vara "happy-go-lucky", men det handlar om att styra...

Walkabouts får visa mig vägen med denna mycket vackert filmade video:



Carla Torgerson sjunger som en ängel och ser definitivt ut som en sådan.... Och så alla dessa möten med mängder av uppenbar glädje...

Hel konsert med Walkabouts

Att Walkabouts inte fick ett stort genombrott är för mig helt oförklarligt... Med Carla Torgerson hade de en unikt uttrycksfull stämma, med Chris Eckmans skrovliga röst och hans melankoliska sånger en kraftfull källa att ösa ur, och med energiska arrangemang klarade de av både rockiga nummer och lågmälda ballader.

Dramatiskt formulerade textrader kunde lyfta sångerna till en extra nivå och samtidigt var de enkelt råa i sin grundstomme. Gruppen har nu legat på is några år och det lär inte bli några fler skivor, bland annat på grund av att Chris Eckman numera är bosatt och verksam i Slovenien.



Här är en hel konsert från Rockpalast 1997, med en helt suverän "The Lights Will Stay On",
som börjar efter 29 minuter. Som helhet nästan två timmar med en unik intensitet och en påträngande värme rakt igenom.

På utbildning mot våld

Idag har jag varit på utbildning mot våld. Som vanligt så påminns man om hur urbota svårt det är att sitta still, det börjar krypa i benen, man byter ställning gång på gång. Det som vi kräver dagligen av eleverna, det inser vi direkt hur jobbigt och svårt det är.

Men idag började jag i alla fall inte nicka, ingen tendens till att somna. Det måste vara för att dagen var så intressant och givande.

Två tjejer från MÄN var och pratade om MvP, "Mentorer i våldsprevention", ett program för skolan, med mål att stoppa och förebygga mäns och killars våld.

Givetvis kom jag att tänka på Loudon Wainwright och hans låt "Hitting You", en ärlig skildring över den gång han gick för långt och slog sin dotter Martha:



Long ago I hit you, we were in the car
You were crazy in the back seat, it had gone too far
And I pulled the auto over and I hit you with all my might
I knew right away it was too hard and I'd never make it right
- Loudon Wainwright III

I nästa vers beskriver han Marthas reaktion så man känner det som om man var med:

On your face I saw the shock and then I saw the pain
Then I saw the look of fear, the fear I'd strike again
Then I saw your anger, your defiant pride
And then I saw one tear drop, the rest you kept inside
- Loudon Wainwright III

Vad får då oss män att använda våld...? Jag tror att det nästan alltid är någon slags rädsla som lurar i vassen, även om de flesta aldrig skulle erkänna det.

Så, jag plockar åter fram Lage Johanssons tankar om rädsla, nu till en av mina nya bilder:

Så viktigt att lyfta fram, gång efter gång...!!

Intervju + ny låt med Morgan Erina

Morgan Erina har äntligen börjat fundera på att göra en ny skiva... Det är ju mycket goda nyheter...!



Här ovan finns en dryg timmes intervju med Morgan, om livets upp- och nedgångar, när det gäller såväl djupa depressioner som musikskapandet. Tänkvärt och personligt.

På slutet får vi höra en ännu odöpt sång för första gången. Jag faller pladask för hennes öppenhet och hennes omtanke om sina medmännsikor. Och så rösten förstås...!

Ny singel med Jim and Sam

Jim and Sam turnerade under ett helt år med en konsert varje dag och sedan de kom i mål i början på november har det varit lugnt ett tag. I slutet på förra året kom singeln "Underdogs", en trevlig pop-låt, men det är live som deras energi och sprudlande intensitet kommer till sin fulla rätt.



Nu har ännu en sång de spelat tidigare kommit som ny singel, en riktigt lågmäld men ändå intensiv sak som känns väldigt angelägen. "Doctor Please" handlar om att vänta på besked från en doktor. Man kan känna oron och spänningen, en sådan där spröd känslighet som upplevs vara alldeles hudnära.

Deras röster kompletterar varandra så fantastiskt bra och man undrar om detta någon gång ska ge dem ett välförtjänt större genombrott...

De skriver så här om nya singeln på sin facebook-sida:

"Today we are releasing our newest single, “Doctor Please,” a song that began several years ago and has meant a lot to us both. It's about waiting for news from the doctor, for yourself or for someone you love. Most of us have gone through this in one way or another, and when you are reminded of how fragile life can be, we hope this song brings you some kind of comfort.
One of our favorite musical humans, Dan Molad, produced the song and we’re so happy to finally be sending it out into the atmosphere."

De har spelat en hel del i Sverige och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka snart.

Tal om och av Joan Baez

Jag avslutar min lilla serie om Joan Baez med Jackson Browne's tal då Joan Baez invaldes i Rock'n Roll Hall of Fame 2017:



...och sen fick Joan Baez själv tala och den chansen utnyttjade hon ordentligt:



Let us together reveal and replace brutality
and make compassion a priority
- Joan Baez 2017

Dessa ord passar ju extra bra på den internationella kvinnodagen...!

Likaså gör Joan's kraftfulla entré med "Ain't Gonna Let Nobody Turn Me Around" på turnén som gav oss "From Every Stage", en riktigt riktigt bra dubbel-LP från 1976.

Fler egna låtar av Joan Baez

Som sagt, Joan Baez har skrivit flera riktigt bra låtar. Här kommer några i ett litet utrval:

"Sweet Sir Galahad" skrev Baez redan 1970 för sin syster Mimi och hennes man Richard Farina,
som dött fyra år tidigare i en motorcykelolycka:



Hela albumet "Gulf Winds" från 1976 består av enbart egna låtar och det är ett av hennes absolut bästa album...! Ett exempel i form av "Time Is Passing Us By":



"Children of the Eighties" från 1984 är också en eftertänksam sång, som blickar framåt:



Jag avslutar med en riktig favorit: Love Song To A Stranger Part 2", som gavs ut 1976
på live-dubbeln "From Every Stage":



Så nog kan hon skriva låtar, minsann...!

Joan Baez tar farväl

Joan Baez - Waterfront, Stockholm, 2018-03-02



Joan Baez är nu 77 år och har bestämt sig för att ta farväl med en lång turné, som startade igår på ett utsålt Waterfront i Stockholm och som slutar hemmavid först i november.

Visst har hennes röst blivit lite mörkare och följer inte längre lika följdsamt med upp och ner i skalorna. Men det är sekundärt, hon har fortfarande väldigt mycket röst kvar, samma positiva engagemang och en godhjärtad ärlighet som smittar av sig på publiken. Några vrålar flera gånger ut "We love you, Joan".

Det blir en lågmäld konsert på Waterfront. Joan startar själv på akustisk gitarr och snart ansluter Dirk Powell på gitarr, mandolin, banjo och piano, samt hennes son Gabe Harris på försiktiga slagverk. En tjej, "Gracie", kommer in och sjunger stämmor och någon vers helt själv. Denna "Gracie" gör det bra och kunde för min del gärna fått sjunga lite mer än de fåtal låtar hon är med på.

Ibland undrar jag om inte Baez underskattar sina egna sånger. "Diamonds & Rust" var med, förstås, och blev kanske kvällens höjdpunkt. Dagen till ära hade Joan ändrat slutraderna till
"If you're offering me diamonds and rust, I'll choose the diamonds". En fantastisk låt, den enda egna kompositionen på hela kvällen. Det finns fler hon gott kunde tagit med...

Det blev givetvis mängder av kända covers: "There But For Fortune", "Farewell Angelina", "It’s All Over Now Baby blue", "Swing Low Sweet Chariot", alltid lika aktuella "Deportees", "Joe Hill", "House of the Rising Sun", "Gracias a la Vida", samt extranumren "Imagine" och "Don’t Think Twice, It’s Alright". För att nämna några...

Vi fick också höra flera alster från det nya albumet "Whistle Down the Wind". Titellåten, av Tom Waits, är riktigt bra. Mary Chapin Carpenter's "The Things That We Are Made Of" blev också en riktig höjdpunkt. "Another World" och "The President Sang Amazing Grace" var två andra av de nya som verkligen berörde.

Hade jag fått bestämma spellistan hade jag nog ändrat en hel del, kanske blev det igår lite väl många "superkända" låtar, eller, slår det mig, kanske är det därför Joan Baez har så lätt för att vinna respekt och bli omtyckt...? Det kan mycket väl kan vara så...

Jag hade också önskat att Gabe trummat lite högre. Men det är ju bra som det är. Definitivt! Det övergripande intrycket är imponerande och kvällen var fylld av värme och ett aldrig sinande engagemang.

Slutet på Joan Baez tacktal, när hon blev invald i Rock'n Roll Hall of Fame förra året, får också avsluta mina reflektioner om kvällen:

"When all of these things are accompanied by music, of every genre, the fight for a better world, one brave step at a time, becomes not just bearable, but possible and beautiful."
- Joan Baez

Visst är det så...!