Idag hade min pappa blivit 98 år... Helt otroligt vad tiden går... Även om det nu snart är 13 år sedan han gick bort så slår det mig hur levande han ännu är för mig. Pappa var en aktiv man, en arbetare, ofta i farten, men ändå kunde han ta det lugnt... Han var inte speciellt verbal, men hade humor och en "cool" värme som gjorde honom väldigt trygg. Han tänkte alltid först på alla andra och därefter på sig själv.
Jag har tidgare skrivit om vad jag lärde mig av honom:
När jag fick lära mig vad solidaritet är - 1 MAJ 2014
En förmiddag för många år sen satt han i sin skomakarverkstad och lagade en väska. Det var lite besvärligt att sy väskorna med maskin, så han brukade göra dessa jobb tidigt innan de flesta kunderna började komma. Plötsligt syr han sig själv i tummen och den stora nålen går rakt genom tumnageln. Aj...! Givetvis hör han sedan nästan direkt hur det plingar i dörren och en kund är på väg in...
Vad gjorde han...? Jo, tog en avbitartång och klippte av nålen, virade en näsduk runt nålen och sitt blödande finger, stoppade handen i fickan och gick ut och expedierade kunden som om inget hänt...
- Vi härstammar ju från vikingarna, brukade han säga...
Jag är så tacksam att han var min pappa, men jag önskar att vi hade pratat mer... Men intryck kan man ju lämna på flera olika sätt...
Luka Bloom miste tidigt sin pappa, men hans "The Man is Alive" passar ändå utmärkt här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar