Sen kan jag få nervösa utbrott av covers. Det finns ju de låtar som redan har sin definitiva version, där allt bara "är" och till och med varenda inandning sitter fullständigt oantastligt rätt. Därför kan jag ofta bli så besviken när någon försöker göra den igen... Jag vet, felet sitter i min hjärna, men... Många covers fastnar liksom på tvären för mig.
Men när det stämmer: Man tolkar med kärlek och respekt, men sätter ändå egen prägel på det hela, då... då kan det bli så här bra:
Richard Thompson, med Clive Gregson och Christine Collister, gör Gene Clark's "Here Without You" så vidunderligt, så rörande, så känsligt, ja så fasansfullt bra...
Då smälter även jag ändå ut i tånaglarna...!!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar