Att lyssna på David Lindley är som att plötsligt komma ut ut en glänta och finna milsvida oceaner av trädgårdar, halvt vildvuxna men så mystiskt spännande.
Den mannen är unik, det finns ingen som är så fingerfärdig men ändå tar sig fram med sådan känsla och inlevelse. Här spelar han på en liten ukelele, och sen drar han av "Mercury Blues" på en ännu mindre variant av samma instrument, så att man undrar om det är sant eller ens möjligt:
Lindley är inget annat än ett levande under av toner, resonans, känsla, fingerfärdighet och en respektlös ivrighet att utforska det okända.
tisdag 8 april 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar