Suggestivt och unikt eget

Sophie Zelmani med band - Kulturhuset Royal, Eskilstuna, 2017-04-08

Efter en fantastiskt fin och varm konsert inser jag att det är närmast omöjligt att jämföra Sophie Zelmani och hennes musik med någon annans, så som man oftast gör. Visst är det enkelt att säga "lågmält", "suggestivt" och så vidare, men jag kommer inte på någon annan som låter som hon... Hon gör sin grej och gör det med övertygelse. Lars Halapi bistår med att dekorera det hela på ett ytterst attraktivt sätt. Resultatet är unikt eget, så är det...

Det är ett otroligt kompband hon har med sig. Lars Halapi på gitarr lirar emellanåt som en gud och ibland kommer gitarrslingorna som små expressiva explosioner. Thomas Axelsson på bas och elgitarr ger också några gånger ifrån sig gitarrljud som är lika expressiva och vackra de med. Peter Korhonen på trummor spelar snitsigt och kan verkligen konsten att spela mjukt och lyhört.

Efter konserten för två och ett halvt år sedan skrev jag detta och det är bara att upprepa:

"Det går givetvis inte att komma ifrån hur viktig Lars Halapi och hans gitarrer är för Sophie Zelmanis musik. Han är både lyhörd och tar plats och att påstå att han spelar suggestivt är bara förnamnet... Runt hans gitarrslingor läggs tydliga basgångar av Thomas Axelsson och Peter Korhonen spelar läckert varierat trumspel. Ljudet är helt perfekt och lyfter när man kommer till de instrumentala partierna som byggs upp mer och mer innan de till slut når klimax. Då kliver Sophie åter fram med sin lågmälda sång, men intensiteten finns kvar. Det är stort och inte många som klarar av så här övertygande..."


Publiken visade tydligt hur de uppskattade musiken och Sophie tackade lite blygt men övertygande. Det är en fröjd att se när någon vägrar att vara som branschen vill och visar sig ärligt och lågmält utan att förställa sig.



Det är nästan omöjligt att plocka ut kvällens höjdpunkter, men dessa måste nog nämnas:
"I Wonder" från nya skivan "My Song", "Precious Burden" och "So Long" från min favoritskiva med Zelmani: "Precious Burden". Men allra bäst var nog "Memories", den gick rakt in i min själ och värmde...

Det enda jag mer kunde önskat var att de spelat "Black Day", som ju hade passat extra bra idag, dagen efter attacken i Stockholm...

Mer på bloggen:
26 OKTOBER 2014: Blyghet blev ödmjuk uppenbarelse