lördag 1 februari 2014

Inget händer... men inte hinner man för det...

Ibland får jag känslan av att inget händer... men ändå hinner jag bara med det nödvändigaste, alla måsten, och jag får skjuta upp det jag skulle vilja göra...

Dagarna går, och vi stressar vidare i våra liv. Egentligen händer det massor, kanske rentav för mycket, och ändå finns tomrummet där. Känslan av stiltje mitt i vimlet...


Del Amitri hette ett band som med sångaren Justin Currie i spetsen kunde sätta fingret just på den där vardagliga tristessen och längtan efter att ge sig ut och finna nya vyer...

"Nothing Ever Happens" gjordes 1989, men ögonblicksbilderna skulle kunna vara skrivna idag, så träffsäkra är de och Justin Currie's stämmma känns som en fågel som sätter sig på din axel och vill väcka dig till sans... En del saker förändras inte alls och kanske är det så det ska vara...?

Känslan av igenkännande gör kulturen personlig och ytterst angelägen, om du öppnar dina sinnen och vågar släppa in den...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar