Kärleken

En nyårshälsning med några tänkvärda ord av Mitch Albom till min sons fina foto:

Är det någonting jag lärt mig mer och mer, så är det nog den kraft vi alla har inom oss...
Låt oss använda den det nya år som ligger framför oss...!!

Bryde - Sarah Howells solo

Det var ett tag sedan jag skrev om Sarah Howells och hennes grupp Paper Aeroplanes...
Det verkar som de tagit en liten paus och Sarah satsar under tiden på sitt andra projekt "Bryde".

Bryde består is stort sett av Sarah och hennes alltid utsökta sång, samt en elgitarr. Det är lite tuffare och kantigare än Paper Aeroplanes musik, men fullt av karaktär och det känns väldigt spännande och fräscht i mina öron...



Här finns mer att läsa och att lyssna på: Bryde's hemsida

Här kan du läsa en intervju med Sarah.

Runrig - "The Ocean Road"

Det är dags att summera årets skivsläpp... Jag ligger efter med att lyssna på en del nytt, så det tar nog några dagar till och det blir nog en kortare genomgång än vanligt. Vi får se...

Under tiden går livet vidare, tiden rinner ur timglaset och det gäller att ta vara på tiden...

Runrig släppte ju "The Story" i början av året och deklarerade att det blev deras sista studio-album. Jag tycker mindre om "The Story" än om de flesta av alla album de gett ut.

Den förra studioskivan innan dess, "Everything You See", gavs ut 2007 och innehöll bland annat den gripande "The Ocean Road". Runrig i sitt esse.

Ännu en repris: Al Lewis - "Fight For This Love"

Jag kan inte låta bli att dela den här igen: Kärlek är värt att kämpa för, för att få, för att behålla... Det borde ju vara en självklarhet, men ändå så glöms det så lätt bort utmed vägen...

Den här videon med Al Lewis och Sarah Howells är dessutom så charmig och deras sång och framförande så bedårande att jag undrar varför de aldrig spelade in låten och gav ut den på skiva...

Mats Klingström - Brustet Hallelujah

Så var jag då framme vid julafton. Det blev en låt varje dag hela december, två låtar igår till och med. En del låtar blev de jag tänkt, men många nya kom till...

Vad kan väl passa bättre på julafton detta år, då Leonard Cohen gick bort, än "Hallelujah"...? Den har ju gjorts i otaliga versioner...

Den bästa översättningarna till svenska av Leonard Cohens rika låtskatt tycker jag att Mats Klingström gjort. Det blev år 2000 en hel skiva med Cohen-alster kallad "Jag är din man". Men "Ett Brustet Hallelujah" blev klar först när skivan redan var färdig... Men den här inspelningen, med vissa tekniska brister, finns dock och jag tycker mycket om den. Den är från september 2015 och förutom Mats hör vi Hasse Larsson på bas.

En riktigt God Jul till er alla!! Unna er också att ta det lite lugnt!

Thea Gilmore - "The War"

Just när jag satt och letade vilken jullåt jag skulle dela på Facebook kom ett mail från Thea Gilmore om att hon släppt en ny sång: ”The War”…! Det kanske inte är en jullåt, men… jag måste dela den ändå:



OM du tittar så måste du se ända till slutet, lova det! Och läs vad hon skriver!

Its so easy to hide
Behind imagined Ironsides
Nostalgic and misty eyed
When the wolf’s at the door
In the tide of hate
Throw down the counterweight
Tear up that flag and say
You’re worthy of more
- Thea Gilmore

I dessa tider av mörker och hat finns det ändå så mycket mer som förenar oss.

Så GOD JUL med hopp om tider då vi väljer att bygga och förena istället för att rasera och splittra…!!

Magnus Johansson - "Lyktmakargränd"

Magnus Johansson hade en liten hit 1991 med "Vakna Nu, Anneli" och det fanns en spelglädje, en spontanitet och en vardagligt igenkännande över denna trevliga musik.

Magnus borde i mina ögon fått betydligt större uppmärksamhet än vad han fått. Hans musik är ofta både lättillgänglig och djup... Sorgsen men ändå glad...

Lars Demian - Jul Hos Frälsningsarmén

Jag lyssnade mycket på Lars Demians fyra första skivor och de håller än idag... Oftast varma skildringar från de utstötta, fattiga eller annorlundas värld. Ofta med en knorr på slutet. "Jul hos Frälsningsarmén" tror jag bara gavs ut på någon samlingsskiva och jag hade inte hört den på evigheter när jag nyss fann den här videon.

Samtidigt upptäckte jag att Demian i somras spelat i Eskilstuna, vilket jag missade. För att undvika att det händer igen tänker jag gå med i Föreningen Cultura som anordnar en hel del intressant i min gamla hemstad.

Länkar:
Lars Demian på Wikipedia - med både biografi och diskografi.

Föreningen Cultura - Anordnar bl.a. kulturfestival, musikarrangemang och teater-kurser.

Fridfullt vackert

Lasse Englund och Johan Norberg framför "Gabriel". Just så fridfullt som så många stressade skulle behöva just nu, antar jag... Även bilderna fångar stämningen till hundra procent...

Ännu en repris: Sinead Lohan

Förändringar kan vara både positiva och lite skrämmande... Speciellt när de kommer oväntat...! Denna tvehågsenhet framkommer tydligt när Sinead Lohan tar sig an ämnet i ännu en favorit som inte många hört:



Sinéad Lohan gjorde 1995 "Who Do You Think I Am", en mycket stark och stämningsfull skiva, under överinseende av producenten och gitarristen Declan Sinnott, känd från sin tid i Moving Hearts och som gitarrist och producent åt bland annat Mary Black och Christy Moore. Uppföljaren "No Mermaid" var mer kommersiellt anpassad och nådde vissa framgångar, men kändes för mig inte alls lika angelägen.

Underbara "Everything Around Me Is Changing" ovan kommer från ett soundtrack och gavs även ut på singel. Så ruskigt bra och målande... Vart tog den här tjejen vägen?

Favorit i repris: Broken Fences

Life's too short to hide it
how I feel
When I say I love you
it’s real
- Morgan Erina, Guy Russo

Broken Fences fanns 2010-2013. Morgan Erina och Guy Russo utgjorde den unga duon från Pittsburgh. De verkade blyga och osäkra, men när de tog ton så stod tiden still... Såna här harmonier är inget man hör ofta! Två röster som passade varandra så ypperligt att de smälte samman.

Deras musik finns kvar att upptäcka för alla som inte gjort det...

En del dagar...

De viktigaste dagarna i ditt liv
blir det kanske inga ord i din dagbok
Sörj inte det
Du minns dem ändå
- Lage Johansson (ur "Bara En Episod - En bok om möten")

Den här helgen har gett mig så mycket värme och glädje...



För tiden
är en flod som flödar
ut till ingenstans
Jag vill leva
utan lögner
nån gång ge sanningen
en chans
- Marie Fredriksson

En ny morgon...

Peter Green med denna akustiska version av "Albatros" fullbordar min stämning denna
fina morgon...

Fattig eller rik...?

Igår kväll var jag gåendes på hemväg i byn när jag passerade några av grannarnas barn i en liten pulkabacke. Jag stannade och pratade lite.
- Vart har du varit?
- Jag har varit hos hon som bor därborta och fått mat, svarade jag. (Och ett glas rökig whisky, fast det sa jag ju inte...)
- Fått mat? Är du så fattig?

Jag förklarade att vi känt varann i nästan 39 år och ofta äter tillsammans.

Fattig...?? Sanningen är väl att jag känner mig oerhört rik som har en så god vän, en själsfrände som jag ibland tror känner mig bättre än vad jag själv gör...



Min vän gillar just nu The Walkabouts, och det gör ju jag med... Deras "Cover of Darkness" passar perfekt idag...

Vibafemba + Riltons Vänner - "Ingenting"

Röster som smälter ihop och ändå behåller sin personliga klang... Vackert och ett innehåll som berör... Dessutom filmat på ett tilltalande sätt...

Jag blir alldeles full av längtan och förflyttar mig bakåt i tanken och längtar ännu mer...

Nadia Reid - "Track of the Time"

Jag hörde Nadia Reid för första gången alldeles nyss... Jag gillar det ödsliga soundet, hennes röst och hennes sätt att hantera gitarren.

Så suggestivt att det är svårt att inte ryckas med och bli oerhört imponerad...!

Den här tjejen måste jag kolla upp mer...!!

Dan Fogelberg - "Snowfall"

Så kom då snön... Lite ljusare...

Det sägs att den kommer smälta bort illa kvickt, så då gäller det att passa på...

Mick Hanly - "Homeland"

Mick Hanly ersatte 1982 Christy Moore i Moving Hearts, och eftersom han då hade vissa likheter både till utseende och röst, var det många som inte insåg detta på skivan "Live Hearts", där inga medlemmar presenterades på konvolutet.

Hanly har skrivit några högt älskade låtar, som "All I Remember" och "Past the Point of Rescue". För ett tag sedan kom ännu en skiva med högkvalitativa låtar och ett gediget framförande.

"Homeland" kan förefalla något högtravande, men när det blir så här bra har jag inga invändningar alls...

Att leva som man lär...

Multimiljonären Kelcy Warren låg bakom hyllningsskivan "Looking Into You - A Tribute to Jackson Browne", som släpptes 2014. Han sade då stolt: "I don’t know of anybody that admires Jackson more than me".

Nu har det visat sig att Kelcy Warrens andra företag är med och förstör miljön och terroriserar de som protesterar vid 'Standing Rock' och Jackson Browne har reagerat kraftigt mot detta. Han har därför meddelat att alla pengar han tjänat och kommer att tjäna på hyllningsskivan kommer oavkortat att gå till de stammar och aktionsgrupper som stödjer de utsatta.

"I do not play for oil interests. I do not play for companies who defile nature, or companies who attack demonstrators with trained attack dogs and pepper spray. I certainly would not have allowed my songs to be recorded by a record company whose owner’s other business does what Energy Transfer Partners is allegedly doing—threatening the water supply and the sacred sites of indigenous people."
- Jackson Browne

Ett talande exempel på att verkligen leva som man lär...!

Läs mer här: "I Do Not Play for Oil Interests" - Jackson Browne talar ut...

PS: Jag lovade ju en låt varje dag fram till jul... Så, då får det bli Jackson med Dawes spela "Which Side Are You On?":

Jim and Sam + Meadows - "Take It Easy"

Jim Hanft har jag skrivit om tidigare, fortsättningen i "Jim & Sam" likaså...

Nu har Jim och Sam påbörjat det häftiga projektet att under ett års tid varje dag spela en konsert av något slag. De började hemma i staterna för en månad sen, men hamnade sen ganska snart i Örebro. Där träffade de Christoffer Wadensten, som kallar sig 'Meadows' när han spelar och uppträder.

Resultatet blev en riktigt fräsch version av "Take It Easy", den låt som Jackson Browne skrev 1971, men lade halvfärdig på hyllan. Glenn Frey i då just startade Eagles skrev den andra versen och snitsade till refrängen något. Och nu tror de flesta att Jackson när han spelar den gör en cover på Eagles låt...

Jim & Sam och 'Meadows' gör definitivt en cover och de gör det riktigt bra...

Lycka till med års-projektet!

Ken Dunn - "Absence of Light"

Det är mörkt ute... Det hjälper inte mycket med helljus när man kör hem... Lite snö skulle lysa upp ordentligt...

Sen finns det ju mycket annat mörker också: Trump (Behöver väl knappast förtydligas?)... Våld och påhopp vid Standing Rock, när stammar försöker rädda sitt dricksvatten... Det finns för mycket 'hat' i alltför mångas hjärnceller... och till råga på allt hyllas nu Björklund, som drivit vår skola i sank på flera olika plan, som en Messias när nu PISA-resultaten för svensk skola inte längre är lika urdåliga...



Ken Dunn och hans "Absence of Light" sammanfattar både det första och det andra... Härligt munspel som berör och ett riktigt snyggt litet gitarr-solo därtill...

Ett mörker som delas är aldrig lika mörkt...! Plötsligt känns det betydligt bättre...

Chris Hillman - "Quits"

Edit: Ny länk för att lyssna på Spotify finns här!

Nyligen separerade en vän och en annan vän strular med kärleken... Flera är trötta på ensamheten och letar... Allt är som vanligt alltså, skulle man kunna säga...

Chris Hillman, med förflutet i Byrds och Flying Burrito Brothers, spelade för många år sen in Danny O'Keefe's "Quits", en av de mest träffsäkra separationslåtarna som gjorts.

Tell all our friends about it
That we just don't care
Tell them dreams are flowers and our garden's bare
Call it separation,
Independence,
Divorce if that word fits
Call it what you want
I just call it 'Quits'
- Danny O'Keefe

Christer Jonasson - "På världens tak"

Ännu en ny låt som jag bara måste dela, nu med Christer Jonasson. Vet inte hur han gör, men han får till det även denna gång.

Han har ett sätt att uttrycka sig, både textmässigt och instrumentalt, som träffar mitt i prick. Hans lyrik är full av vardagliga iakttagelser, men ändå finns det en hel del utrymme för att tolka det efter dina egna erfarenheter. En slags konst att lämna något lite vagt och öppet, just det som Bob Dylan och Jackson Browne är så bra på...

Instrumentalt är det som alltid suggestivt och en ljudbild som känns både läcker och full av närhet och värme.

Till min 27-årige son

Min yngste son fyller 27 år idag och det blir en välkänd låt för honom:
Jackson Browne med "The Only Child" från 1976:



En låt som Jackson alltför sällan spelar nu för tiden... Den innehåller några fraser som ofta citeras och som tillhör mina absoluta favorit-citat:

Let the disappointments pass
Let the laughter fill your glass
Let your illusions last until they shatter
Whatever you might hope to find
Among the thoughts that crowd your mind
There won't be many that ever really matter
- Jackson Browne

Men idag väljer jag att lyfta fram slutet:

And when you've found another soul
Who sees into your own
Take good care of each other

Ha en riktigt fin dag, Johan !!

Fanny Holm med FJK - "I don't have the time"

Så går det när man tar tag i sitt dåliga samvete och lovar att presentera en låt varje dag... Då kommer det flera nya bra låtar som jag bara måste lyfta fram...

Fanny Holm har ju jobbat med FJK:s Christer Jonasson förut. Nu har hon hela trion bakom sig, med både sång och komp. Det kan ju knappast inte gå fel och det gör det förstås inte heller. Fannys nya sång "I don't have the time" är något hon ska vara riktigt stolt över...!

Och här är det snabba ryck: Videon spelades in i går, mixades därefter och presenterades på kvällen. Krångligare behöver det inte vara... Kvalitet talar för sig själv...!

Bianca De Leon - "I Sang Patsy Cline"

Bianca De Leon's album "Love, Guns & Money" är inspelad live i studion på några timmar och det ger verkligen närvaro och spelglädje...!

Lite tex-mex, lite country, lite av varje och en tänkbar hitlåt i "I Sang Patsy Cline" som sätter sig direkt i huvudet. Egentligen inget märkvärdigt, men trevligt som tusan...

Rolf Carlsson - "Jag har drömt"

Rolf Carlssons tolkning av Dan Andersson kom för en månad sen och jag har lyssnat på den nästan varje dag...

Jordan Cameron - "Don't Worry"

Jordan Cameron heter en mycket intressant låtmakare och gitarrist från Prince Edward Island i Kanada.

Jag nämnde honom på bloggen förra december och lovade skriva mer... Det ska snart bli, jag lovar, men tills dess lyssna på "Don't Worry"...

December... En låt om dagen fram till jul

Det är så många låtar jag tänkt skriva om, men det har bara inte blivit av... Så, nu tar jag tag i det, som ett slags adventskalender... En låt varje dag fram till jul...!

Jag börjar med bedårande Norah Jones i lämpligt betitlande "December":



Suggestivt, vackert och något magiskt över det mesta den tjejen tar sig an...

2 år sedan - men lika aktuell

För två år sedan släppte Christine Hellqvist sin singel "Förenade" och sitt album "Underverk".

Vad ska vi säga till barnen?
Att vi inget visste?
Ska vi säga till barnen
Att vi bara klättrade?
Vad ska vi säga till barnen?
Att vi aldrig tittade ner?
Ska vi säga till barnen
Att vi tänkte inte på er?
- Christine Hellqvist

Dessa starka ord från låten "Förenade" får mig att rysa och ändå blir det upplyftande: Det går! Vi Kan! Christine uppmuntrar oss alltid, även när det tar emot och tvekan förföljer oss...

Lyssna här !

I dessa tider av miljökatastrofer, Trump, våld och hat så gäller det att inte blunda för att det finns positiva motdrag...

För som Christine idag skriver på sin Facebook-sida:
"Att vi är förenade gäller än, gäller allt och alltid".

Melankolin sitter i blodet

John Holm - Royal, Eskilstuna 2016-11-26

John Holm har egentligen inte turnerat sedan 1975, så det är en unik spelning vi får vara med om på Royal i Nyfors i Eskilstuna. Johns son Alex Holm inleder med några låtar på akustisk gitarr och gör det bra. Alex har en bra röst och vi kanske får höra mer av honom
så småningom...

Sedan äntrar John Holm scenen tillsammans med Jesper Wihlborg. John verkar lite orolig och erkänner lite senare att han känner "Stage Fright". Men denne 68-årige kultfigur har kvar känsligheten och intimiteten i rösten och det lågmälda och avskalade kompet blir som en skör styrka. Det finns en stor respekt hos publiken och efter några låtar verkar det släppa och vi får till och med höra några berättelser mellan låtarna. En av dom handlar om när sonen Alex upptäckte Dylan på egen hand. Alex kommer också ibland in och bidrar med lite munspel.



Men det är John Holms kväll. Melankolin sitter snart i väggarna, ödsligheten vibrerar i luften, men det sprids mycket värme i lokalen. Jesper Wihlborg bistår med suveränt spel på sin elgitarr, melodislingorna sitter känsligt, men det är i det varsamma dekorerandet som Wihlborg lägger in dessa små klurigheter som ger ljudbilden både rymd och lite fart.

För fort går det inte den här kvällen, Holm vet inte alltid om gitarren behöver stämmas igen och letar efter något att säga. Men publiken väntar tålmodigt och sen kommer nästa låt och det är låtar av en sällsynt innerlighet, från en mycket känslig själ, och publiken uppskattar tydligt det man får höra och till slut klappar man in Holm två gånger för extra-nummer.

John såg nöjd ut efteråt när han stod och signerade skivor och pratade med alla som ville. Nöjd och lite lättad...

Vi vandrade hem både nöjda och berörda. Det är inte alla konsertkvällar som det känns som man blivit inbjuden till en spelning i någons vardagsrum. Men i kväll kändes det så...

Room For Doubt > Long Way To Go

Vissa dagar händer det för mycket i periferin... Det går inte att bortse från....
När ens illusioner får törnar och man vill falla in i tvekans diffusa dimma...
När det känns som om mänskligheten aldrig lär sig...

Jag vet inte mycket om Reed Turner, men idag passar hans låtar "Room For Doubt" och
"Long Way To Go" helt och hållet min sinnesstämning...

Uppdaterad Spotify-lista

Listan med mina spel-listor på Spotify har uppdaterats här:

Spotify-listor

Timmar av bra musik samlade med olika infallsvinklar... 

Länk finns också i högerspalten: ANDRA SIDOR PÅ BLOGGEN

Alternativt kan du öppna min profil direkt på Spotify: walkingslow

Förhoppningsvis fungerar också nu alla länkarna...

Måsten och oro, men ändå inte

Ibland smyger sig alla måsten på
In bland alla tankar och bestyr
Trots allt
Vecklar ut tvekan och skuggor
Försöker distrahera och komplicera

Jag har ju bestämt att de inte ska få påverka mig
Vet ju att de egentligen inte betyder något
Ändå finns de där
Står och lurar
Hoppar på mig när jag är som minst förberedd
Biter sig fast
Nu ska han inte komma undan...

Jag glider lite åt sidan
Det här gången var jag på min vakt...
Småler lite grann
Rycker på axlarna
Återupprättar kompassen
På väg igen...
- ArT (november 2016)



Clannad's "Why Worry" passar perfekt denna vilsna kväll...

En motvikt till den rådande vinden

I morse fick jag ett SMS från en vän: "God morgon! Jag lyssnar på JB (Jackson Browne) varje dag, han är en antidot, ett motgift mot valresultatet i USA, ett sätt att inte glömma att USA inte ÄR detta. Så tack för JB!"

Så sant! Även om mängder av amerikaner visat sig vara naivt okunniga och oansvarigt aningslösa, medför inte detta att alla är det... En som definitivt INTE är det är Jackson Browne. Lyssna på den här intervjun från 2009:



"His music has always been a balsam for the wound of life"
- Alberto Manzano om Jackson Browne

"And you would think with all of the genius
And the brilliance of these times
We might find a higher purpose
And a better use of mind"
- Jackson Browne

Jag kan inte låta bli att tänka att den här världen skulle se helt annorlunda om fler lyssnade på denne ödmjuke och insiktsfulla man...!

Intervjuer med Leonard Cohen

Det finns många intervjuer med Leonard Cohen, men här är några jag haft stort utbyte av:

Q TV möter 2009 en öppen och reflekterande man i hans sparsmakade hem:



Stina Dabrowski gjorde två olika intervjuer. 1997 åkte hon till Mount Baldy Zen Center utanför Los Angeles, där Cohen bodde för att bli praktiserande zenbuddhist-munk.

En klok man som visste ovanligt väl vad det viktiga i livet är:



Det följdes upp av ytterligare ett möte, 2001 i Paris, då Cohen bl.a. definierar begreppet "frid" som att stänga av kontrollbehovet och sökandet efter någon mening:



Dessa intervjuer innehåller mycket fina tankar och visar en sökare som sökte och sökte även om han ville försöka att låta bli...

En klok mans farväl...

"We are so lightly here. It is in love that we are made. In love we disappear"...

Så dog också Leonard Cohen, 82 år gammal... Inte så överraskande, Cohen sade ju för några månader sedan i en intervju att “I am ready to die”, men det känns ändå ödsligt tomt...



Cohen var en ovanligt klok gammal man. En poet. En tänkare. En sökare. En ensling som alltid valde sin egen väg oavsett vad världen utanför ansåg.

Leonard Cohen har gjort en lång resa, men det finns låtar som alltid kommer att framstå som diamanter i vilket sällskap som helst, som "Suzanne", här live från 2008:



Men det finns ju otaliga fler, som "If It Be Your Will", här tillsammans med Jennifer Warnes:



Det blåser snålt just nu i världen... Min yngste son skrev i morse till mig: "Snökaos, Trump och så avlider Leonard Cohen. Värdelösa dagar". Kanske inte ändå...

Eller som Leonard själv sade: "I greet you from the other side of sorrow and despair, with a love so vast and shattered it will reach you everywhere".

Ödmjukt om att gå in i väggen

Det finns ju många olika sorters föreläsare och just när det gäller att tackla nutidens gissel ”att gå in i väggen” så är det inte lätt att bli så trovärdig att budskapet går fram direkt och stärker de lyssnande utan att det hela ”fastnar på tvären”. Men idag när Therese Nilsson talade för anställda i Eskilstuna Kommun, under den första av två hälsoveckor, var hela framtoningen så ödmjuk och medmänsklig att det snart blev en varm och hjärtlig stämning i lokalen.

Det är inte många som går in i väggen som är så snabba på att ta tag i det hela och det är ytterst få som fixar det på två veckors sjukskrivning... Det vore ju enkelt att framstå som en självgod, hurtfrisk typ, som vill visa sig föredömligt klok även när det krisar. Men, ingen risk alls när det gäller Therese...! Hon står där som en skör medmänniska och bjuder friskt på sig själv, sina tankar och sina hårt erövrade insikter. Det är uppenbart att hon vill dela med sig för hon vet att det finns alternativa vägar och för att hon vill oss väl.

Jag har aldrig gått in i väggen helt, även om det varit ytterst nära, men har ju av andra orsaker tvingats lära mig att lyssna på kroppens signaler. Jag känner igen mig i mycket av det hon berättar och när hon beskriver hur hon vill att varje dag ska börja på ett bra sätt, då vet jag säkert att vi har mycket gemensamt…

Det ska bli intressant att läsa hennes bok, "Är du regissören i ditt liv?", som alla deltagare fick efter föreläsningen.



The Eastern Belles, med Catherine MacLellan längst till vänster, får sjunga för oss om att tappa bort sig själv... Vackert och innerligt!

Länk:
Therese Nilssons hemsida: "Hur jag undvek att gå in i väggen"

Nu är mardrömmen verklighet...!!

Loudon Wainwright skrev denna låt för några månader sen... När jag vaknade är mardrömmen plötsligt verklighet...

Men, denna mörka morgon sprider min son detta varma budskap på Facebook:

"Det är nog fler än jag som vaknat upp med oroliga hjärtan. Låt oss bli bättre på att ta hand om varandra, en kall morgon som denna och de dagar som vi har framför oss."

En annan vän skriver: "Nu gäller det att ❤️ lite extra mycket."

Tack Martin och Johanna! Ni fick mig att känna värme denna ödsliga morgon...!

Nu måste vi alla komma ihåg att ge kärlek och värme och inte dras med ner i mörkret...

En värld väntar...

Presidentval i Staterna och hela världen håller andan... Vi har genomlevt Reagan och Bush, men skulle vi klara av Trump...??

Maken till arrogant idiot har vi väl knappast sett, och så är han med så här långt... Det är väl ett betyg på hur alla politiker misslyckats, antar jag, men en Trump vid makten är allt vad den här världen INTE behöver just nu...



What's keeping the White House white
Is it chalk, is it fog, is it fear?
Are they staying up most of the night
And sending somebody out for a beer?
Is it bed-time for Bonzo?
Is it time for a change?
Is it flavour-free TV dinners?
It's a hard thing to take, when they make a mistake
America for Beginners
- Mike Jones, Steve Skaith

I morgon vet vi kanske svaret...

Norah och Neil

Norah Jones - "Day Breaks" - 2016



Det är några år sen Norah Jones dök upp från ingenstans, med en röst som hade både pondus och en självklarhet, som om den bar på en mångårig erfarenhet och styrka...

16 år senare, efter lite musikaliska utflykter med gitarrer och rytmer, tar hon nu steget tillbaka till lite av det sound hon hade då, mest piano-baserat, ganska jazzigt, och lite mer laid-back, utan att bli oförargligt. Risken för det, med den rösten, måste vara närmast helt obefintlig...!

Kanske har sökt sig till lugnare och tryggare marker efter att hon de senaste åren blivit mamma till två små barn? Kanske hon helt enkelt inte har tid att utforska nya musikaliska områden? Men inspiration verkar det inte finnas någon som helst brist på...

När hon dessutom har den goda smaken att plocka med Neil Young's "Don't Be Denied", en av mina absoluta favoriter när det gäller Neil Young, blir jag direkt nyfiken och den lever definitivt upp till förväntningarna...

Och så här lät det när hon nyligen framförde den med Neil själv på "Bridge School Benefit":



Skivan är mest lågmäld och jazzig, men attans bra, och precis som jag vill ha Norah.

Ett annat utropstecken är saxofonisten Wayne Shorter som ju är hela 83 år...

Fridfullt hel bland löven

Eftersom jag har många stora träd på tomten, så får jag varje år massvis med löv... Överallt. På gräsmattan. På grusvägen. I alla vrår de kan tränga sig in. I hängrännor och på taket vid alla skrymslen mellan tegelpannorna. Överallt... Säkert flera miljoner...

Idag var jag uppe på taket och rensade, tömde alla hängrännor, jobbigt... Men man känner sig väldigt nöjd efteråt... Och glad när man håller på...!!

Det finns få saker som gör mig så rofylld som lite lagom arbete på tomten. Det är nästan så att jag inte skulle bli överraskad om någon av mina husprofeter skulle sitta där på en sten och spela bara för mig...



Kate Rusby har kommit med en ny skiva, "Life In A Paper Boat", som verkar riktigt bra och intressant. Och jag undrar om hon inte kände som jag när hon valde och delvis komponerade "Only Desire What You Have"... Så sant, och så svårt att lära sig... Men en dag som idag, där i den friska luften, i solskenet, mitt bland alla löven, så tror jag att jag närmar mig...