Ödmjukt om att gå in i väggen

Det finns ju många olika sorters föreläsare och just när det gäller att tackla nutidens gissel ”att gå in i väggen” så är det inte lätt att bli så trovärdig att budskapet går fram direkt och stärker de lyssnande utan att det hela ”fastnar på tvären”. Men idag när Therese Nilsson talade för anställda i Eskilstuna Kommun, under den första av två hälsoveckor, var hela framtoningen så ödmjuk och medmänsklig att det snart blev en varm och hjärtlig stämning i lokalen.

Det är inte många som går in i väggen som är så snabba på att ta tag i det hela och det är ytterst få som fixar det på två veckors sjukskrivning... Det vore ju enkelt att framstå som en självgod, hurtfrisk typ, som vill visa sig föredömligt klok även när det krisar. Men, ingen risk alls när det gäller Therese...! Hon står där som en skör medmänniska och bjuder friskt på sig själv, sina tankar och sina hårt erövrade insikter. Det är uppenbart att hon vill dela med sig för hon vet att det finns alternativa vägar och för att hon vill oss väl.

Jag har aldrig gått in i väggen helt, även om det varit ytterst nära, men har ju av andra orsaker tvingats lära mig att lyssna på kroppens signaler. Jag känner igen mig i mycket av det hon berättar och när hon beskriver hur hon vill att varje dag ska börja på ett bra sätt, då vet jag säkert att vi har mycket gemensamt…

Det ska bli intressant att läsa hennes bok, "Är du regissören i ditt liv?", som alla deltagare fick efter föreläsningen.



The Eastern Belles, med Catherine MacLellan längst till vänster, får sjunga för oss om att tappa bort sig själv... Vackert och innerligt!

Länk:
Therese Nilssons hemsida: "Hur jag undvek att gå in i väggen"